Det är skönt att höra att det finns folk som kan se det positiva ändå. Att man får möta barnet och så. Jag känner bara att jag för varje dag kommer närmre något hemsk.
Men förhoppningsvis kan aurora hjälpa mig. Har mvc-tid nästa vecka och då ska vi gå igenom lite.
Får ju fortfarande panik av allt. Samt av alla hurtiga människor som hävdar att det är en positiv smärta och att de skulle göra om det varje dag...
Lilla Pop, du ska ju få barn en månad efter mig. Kände du paniken på en gång? Det gjorde jag. Så fort plusset var där kom känslan - men hur ska det här gå?
Men herregud, åkte bebisen i golvet! Hu vad läskigt. Tur att allt gick bra.
Försöker vända på steken. Att nu är det jag som tar kommando över situationen istället för att vara ett offer för min första förlossning. Det ska ske p mina villkor. Jag måste bara få med mig vården på samma tanke.
Vet ju att man inte styr en förlossning själv, förloppet sköter ju sig självt. Men jag vet att jag kan kräva kejsarsnitt om jag bestämmer mig för det. Och jag kan trycka på vilka bedövningsmetoder jag vill ha och hur mycket uppmärksamhet jag vill ha om det blir vaginalt denna gång.
Men jisses! Hur kan sjukvården vara så hemsk!? Usch.
Nu ska man ju inte skrämmas allt för mycket av allt som står här. För jag tror att vi alla som varit med om något jobbigt under förlossningen har mer kraft och kunskap om att kräva rätt behandling.
Movefreak. Oj, det lät riktigt tufft.
Det är ju många som ojar sig över att man inte fått den där "perfekta" förlossningen. Och det kanske är något fint man missat när man gått igenom en sådan stor stress. Just nu lutar det också åt att försöka ge sig på en vaginal förlossning, men bli lovad snitt om det inte fungerar.
Jag anmälde aldrig deras slarv någonstans. Men nu vet jag ju att en förlossning inte får vara igång för länge utan att det ska bli kejsarsnitt.
Däremot klagade jag rejält på att de hävdade att bedövningen var satt ordentlig och att jag just fått bedövning. Barnmorskan bad ju om ursäkt sedan, och det var ju bra.
Men samtidigt så gör ju inte en ursäkt att man glömmer allt och slutar bli rädd.
Var hos barnmorksan igår och hon ska skicka remiss till aurora. Vi vill gärna till Danderyds sjukhus denna gång.
Min bm sa att sedan vårdvalet införts är det kaos där då alla vill dit pga att alla pappor får sova kvar. Men eftersom jag bor på Östermalm i Stockholm så tillhör jag ändå sjukhuset och de borde inte ha problem att ta emot mig.
Är dock rädd att jag ska få en plan men att slarv och för många födslar ska slarva till det. 
Vet någon om sjukhusen är tvugna att följa en förlossningsplan om de lagt upp en?
Exempelvis att de måste sätta igång mig runt bf om bebisen förväntas vara en bjässe.
*nervös*
Puff puff. Någon av er som vet om sjukhuset är tvungna att följa förlossningsplanen?
Man får ju hoppas att de följer planen... Blev verkligen förskräckt när min barnmorska sa att det är så många som föder på Danderyds sjukhus etc...
Fasiken. Jag vill ju leva i tron om att allt kommer gå perfekt och att sjukhuset kommer göra allt för att stötta mig och min karl i våra val.
Nervigt. Nåväl, hoppas att jag får komma till aurora-samtl i vecka 28. Är i 22 nu.
Jag var på förlossnigsutbildning i måndags. Var bara två omföderskor där bland alla blivande föräldrar. Den andra kvinnan hade fått kejsarsnitt första gången.
Tyckte att det riktigt jobbigt att vara där och lyssna på allt. Kändes som att barnmorskan nästan ljög för alla när hon beskrev allt. Fick sitta på mina händer och bita mig i tungan för att inte vråla ut hur hemskt det är att föda barn
Jag ställde en fråga sedan om förlossningsbrev. I pausen kom hon fram och frågade sedan varför jag skulle gå på aurora. Hon sa att man inte kan ha sådan hemsk otur igen och att om man gått på aurora följer de planen ordentligt.
HOn försökte om och om igen förklara att andra förlossningen inte blir lika jobbig. Måste intala mig det.