Första prematur, hur väl blev ni kollade med nr 2?

fick min son i v 36 inte alls jätte tidigt men nu när jag fick dottern i v 34+1 så hade jag gärna velat att dom hade kollat mig ordentligt.

jag bad om de flera gånger pga prematur sammandragningar/ värkar m.m. men läkaren på mvc va så jävla ignorant

men om jag vill ha fler barn så vill ja att dom kollar ORDENTLIGT.

Om jag nu någon gång vågar att skaffa fler barn så kommer jag KRÄVA fler koller.

Konstigt Fiviva! Jag talade med (specialist- men ändå) mödravården strax efter att sonen fötts i v 29+6 och undrade hur det blir vid en ev kommande graviditet och hon sa att vi kollar dig så ofta du vill! (Inte specifikt med ul, men det lät som att det var min oro som styrde). Dessutom när man som jag, haft problem med GBS (som var det som startade det hela) skulle jag bli provtagen för det tätt.

Tycker det låter oerhört korkat att "en gång är ingen gång"!!

jag frågade redan vid inskrivningen.
Då sa hon ja hmm jag ska kolla med docktorn och se vad han säger.
Andra besöket frågade jag igen.
ja ja just det jag det var du som ville att jag skulle kolla upp det.
Ja helst igår.
Tredje besöket så sa hon ja jag har pratat med läkaren och han tycker inte att det behövs göras fler koller på dej. men det är inget att oroa sig för eftersom vi inte vet varför han kom tidigt en gång är ingen gång två börjar bli en vana. så ska vi kolla blodtrycket nu.

Och jag satt där med gråten i halsen och höll få panik.
Inte en gång till.
Inte erbjuden någon slags samtal ingenting.

Min andra bm erbjöd mig aurora direkt men då hade det värsta känslorna och oron släppt så jag tackade nej.
Sen drog nästa cirkus igång och jag kände att jag har inte kraft nog att prata med någon för då skulle det sista av min styrka fara all världens väg.
Hade som inte riktigt råd att släppa på alla känslor då.

Blev totalt nochalerad av MVC vid min andra graviditet. Träffade olika personer varje gång och alla sa bara "det behöver inte bli likadant den här gången" utan att ens bry sig om att fråga varför jag fött för tidigt. Eftersom jag alltid träffade olika orkade jag inte ta strid vilket jag borde ha gjort då jag visst att jag riskerade att föda för tidigt även en andra gång. Den läkaren som förlöste mitt första barn sa att jag troligen skulle kunna bära ett andra barn längre men att jag inte skulle räkna med 40 veckor. Eftersom första föddes i vecka 31+6 så räknade jag optimistiskt med runt 36 veckor. Istället blev det v 26+1. Tilläggas bör att den sista bm jag träffade faktiskt lyssnade på mig och bokade ett extra ul i v 28.

Jag var rätt pisst efteråt och när jag senare har pratat med läkare på antenatalenheten har jag förstått att de borde ha reagerat annorlunda på MVC med tanke på min första graviditet och journalen därifrån. Tyvärr är det inte så mycket att göra åt det. Men man kan väl säga att brevet som hamnade i deras Ris och Ros låda var rätt "risigt".

Jag har bara ett barn (kom i vecka 33) och är väldigt rädd för att bli gravid igen. Inte bara pga att jag riskerar att få tidigt utan också pga att vi har en historia av mycket svåra "andra graviditeter" i min familj.

Både min mormor och min mamma blev väldigt sjuka i havandeskapsförgiftning med sina andra barn, och min kusin var mycket nära att dö då hon fick sin andra son för några år sedan.

Jag är rädd att bli nonchalerad i detta eftersom det aldrig var konstaterat att det var havandeskapsförgiftning som gjorde att jag födde tidigt (vilket jag är övertygad om) - och eftersom allt ändå gick så pass bra den gången. Havandeskapsförgiftning ska ju heller inte ha någon ärftlig faktor (den är i alla fall omtvistad).

Jag funderar på adoption istället - men det är ju en ekonomisk fråga också...

Min 1:a föddes i v27. Spontana värkar och ingen förklaring på varför.
Med 2:an var jag såklart nervös och rädd men fick samma bemötande som flera här. Oroa dig inte, det kommer inte hända igen. Men jag stod på mig och krävde att få komma på undersökning till spec.mödravården och i v25 upptäcktes det att jag öpnnat mig ca 1 cm men ej känt av detta. Blev då sjukskriven men efter ca en vecka blev jag inlagd på antentalen eftersom jag hade värkar..
Men historien slutade gott med att jag födde 2:an v 40+5!!! Efter sängläge och vila, tråkigt men det var det värt!
Nu har jag 2 fina friska pojkar!

Men som sagt hade jag inte stått på mig hade nog även 2:an fötts alldeles för tidigt! För jävligt att man själv ska tvinga till sig extra kontroller!

Hejsan. tänkte dela med mig av min erfarenhet. jag fick en kraftigt tillväxthämmad kille i v42+1 alltså inte premis men 1970 gram och 46 cm. under första graviditeten tog de mig inte alls på allvar. denna gången är det helt annorlunda. marios neoläkare sa att om jag ville sattsa på en till så skulle jag kontakta henne om jag inte fick extra kollar. Jag var en riktig bitch vid första besöket på mvc men det hade jag inte behövt vara för jag fick en toppen bm. Som andragångs föderska får man i gbg inte träffa läkare men jag har redan fått 2 besök (jag är i v23). Första läkaren var helt fantastisk. de första orden hon sa var att du behöver inte oroa dig denna gången för vi kommer att ha extra koll på dig. läkare nr 2 varlite svårare. hon tyckte väl inte att förlossning och tiden efter var lika traumatisk som jag. Jag vill att man tar ut barnet i tid. känns som vi satt och tjatade om 500 gram hit eller dit. hon frågade till och med om jag tyckte att 500 gram extra skulle ha haft stor betydelse!!! Dum fråga. Om jag träffar henne igen tänkte jag ta med lite bilder och visa hénne hur ett svältfött barn ser ut. jag kommer få 2 extra tillväxt ul, tätare kontroller av blodtryck och urin. tur att längtan efter ännu ett barn är starkare än skräcken för pumpen, sonden och neotiden. Längtar så efter min september bebis.

Maria C S 75 skrev 2009-05-21 15:44:56 följande:

Första barnet kom i vecka 34 och då hade jag havandeskapsförgiftning. Hon höll på att komma redan i veka 31 och sen i vecka 32 men båda de gångerna lyckades de häva värkarna.

När jag blev gravid med nr 2 ville de kolla mig extra noga med urinprov extra ofta eftersom mitt urinprov första gången var på 4+ och det var tydligen inte bra för njurarna.Sen låg mitt blodtryck på 160/105 i första graviditeten så det kollade de också ofta när jag väntade nr 2.
Sjukskrivning deltid fick jag ganska tidigt eftersom jag hade prematura sammandragningar både vid graviditet 1 och 2. Nr 2 ville också komma i vecka 32 men de lyckades häva även de värkarna och jag blev ordinerad vila och 100% sjukskriven. Han höll sig kvar i magen till vecka 36.

Blir det en nr3 hoppas jag att de kommer att ha bra koll!!!

Det verkar vara väldigt olika från mvc till mvc tyvärr.

Min första kom i v34 efter vattenavgång efter att ha lyckats stoppa värkarna i v32, och jag hade haft sammandragningar ofta och regelbundet i många veckor, men inga kontroller alls. Inte ens när jag ringde till förlossningen med regelbundna onda sd var tredje min och blödning i v32 ville de ha in oss, men som tur är lyssnade jag inte.

Tvåan råkade bli tvillingar, och iom ettans tidiga födsel blev det då jättekoll under graviditeten. Gjorde ul varje-varannan vecka från v12, tappkontroll varannan vecka från v24 och flera odlingar från tappen osv. Tror dock inte de hade varit så noga om det "bara" varit en.

Med hjälp av bricanyltabletter och vila/sängläge höll de små sig inne tills igångsättning i v38, trots att läkarna sagt att mer än 32v trodde de inte vi skulle klara oss!