två jobbiga förlossningar - börjar bli rädd igen

Nej verkligen inte. Hade en normal om än väldigt lång och utdragen ( 4 dygn)
och jag är precis lika nojjig som du.
Både att gå över tiden 15 dar som sist men också rädslan att bli så rädd och inte kunna möta värkarna utan vilja springa ifrån dem.
Det känns så tragiskt att inte lita på sig själv.
Jag förstår dig till fullo.
Jag ska få träffa en förslossningsspecialist i månad 7 för att bedömma storlek på barnent, mitt bäcken och få stöd samtal.
Känns det inte bra tar jag planerat snitt.

Hej från mig

hej och tack!
det är skönt att höra att man inte är ensam...

jag skall prata med min BM, jag börjar överväga snitt, jag vill absolut inget heller än att få en "normal" vaginal förlossning! Ja vill vakna av värkar och få uppleva det häftiga i att få barn!

men med de två förlossningar jag har haft så känns det väldigt osannolikt att det skulle hända igen. Barnmorskan som gjorde mitt UL trodde jag skulle gå över igen oxå, det känns väl sådär kul att veta...

Jag håller tummar för att allt går bra för dig!

Jösses, 12 dragningar? Jag tror man rekommenderar att göra typ max 4 dragningar eller nåt. Har man inte fått ut barnet på de gångerna ska man avsluta på annat sätt. Tror även att 24 minuter är rejält i överkant av hur lång tid det "får" ta att ta ut barnet med sugklocka.

Vad var det för jävla klåpare som gjorde det mot ert barn? Ni alla hade väl ren tur då det inte blev permanenta skador.

Jag skulle ha valt ett planerat snitt. Vet att det inte heller är "kul" men betydligt mindre riskfyllt för barnet än att riskera en sådan behandling.

Lycka till!

Nu när jag tänker tillbaka blir jag mest förbannad över att dom tillät de gå så långt och att dom inte akutsnittade istället...

Hade det visat sig på ultraljudet på hjärnan att han fått permanenta skador vet jag ärligt talat inte vad jag gjort.

Det är det jag är lite inne på, eller ja, jag kan försöka planerad igångsättning men har inte så mycket hopp över att det skall funka den här gången heller och jag orkar verkligen inte med en förlossning till som de två tidigare.

Tack!

Jag tycker absolut att du ska tala med din bm om planerat snitt. Det kan ju inte vara värt att gå igenom en förlossning av de slag du upplevt förut?
Har du talat med någon om läkaren som förlöste dig med sugklocka?? Så där får man väl inte göra?!
Min dotter förlöstes med tång. 5 dragningar tror ag och det var nog så våldsamt!

Ett annat förslag (som min läkare tog upp) är att du kan försöka på en normal vaginal förlossning. Men om de märker att processen stannar upp eller att det blir komplikationer, att de gör ett "akut" snitt. Det blir ju egentligen inte riktigt akut då de vet att möjligheten finns.
Men ett planerat snitt ska nog vara bättre för både dig och barnet.

Jag förstår verkligen att du är förbannad på det. Det är jag också helt säker på att jag skulle ha varit. "Leka" med ett barns liv!!

Jag tror också det är bättre för dig med ett planerat snitt. Däremot går det ju att göra som BlackPearl föreslår. Avtala om snitt om den normala förlossningen inte framskrider som förväntat. Frågan är väl om de på förlossningen lyssnar på dig när det väl är dags. Med den behandling ni fått tidigare kanske du inte kan lita på det? Eller kan du?

Helst vill jag ha en helt normal vaginal förlossning men det kan jag bara drömma om känns det som..

Jag har sagt det, ett igångsättningförsök men funkar inte det så vill jag bli snittad känner jag...
så vi får väl så!

Jag har inte pratat med dom, vilket jag ångrar nu. Det känns sent och komma nu, det är ändå sju år sen, jag tror inte dom kommer ihåg det. Men jag pratade med en kompis igår som råkade ut för samma sak. Dom hade ifrågasatt efter och fått svaret att "det skulle bara gå".. och ändå fixade inte den första BM att dra ut deras barn på nio dragningar.. utan dom fick tillkalla en till som fick fortsätta... känns oxå helt sjukt.

Jag skall prata med dom, just nu lutar det (tyvärr)åt att jag vill ha ett planerat snitt så jag slipper fundera över överburenhet, igånsättning osv och börja njuta av den återstående tiden av graviditeten...

Jag vet inte. Om jag kan lita på dom eller inte alltså... denna gången blir det östra sjukhuset och det känns så mycket större. Mina tidigare är födda på Borås och där är det mindre så det kändes lättare på något sätt.
Men vi har bytt kommun och det känns väl häftigt att åka över tio mil till Borås när Östra finns närmre...

Tack för alla råd och att ni lyssnar!

Kör på planerat då tycker jag! Men du ska ABSOLUT tala med dem och de SKA lyssna. Punkt slut!

Lycka till!

Jag hade en förlossning på över 37 timmar och avslutning med sugklocka sist... (för 11 år sen),  och nu är jag gravid igen och börjar bli nervös...
Har dock kommit överens med min bm om att skriva i min förlossningsplan att de inte får låta mig ligga så länge som sist - då vill jag ha snitt.
Sugklockan får jag väl ta i värsta fall, den är ju en akutåtgärd...
Men att behöva ligga så länge - det gör jag inte igen!

Kanske vore nåt för dig med? Att skriva att du vill försöka normalt, men sätt en gräns för hur länge och mycket du vill vara med om.

Lycka till!

Jag skrev ett brev till dom ang mina upplevelser efter första... att jag inte ville bli lämnad ensam bla och det följde dom! men då kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle bli andra gången...

Det skall jag oxå göra! tack för tipset

min första förlossning var på 35 tim med sugklocka, 3 tim krystvärkar... överburenhet. Blev igångsatt 18 dagar över tiden. Jag och min man vill inte vara med om samma sak igen. Jag förstår dig! man vill inget hellre än att ha en normal, vaginal förlossning... men när kroppen blir igångsatt och kroppen inte är beredd. Det blir långdraget och traumatiskt ... speciellt i slutet. Jag är inte rädd för värkar. Jag är skiträdd för krystskedet. Att jag ska få samma sak igen, klippas, sugklocka, lång tid, inga ordentliga krystvärkar, förlora mycket blod plus att moderkakan kom inte ut.

Jag VILL INTE ha en igångsättning, jag vill att mina egna värkar ska komma. Annars vill jag ha ett planerat kejsarsnitt, om inte mina värkar kommer. Jag går gärna över tiden. Men igångsättning vill jag inte vara med om! skiträdd. Och då är jag INTE änns gravid ännu, men planerar att bli gravid om 1-2år. Och jag är nu skiträdd.

Det är inga fel av dig att begära kejsarsnitt! inget konstigt efter dina förlossningar. Eftersom du inte reagerat på igångsättningar, så skulle jag nog inte köra på det.

Åh, det är så skönt att höra att jag inte är ensam! Jag vill inget hellre än att vakna av värkar, få skrika av krystvärkar och känna kroppen jobba och få vara med om det fantastiska som en förlossning innebär! Men jag tror verkligen inte jag får det, jag tror inte jag kommer igång och jag tror inte på igånsättning. Frågan är om man kan få testa EN igångsättning och om kroppen inte reagerar som den skall ändå få ett snitt. Går inte det överväger jag seriöst att försöka få ett snitt istället. Det är inget jag vill... men alternativen känns inte så jäkla roliga just nu.

Jag har inga negativa erfarenheter från mitt första snitt heller, jag mådde bra. Eller ja... Eftersom tösen hamnde på NEO i kuvös pga uttorkning två dagar efter förlossningen var jag jäkligt snabbt på benen, allt blev fokuserat på mitt lilla (stora, 4,2 kg)pyre som låg i kuvös med nålar överallt... jag hade nog fixat ett maraton då kändes det som.
Ingen förlossning är den andra lik, jag vet det. men som sagt var, erfarenheterna hitills har inte varit positiva.

TACK!