Varför får Vänsterpartiet just Dig att rysa?

Flera skäl till att de får mig att rysa:
Dels det jag skrev om i en parallell tråd om att deras partiprogram inte accepterar demokratin.
Dels att kommunistfalangen är så stark inom (v), vilket i och för sig är förknippat med föregående skäl.
Dels att den devis som låter så vacker, "Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga", med automatik leder till det elände de hade i öststaterna. Jag insåg det inte själv förrän jag var där och diskuterade med det sovjetiskta inrikesministeriet i en vecka om hur deras ekonomiska system var tänkt att fungera. Det gjorde det ju inte och det var fullkomligt logiskt.

Tja, jag svarade någon annan i den tråden med hänvisning till (v):s partiprogram. Ett partiprogram brukar vara allmänt hållet och den skrivningen om att demokratin inte kan överlåtas till någon annan än arbetarrörelsen närstående krafter tycker jag är synnerligen uppseendeväckande.

Sedan går ju vägen till det kommunistiska riket via proletariatets diktatur. Jag känner inte till något fall då man har lämnat det stadiet. Det kommunistiska stadiet låter misstänkt likt Guds rike...

OK, då säger vi att HANDLINGEN att anta en sådan paragraf som denna i sitt partiprogram får mig att rysa: "Den politiska demokratin erövrades av arbetarrörelsen. Det finns ingen annan social kraft som i längden kan anförtros dess försvar. Den så kallade borgerliga demokratin är alltför värdefull för att överlåtas till borgerligheten."

JAG kan inte läsa den som något annat är en rent odemokratisk paragraf.

Ekonomin är en annan sak. Om alla skall ha efter sina behov innebär det att någon måste fastställa behoven. Följaktiligen kommer allting att vara ransonerat, exakt så som man hade det i öst. Den politiken får mig också att rysa.

Björkeli: Nu har du väl ändå inte riktigt läst innantill?
"Den så kallade borgerliga demokratin är alltför värdefull för att överlåtas till borgerligheten."

Din kommentar: "Men det står inget om att de inte accepterar om den hamnar hos borgligheten"

Jag ser inte riktigt att de två uttalandena går ihop. För mig gör de inte det.

Björkeli: För all del, det är din uppfattning att jag har övertolkat paragrafen. Ett skäl till att jag tolkar den så är att den s.k. folkdemokratin, som kommunistdiktaturerna kallades, funferade just på det viset. Det är i alla fall min tolkning. Inte ens hos (nd) hittar jag något motsvarande.

Utopia skrev: "Från var och en av förmåga, till var och en efter behov". Det är en mycket vacker tanke. Problemet är bara att den inte fungerar i praktiken.

Vem bestämmer vad var och en behöver? Vi själva? Efterfrågan på billiga lägenheter i Gamla stan skulle troligen överskrida tillgången väldigt, etc. Planekonomin bygger ju på att man planerar hur mycket som behöver produceras. Det som jag insåg när jag var i Moskva 1988 och diskuterade detta med deras inrikesministerium i en vecka var att detta också innebär att ALLTING alltid är ransonerat. Man har ju planerat hur mycket bensin som behövs i Östersund, hur mycket socker i Malmö, etc, etc.

Planerarna är bara människor, någonstans kommer det alltid att bli fel, för mycket av något och för litet av något annat. Effekten blir givetvis att människor tömmer butikerna på det som finns inne för tillfället, det är alltid bra att ha på lager till den dag man planerar fel igen.Priserna är ju lågt satta om det handlar om människors behov. Alltså får man tomma butiker och misshushållning.

"Från var och en av förmåga" - javisst, men hur länge orkar Andersson anstränga sig när han ser att Pettersson som aldrig får något gjort och aldrig bryr sig får samma lön? (Dessutom kan Petterssson inte bli avskedad eftersom arbetet är en social rättighet) Effekten blir likgiltiga och resignerade människor.

Jodå, tanken ÄR vacker, men den fungerar inte. Jag förstår lockelsen i socialismen, det gör jag. Citatet ovan är socialismens kärna. Det är just denna kärna som aldrig kan fungera.

Utopia: "Mentat->"Jodå, tanken ÄR vacker, men den fungerar inte. "

Hur kan du veta det, är du gud eller?"

Veta? Av erfarenhet från öststaterna och det resonemang jag förde i inlägget. Det har du ju givetvis läst, eller hur?

Skruntan: Vad är då en "ren" marknadsekonomi? Att det finns ett socialt skyddsnät har ju inget med marknadsekonomin att göra. Konkurrens bland både säljare och köpare av varor eller tjänster har helt enkelt rent empiriskt visat sig vara överlägset.

Men Utopia: I stället för att bara avfärda mitt resonemang kring "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" kan du kanske påvisa vad som är fel i mitt resonemang kring varför det aldrig kan fungera?

Eller är det så som jag misstänker att kärnpunkten ligger i det du skrev: "...av det jag _vill_ se eller _drömmer_ om ".

Ja, jag förstår att visionen lockar. Spåren förskräcker dock när man har försökt genomföra den. Varför försökte jag förklara i mitt resonemang för den som vill ta till sig det.

Tack Utopia, för ett betydligt mera utförligt svar än tidigare. Frågan är om det inte t.o.m skjuter över målet. Jag ifrågasätter inte alls att samhället kan bli bättre och jag har inte ifrågasatt varje form av anställningstrygghet utan drar mitt resonemang kring principen "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov".

Mitt exempel med jobben var bara avsett att illustrera att för att anstränga sig krävs det att man får någon form av belöning för det. Arbetsglädje kan visst vara en belöning men den räcker inte hur länge som helst. Om var och en skall ge efter förmåga är mitt resonemang att förmågan raskt avtar. Erfarenheterna från öststaterna visar det också. Jfr t.ex. Kinas enorma utveckling som kom efter att man övergick till kapitalismen. Resurserna måste skapas innan man kan fundera på att fördela dem och det krävs incitament för att de skall skapas över huvud taget.

Principen både låter vacker och den ÄR vacker men om man drar ut vart den leder så inser man att den leder fullkomligt åt h-e om man driver den för långt. Men visst, jag kan gärna hålla med om att man kan tillämpa den i viss mån. T.ex. med en platt skatt (med vilken de rika bidrar betydligt mer än de fattiga) och en allmän sjukförsäkring som gör att den som har behov av sjukvård också får den. Ren högerpolitik alltså!

Aussie, jag kan gärna hålla med om att CAP (jordbrukspolitiken) är EU:s absolut sämsta sida, just därför att den har planekonomiska inslag. Det som gynnar konsumenterna är alltid konkurrens. Ett kapitalistiskt monopol är inte bättre än ett offentligt, det håller jag också med om.

Skillnaden här är väl att i en planekonomi SKALL det råda monopol. I en marknadsekonomi motarbetas monopol genom antitrustlagar (jfr styckningen av Standard Oil), konkurrenslagar och helt enkelt privata initiativ (jfr Windows vs Linux)

Du skriver: "På många sätt liknar tyvärr fri konkurrens-grejen och planekonomin varandra löjligt mycket" - Jag kan inte vara mera oense med dig. Det är varandras totala motsatser.

Aussie: "Kan du ge en länk till hur konsumenterna fått ner elpriserna sedan det blev fri konkurrens och avreglerat? "

Javisst, hur enkelt som helst: rapporten från statskontoret över elmarknaden, kapitel 3.1.3 där det framgår att elpriserna har sjunkit och näravgifterna legat stilla sedan avregleringen: www.statskontoret.se/upload/Publikationer/2003/200327.pdf

Det som har stigit har varit skatterna, inklusive elcertifikaten. Nedläggningen av Barsebäck är också ett politiskt beslut som driver upp priserna. Elmarknaden är ett utomordentligt exempel på hur konkurrens gynnar kunderna och hur staten missgynnar dem, tack för tipset!