Totalt livrädd

hej hej..stackare å behöva känna sådär! va jag du så skulle jag byta bm å prata med den nya du får.. de är ju endå dom man vill vända sig till med problem och frågor och då skulle jag byta om jag vore du..hon värkar inte ta din räddsla på allvar!

hoppas de löser sig på ett bra sätt!!

Usch!

Det var väl inget bra aurora-samtal. Känns som du likagärna kunde varit utan!!

Så här skulle jag tänkt. 1. Profylax är hur bra som helst (tycker jag) Wn del tycker bara det är dravel, så det ärju olika. Men profylaxen hjälper ju inte mot högt blodtryck!!
2. Jag hade också väldigt väldigt högt blodtryck vidmin första förlossning (180/130 när jag var fullt medicinerad och igångsatt) så jag hade väldigt likanande tankar som du innan. Jag förstår rädslan och tankarna som kommer.

Så finns det ju massor av förhållningssätt man kan ha inför nästa förlossning. Några saker som hjälper mig att hantera tankarna (för det är ju faktiskt i huvudet (tankarna) som det sitter)

1. Din erfarenhet från förra förlossningen: Det du kan bära med dig som negativt är ju känslorna som du kände under förlossningen, skräcken, rädslan att något ska hända etc. det är sådant som sätter sina spår.
Men de positiva sakerna du kan bära med dig från förra förlossningen är att det gick ju faktiskt bra (rent fysiskt alltså (därmed inte sagt att det gick bra psykiskt). Det hände inte dig något rent fysksit med anledning av det höga blodtrycket.

2. Fakta är en annan stöttepelare för mig, för att kunna hantera rädslor (men det är ju också olika för alla) Det är att all fakta talar för att det inte kommer hända något. Väldigt många förlossningar sker där mamman uppvisar ett mycket högt blodtryck, men de slutar väldigt väldigt ofta i "normala" förlossningar, utan komplikationer såsom hjärnblödning för mamman. Att din mor avlidit pga av hjärnblödning vid ansträngning är jättehemskt, MEN betänk att ho odg inte när hon var i din ålder, och hon verkar inte dött under förlossningen heller. Dvs, det finns så mycket faktorer som är annorlunda i ditt specifika fall nu, jämfört med din mammas fall för någon månad sedan, att det egentligen inte går att dra några andra slutsatser av det än att din mamma avled av en hjärnblödning. Eller hur?

3. Har du högt blodtryck nu? Vad är det som talar för att det öerhuvudtaget ska uppstå ett problem liknanade det du hade förra förlossningen?

Vet inte om det hjälpte dig någonting, men att tänka och resonera med mitt eget psyke på det här sättet har hjälpt mig att hantera de negativa tankarna som är så onödiga att ha när det väl gäller. Det är mycket roligare att kunna fokusera på det oerhört positiva som kommer ut av arbetet, nämligen ett nytt liv!