sliten och mentalt utpumpad
Min dotter föddes förra måndagen. 9 dagar sedan i v 30+1 .
Den första veckan var vi på ett sjukhus där jag kunde sova kvar i ett anhörigrum och min sambo pendalde hem och tog hand om storebror. Väldigt intensivt känndes det men jag var pigg av förlossningshormoner.
Men sen i måndags flyttades vi till ett annat sjukhus, där föräldrarna inte sover kvar. jobbigt att lämna henne. men ändå bra att få komma hem.
Men nu känner jag att jag har svårt att avgöra vad som är okej tid att sitta med henne- Jag vill ju ge henne så mycket närhet och vara där, igår satt jag hela dagen12h. och känner mig aldeles utpumpad mentalt och det känns som om jag bara lever för henne. men det känns fel att lämna henne. Min man har varit sjuk så vi har inte kunnat turats om heller.
Jag ser ju att de andra föräldrarna inte är där lika mycket som jag. jag kommer först och går sist på kvällen. Men jag får dåligt samvete när jag lämnar henne även om jag vet att hon har det bra.. Igår frågade en sköterska hur jag mådde och om jag ville tala med en kurator. och då insåg jag att jag kanske var ganska sliten.
Ge mig lite råd tack. hur ska jag tänka. jag är rädd att jag inte kommer orka en månad till på det här sättet.