Aurorasamtal för omföderskor?

Härligt!

Jag börjar också känna mig lite mer positiv. Mycket kanske för att vi ska på könsul på måndag och att det kanske blir lättare att förstå vad som sker och händer när man kan prata om han eller hon. Vi känner oss redan rätt säkra på namn!

Om det ökar blir man rädd. Tror att sonen hade 38.

Jag vågade i princip inte göra någonting i början. Bytte inte en blöja den första veckan eller så. Kände mig usel och tryckte på larmknappen på bb hela tiden så att personalen fick trösta honom om han var ledsen. Det var supersvårt att känna att jag skulle ta han om honom i början. Jag tror att man har större självförtroende vid nästa barn, och om man får en bättre förlossning känns allt efteråt lättare...

Åh, jag har inte tänkt på att man kan få EDA-nålen satt innan. Mycket bra, det skriver jag upp som ett "krav".

Nej, det tycker jag inte. Däremot så har ju alla krämpor kommit mycket tidigare. Annars är det mycket som varit skrämmande lika första graviditeten faktiskt. Många av åkommorna.

Sen var UL kul när jag blev beräknad tre dagar tidigare vid bägge och hade moderkakan placeradlikadant.

Nu ska man tänk om på något sätt. Vi har ju sagt den hela tiden - nu ska vi lära oss att säga hon. Det känn kul! Det här var konkretiserande för mig och något jag känner bådar gott inför förlossningen.

Näe, usch jag är så himla ledsen just nu. När jag satte mig hos min barnmorska idag sa hon detta:

"Tyvärr har jag en tråkig nyhet, din remiss har skickats tillbaka."

Nu får jag inte komma på aurorasamtal på Danderyds sjukhus som jag ville. Fan. De hade tydligen för många som ville dit och jag räknades väl inte som tillräckligt rädd.

Vi har ju investerat i Danderyd så att säga. har gått på förlossningsförberedande kurser där och åkt dit och tittat. Har kollat på bildspel på deras hemsida flera gånger för att vänja sig. och nu händer detta. Fan, vi ville ju dit, dels för att pappan får stanna kvar och så. Det är min sambos första barn.

jag var tvungen att välja ett nytt sjukhus nu på stört. Kändes jättejobbigt. hade ju i princip bara sös och Karolinska i Solna att välja på. Sös födde jag ju på förra gången och det finns ju skäl till varför jag har startat denna tråd...

Jag valde KS och nu får jag hoppas på att de tar emot mig över huvud taget. Min bm skickade en remiss där det stod att jag blivit nekad att komma till DS, så jag hoppas att detta ska gå vägen.

Usch, trodde det var min tur att få komma på samtal snart. Istället är jag tillbaka på ruta ett.

Kommer säkerligen bli några tårar i soffan ikväll.

Jo, självklart är adoption en lång och utdragen bergochdalbana, men jag börjar också tänka i de banorna.

Jag födde ju på Sös med sonen och vill gärna prova något nytt som det känns nu. DS och KS ligger i princip lika långt ifrån där vi bor på Gärdet.

De prioriterar ju att pappan får vara kvar främst vid första barnet. jag och pappan fick ett rum på bb när Florian föddes. Min syster har fött på Sös tre gånger. Vid förta barnet fick hennes sambo stanna, men inte med de andra två.

Gud jag känner mig så himla nere. Trodde verkligen att jag skulle få hjälp och bli så väl omhändertagen... Nu känner jag mig som en belastning som sjåpar mig. jagvill ju bara få hjälp att få en "normal" jävla förlossning. jag känner mig ju inte mindre rädd nu.

Detta var dock en tröst:

www.karolinska.se/sv/Forskning/Projektkatalog/Graviditet-och-forlossning/Forlossningsforskning/Planerad-forlossning/

Det är så jag vill ha det!

Åh, det lät som en fantastisk läkare!