• falken

    Aurorasamtal för omföderskor?

    Blivande omföderska här, är i v 18 nu. Har läst lite i trådarna här under "förlossningsrädd", många förstföderskor som är rädda för att spricka blir peppade med spaltmeter med lugnande besked, från kvinnor som brustit men inte haft några besvär. Man vill ju inte oroa förstföderskor, så man kan ju inte säga nåt, men det är ju skönt att lufta lite med er som vet hur det kan vara, om man får det?

    Efter att min flicka blev förlöst med sugklocka 2006 har jag haft väldiga problem med underlivet. Bristningarna gick inte ända bak till anus men nästan, samt i vagina, framåt och åt sidan. Det blev inte riktigt ordentligt sytt, och på ett ställe bakåt gick tråden upp någon vecka efter förlossningen, som obstetrikern inte ville sy ihop igen. Där har det blivit så skört att jag fortfarande har ont under och ett par dagar efter samlag, och året efter förlossningen kunde jag knappt ha sex alls.

    Förlossningen i sig gick ju ganska bra fram tills slutet, och jag har väl eg inte alls haft det så jobbigt som många av er - mina sympatier! Öppnade mig fint och snabbt, fick en EDA när jag var fullvidgad vilket eg är fel. Värkarna lade av, och man pumpade mig full med värkförstärkande dropp under ett par timmar. Till slut var det konstant värk, jag tappade kontrollen och fick panik, och flickan fick patologisk CTG-kurva. På 4 min var hon ute, ett drag med sugklockan. Den smärtan när de slet upp mina vävnader på ett drag + en värk, kan jag inte glömma. Jag skrek som ett djur på slakt.
    Jag har varit på förlossningen efter det och bevittnat ett par födslar, och fått lov att bearbeta de där panikkänslorna. Värkarbetet tror jag att jag kommer att klara av, men utdrivningsskedet - jag vill helt enkelt inte slitas sönder där nere igen - jag som inte ens klarar lite sex vet ju hur det kommer att gå när en unge ska ut!! Och komplikationerna efteråt var/är otroligt påfrestande. Jag ska om ett par år operera bort mina bröst pga bröstcancergen, så min snippa är den enda könsdel jag kommer att ha kvar. Vill inte att den ska bli mera förstörd!
    En del krassa bm har sagt mig att "det är lika bra du föder ut nästa unge, så får du operera underlivet sen". Jaha, men hur vet man att det inte blir ännu värre, typ sfinkterruptur, eftersom det är så skört i hela mellangården nu?
    Har funderat på aurorasamtal, men vet inte vad det skulle ge mig? Det är så krasst, alla fakta ligger redan på bordet. Och snitt är jag inte särskilt tilltalad av, vill inte kapa magmusklerna och ha ett ärr där också.
    Ja, det är inte logiskt, och jag vet varken ut eller in. Är det nån mer av er som är rädd för spricka igen, eller hur blir det andra gången när man brustit mycket första? Med ett "normalt" utdrivningsskede, vilket jag hoppas på nästa gång, kanske det inte blir så mycket skador trots allt? Men vem fasen kan lova det, inte ens en aurora-bm.

  • falken

    RiNan, nu vet jag inte vem du svarade, inte mig tror jag?

    Madelenin, jag har också en känsla av att bemötandet på förlossningen blir 1000 gånger bättre om man kommer från Auroramottagningen. Frågan är om de ens läser förlossningsbrevet från MVC? Men Aurora-önskemål blir alltid tillgodosedda, och det vore ju skäl nog att gå dit. Luftade saken med min bm vid inskrivningen, hon tyckte nog inte jag kvalade in till aurora verkade det som, jag är inte tillräckligt "rädd". Men jag känner mer och mer att detta ju inte får sjabblas bort och bli lika dåligt skött som vid förra gången, de ska banne mig läsa hur jag haft det och göra sitt allra bästa. Sen är det nog också bra att diskutera snitt ordentligt med en riktigt kunnig.

    Jag är också fast beslutad om att vid ev vaginal förlossning få sk Pudendusblockad, så att underlivet bedövas vid utrdrivningen. Det gjordes mycket i Sverige på 60-70-talet, men har blivit ovanligare då man accossierat det med ökade bristningar pga bedövningen. Men i Finland bedövar de fortfarande friskt, och de har mycket lägre frekvens bristningar än i Sverige. är förmodligen bättre på att guida kvinan vid utdrivningen än man varit i Sverige. Iaf, min MVC-bm hade inte ens hört talas om pudendusblockad, trots att en del bm kan det här också. Detta gjorde mig orolig, och det kanske aurora-bm kan garantera isf?

  • falken

    RiNan igen, nu fattade jag att du menade Madelenins TS (sorry...) Men det är ju inte säkert att hon behöver bli igångsatt denna gång. Via aurora-bm kan man ju komma långt med sina rädslor. Och man kan upprätta en plan, om hon går över tiden och igångsättning hotar, kan man skippa det och välja snitt istället. Men förlossningen kan ju komma igång normalt denna gång, och få ett mycket bättre förlopp än första gången då kroppen inte var mogen och bemötandet var dåligt. Då kan ju vaginalt vara ett bättre alternativ än snitt. Med en plan kan det ju ändå vara skönt att utvägen snitt finns, då kanske man vågar göra ett försök? Snitt känns ju inte heller som ett klockrent val förstod jag?

  • falken

    Madelenin, att skriva ner sina tankar är jättebra tycker jag, halva terapin. Sen det här med rädsla för överburenhet - visst kan man med din historia få någon slags avtal om att sättas igång i tid eller förtid, så att ditt barn kommer att må bra.
    Min tjej var ju också överburen, +16 dar, men hon hade krympt ihop till 2800 gr. Huvet var normaltstort så inte hjälpte det Moderkakan var förkalkad, och hon mådde ju dåligt under förlossningen, men pigg efteråt. Jag kanske också skulle förhandla mig till ett avtal?

    Musli, jag såg i en annan tråd att du brast mycket, men det hade väl gått bra efteråt för dig vad jag förstod. Hur känner du för att brista igen, eller vad har de sagt till dig om det på Aurora? Rätt många kvinnor med sfinkterruptur rekommenderas väl kejsarsnitt?

    Det här med snitt... skulle det av någon anledning krävas, akutsnitt eller sätesbjudning eller något sådant, då skulle man ju bara acceptera det och ta det som det kommer. Men det som det är nu känns det väldigt avigt för mig att snittas frivilligt. Jag kanske borde prata med nån duktig förlossningsläkare om hur ev risker för skador och läkning kommer att bli för mig?

  • falken
    musli skrev 2009-04-27 13:46:45 följande:
    BF är 19/9 så det lär väl bli första veckan i september som jag blir igångsatt.
    Måste vara så skönt att ha ett datum och inte gå o vänta o vänta. De där sista veckorna av graviditeten är ju pest. Grattis till en bra plan
  • falken

    Ja, i efterhand så blir man ju rädd för vad som kunnat hända. Har gått i "terapi" genom att gå igenom CTG-kurvan om och om igen, och se vad de gjorde för beslut. Värkförstärkande dropp kommer de inte att få sätta på mig igen, och jag ska försöka att undvika EDA. För mina systrar har förlossningen också stannat av första gången, medan senare förlossningar har flutit på fint. Och så är det ju, att förstföderskor är de som i synnerhet drabbas av värksvaghet. Det håller jag fast vid mentalt. Min BF är förresten 28:e sept, är i v 18.

    Pga att hon var så liten så tror jag att vi kommer att få göra tillväxt-UL också på denna. Men det ska jag diskutera med BM. Nu när vi diskuterat här så har jag kommit fram till att jag ska kräva att få diskutera mina ev bristningsproblem med en förlossningsläkare/gynekolog, de har nog mest kunskap att ge.

    Vad jobbigt att du får sån ångest! Du behöver nog verkligen komma till någon som lyssnar på dig, så att man får ta plats själv. Det betyder jättemycket att få prata igenom sina känslor inför en kunnig bm som verkligen lyssnar på en. När var det du skulle få komma till Aurora?

  • falken

    Skönt att du kan tänka så. Själv har jag svårt att vara så positiv. Men, de som blir sydda på operation går det väl som regel bättre för. Egentligen fattar jag inte att de klarar att sitta och pilla ihop den där köttfärsen med bara en pannlampa och lokalbedövning. Det gäller ju att sy ihop mellangården ordentligt, för att få ordentligt stabil vävnad i området mellan anus och vagina (ursäkta mitt öppna språk). Där tror jag de har missat lite på mig, det är svagt där och det kan ge problem vid samlag etc. Jag bad om att hon skulle kalla dit läkaren för att sy, men det var deras rutiner att göra det själva sa hon, ganska ung bm. Nästa gång kan man ju kanske kräva att de syr ordentligt, pga mina problem.

  • falken
    Kalinka skrev 2009-04-28 19:49:16 följande:
    Angående det där med att spricka mycket. Jag fick en partiell sfinkterruptur (också sugklocka), och i det landstinget sys alla rupturer av läkare på operation. Och jag har verkligen INGA besvär så här 1 år efter förlossningen. Jag har hört från flera håll att när man spricker så mycket är de väldigt noga med att det ska bli ordentligt hopsytt, och att det i själva verket kan bli bättre än de som inte behöver sys på operation.
    Ja, om de syr mig på operation nästa gång - alltså att man verkligen kan tvinga till sig det genom läkar- och aurorasamtal, så kanske jag blir bättre efteråt än innan? Men jag litar inte på förlossningsvården, de kan lova en massa, men vem vet hur kunnig läkare det jobbar där den dagen och hur mycket de har att göra? Får väl veta det via samtalen iofs.
  • falken

    Madelenin, gör du lite research och berätta för oss andra sen. Kanske är som förlossningar i allmänhet, 1:a gången är det långdraget helt enkelt.
    Hm, logiken - det är ju lite dubbelt att ha haft en jobbig förstaförlossning som var just igångsättning, och sen vilja ha det igen, förstår ni hur jag tänker?

    Kalinka, du slog mig med en dag, bf +16 här...
    Dessutom, mera överburenhetsgnäll, var det oerhört hett i juli, och sista veckan var jag tvungen att tillbringa varannan dag väntandes på den överhettade illaluktande trånga antenatal-akuten, där det inte ens fanns stolar till alla. För på sommaren bokar de inte tider... Till slut var jag ett sånt mentalt vrak att jag ringde o grät till Varbergs sjukhus. Kvällen innan jag skulle komma dit och sättas igång - satt det igång, så klart!

  • falken

    Åh, jag känner mig så peppad nu! Jag ska kräva av min bm att få tala igenom saken med en obstetriker, och få på papper
    1. hur de ska sy mig efter förlossningen, OCH
    2. jag ska ha bedövning i bäckenbotten.
    Går dessa två önskemål igenom, så kan jag tänka mig att föda vaginalt en gång till.

  • falken

    Jo jo, det måste va svårt att bortse från den familjestatistiken. Och som du säger verkar ju inte själva igångsättningen varit problemet för dig. De verkar ju ha varit helt förvirrade...?

    Jag är glad att föda i sept/okt denna gång, känns inte som att de har lika extremt mycket att göra som på våren o sommaren. Och inga sommarvikarier

    Nu planerar du mest för igångsättning, men iaf, vid en ev spontanförlossning, så måste jag varmt rekommendera en TENS-apparat. Den ger elektrisk ström som surrar bak i ryggen. Var suveränt under hela latensfasen, jag klarade mig igenom med modet i behåll fram tills det drog igång på allvar, och då var jag inne på fölossningen. Man hinner ta sig in till BB om inte bebis har extremt bråttom eller långt o åka. Skönare att vara hemma så länge som möjligt tycker jag, inne på BB är det så sterilt och så uppenbart att man bara väntar. På så vis kan jag känna mig avigt inställd till igångsättning. Men har jag bara min TENS så skiter jag nog i vilket.

  • falken

    Vad dum jag är, det är klart man kan ha en TENS inne på förlossningen också, om man blir igångsatt!

  • falken

    Fiacia - fantastiskt. Tänk att man kan komma dit. Vad sjutton sa hon till dig egentligen?

  • falken
    Kalinka skrev 2009-04-29 22:19:24 följande:
    Jag fullkomligt "älskar" såna där människor som fött UTAN BEDÖVNING. Som gärna vill tala om att om man bara lär sig ANDAS rätt och BESTÄMMER sig för att föda utan bedövning så går det. För "rädslan är den största fienden". Hallå, lever vi på samma planet eller?
  • falken

    De fattar inte att de har vunnit på lotto och att rätt många kvinnor strök med i vårt land vid förlossningar för bara 100 år sen. Så jättenaturligt och fint...

  • falken

    Kalinka, att du orkar hänga i de där trådarna...
    De jag kollat i har gett prov på sån hårresande omognad och okunskap att man blir mörkrädd.

    Jag gick profylaxkurs och tyckte i efterhand att det var rätt bortkastade pengar. Det hjälper liksom inte att andas långsamt... de som blir hjälpta av det måste ha en annan fysik än jag.

    (Förresten så är hela graviditetsbegreppet är orättvist, tex att jag måste spy halva tiden medan andra beklagar sig för att man nu måste gå på aerobic utan hopp.)

  • falken
    LabLover skrev 2009-04-30 07:47:58 följande:
    Hörrni, trasha inte alla som haft snabba förlossningar. Det är inte hur lång ens förlossning är som avgör om den upplevs traumatisk eller ej.
    Nej, det har ju alls inget att göra med hur snabb/lång ens förlossning har varit. Snabba förlossningar kan va nog så hemska. Jag var nog högst normal med 14 timmar. Men det kan va jobbigt och känsligt att läsa trådar där kvinnor som haft skonsamma och positiva förlossningar, inte över huvud taget visar någon förståelse för att de är lyckligt lottade utan gärna uttrycker sig som att "det är bara att bita ihop" och "tänkt positivt". Det är väl ofta så med saker som är oerhört jobbiga för en. Jag kan inte låta bli att tända till när folk säger "äh, graviditetsillamående är bara nåt kvinnor drar till med för att bli sjukskrivna" som jag fick höra av en manlig läkare häromdan. Han jobbar inte med gravida så det är ingen fara...
  • falken

    - och min låg ihoprullad som en kanelbulle och låg redan och kliade sig på pungen

    Var hos MVC-doktorn idag, hon är en fd rätt slipad förlossningsläkare. Var eg där för att diskutera sjukskrivning, men jag fick lufta lite tankar också. Hon sa att hon skulle skriva en rad om att de om möjligt skulle sy mig på operation, men är det högt tryck på förlossningen kan man inte lova det. Isf ska jag på efterkontroll hos henne, och hon ska remittera mig till stans bäste underlivskirurg. Känns bra att ha en plan för att bli bättre på sikt i alla fall.

    Andra råd hon hade var att kräva att få träffa jourhavande förlossningsläkare tidigt om möjligt när man kommit in på bb, då är de lite inkopplade från början och kan vara med och fatta beslut om förlossningsförloppet. Enligt henne minskar risken för att råka ut för komplikationer som snitt eller klocka drastiskt om man har en aktiv handläggning och inte bara låter det gå 6 timmar utan att barnet kommer framåt. Och gärna byta bm om det inte känns bra. Enligt henne är förlossningsläkarna generellt sett lite mer lagda att vara "aktiva", medan barnmorskorna mera värnar om det naturliga i att föda barn och låter saker och ting ha sin gång.

    Och så röt hon till och sa "om NATURLIG förlossning innebär att 1 av 100 kvinnor ska dö vid sin förlossning, eller 1 av 20 barn, som det är i stora delar av världen, så ska vi f*n inte föda naturligt i det här landet!"
    Fast jag kan känna att det kanske är bra att det råder en balans mellan dessa båda synsätt inne på förlossningen?

Svar på tråden Aurorasamtal för omföderskor?