Någon som är opererad i magen och därmed ofrivilligt barnlösa?

Hej hallå.. denna beskrivning låter som de skulle vara jag själv som bgeskrev de... Föddes med tarmfel.. Blev op ca 5 ggr innan dom ansåg att det var oki... Men jag lever inte en enda dag utan smärtor.. Läkarna säger att det inte finns någonting att göra. Livmoder och äggstockar är så sammanväxta och fast vuxna i buken lik som hela mitt tarmpaket att det skulle vara en sådan otrplig risk att änns försöka föra en IVF..

/Mysgnuttarna

Hej Lilloppan!

Vi har varit på ett möte med en läkare som utför IVF men jag har en enorm rädsla att jag inte kommer att fixa de.. Adoption vet jag inte i nu läget... Försöker att ta dagen som den kommer just nu!!

Du beskriver dina kramper precis som jag själv har.. Vi får helt enkelt stötta varandra genom allt skit :O)...

Har du några mediciner du kan ta mot din smärta???

kram// Mysgnuttarna

hehe ingen fara hahaha... Jag är tyvärr själv tvungen att äta eller rättare sakt använda spasmofen suppar för att jag ska slippa kramperna... Dom blir man rätt trött av.. men sånt är livet...

hehehe ja du de verkar så... jo jag fick denna medicinen på grund av att jag jämt måsta åka in på akuten när jag får mina kramper så då tyckte dom att det var bättre att jag kunde ta medicin hemma som stillar krampen... tyvärr är denna medicinen svår att få utskriven och läkarna är extrem restruktiva att skriva ut den... Det är morfin preparat så den e väldigt beroende framkallande... men men vad gör man inte för att slippa smärtan för en stund...

håller tummarna för dig... Jag försöker att ta dagen som den kommer...när kramperna kommer så kan de hålla i sig i timmar och om de e riktigt illa så kan jag måsta att panik spy.. inte kul...

kram

Att komma på själva mötet var nervöst och chockartat. Dom ville sätta igång på en gång..jag var som inte riktigt berädd på de... Trodde att de skulle undersöka mig och så förts men näääääääää de skulle sätta igång veckan därpå...Men jag har bestämt att ska jag ha barn om de nu blir så får de komma senare...Måste få komma själv på fötterna och bli stark innan jag gör nått....

Magen har sitt eget liv :).. jag överlevet... håller tummarna för att det ska gå bra för er...

Kram

Lilloppan::

Jag måste få små le lite nu... Fick själv en hel drös med papper hem när jag var på kliniken... Jag vart helt vimmelkantig av alla nässprejer och spruter hit och dit..äggplockning och prover... Det är underbart att det finns en sådan möjlighet... Har en kusin och har gjort IVF och hon har nu en liten dotter.. Var till min snälla och gulliga gammla magläkare igår.. Han klämde lite här lyssnade lite där och sa att proverna är bättre en tidigare...det är ju ett plus haha... Ska på måndag till min kanske inte allt för givmilda husläkare för att försöka få förlängt sjukintyg.. kan lova att det e fan en vetenskap men alla papper försäkringskassan ska ha.. Och sen är det inte säkert att det godkänner intyget heller "urk!" Detta med läkare e inte kul men vad gör man..... Sorry att jag är ute och cyklar lite galet på tråden men behöver bara skriva av mig lite....

Håller supertummarna för att det ska gå vägen för er i Agu/Sep när ni ska på IVF.... ;O) Im happy for you!!

Kram på dig!

Lilloppan:

På frågan om kön på min klinik på IVF... Jag stod i kö ca ett halvår.. Var tvungen att vänta tills ärret och de läkt efter en akut op där jag var tvungen att ta bort stora vatten cystor. Jag är tvungen nu att käka p-piller för att undvika cystorna..det gör gruvligt ont när de spricker...

Jag brukar skoja men min sambo att jag är ett vandrande Måndags ex..hahaha Inget funkar riktigt hundra med min kropp.. Thats life eller vad säger du...

Jag var på en klinik i Gävle.. En privat som jag förstod det.. Min läkare som gjorde op kontaktade dem samma dag som jag gjorde op för att ställa mig i kö..

När jag är berädd och om jag känner att jag klarar av de är det bara jag hör av mig så bokar de in en tid för att starta.. Är både rädd och orolig.. Tänk om jag riskerar för mycket genom att försöka bli gravid..Tänk om det blir för stor påfrästning så min kropp inte klarar av de...

Jag försöker att ta en dag i taget för annars orkar jag inte med mig själv... Har tyvärr hamnat i en ond cirkel med mycke självömkan...

Försöker att ta mig ut de men hjälp av psykolog och så...

Hoppas att jag besvarade den frågan nägorlunda..Vet att jag skriver en massa svamel utöver...

Ha en underbar sommar för snart sticker jag och sambon på semester...

Sköt om er alla i tråden och du me Lilloppan!