Faderskapstest när fadern nu är avliden?

hm jag fattar faktiskt inte riktigt vad du menar...

Så ni ska ta ifrån pojken hans pappa för att han inte ska få ärva? Jag kan tycka att om man fungerat som pappa under alla år så är det väl inte mer än rätt att pojken också ärver. Pappan har ju visat att han vill vara pappa, oavsett vad ett DNA-test skulle visa...

vad tror du att din mans bror ville då?
ville han inte att pojken skulle få ärva å vara 100% i familjen ?

har "pappan" stött ut pojken som om han inte ville veta av han eller fick pojken all kärlek å omsorg han behövde av sin pappa även om han inte var biopappa så var han ju en pappa låter det som.

Märker att jag glömt en viktig detalj här! Min mans bror tog på sig faderskapet (dumhet eller kärlek till mamman låter jag vara osagt). MEN mamman ville bara ha en namnteckning och efter förlossningen så fick inte han träffa barnet mera fast han gärna ville och försökte... I efterhand har det kommit fram att det förekommit hot och annat från den vi då antar är den biologiska pappan och att mamman inte ville att han skulle få reda på barnet. SÅ pojken har växt upp utan far, men vet vem som står som fader i pappren... Så pojken har aldrig varit en del av familjen och min mans bror har aldrig varit en del av hans liv. Så det handlar inte om att ta av ngn familjemdelem sitt arv, det handlar om att det ska bli rätt. Innan han dog så tog han upp detta med familjen att han inte är fadern och vill få det rätt, pojken har ju rätt att få veta, men modern vägrar... Svårt då man inte vill göra ngn upprörd, men hans vilja var att reda ut det hela...

Anonym (me) skrev 2009-02-11 12:18:32 följande:

Givetvis, men han är nu avliden! Ska pojken (myndig man nu) inte få rätt att veta? För honom är fadern bara ett namn ändå, ingen han träffat... Dessutom så fanns det inget att ärva bara skulder efter min mans bror. Så handlar inte om att ta ifrån pojken något...

OM han ville då så varför inte.. prata med pojken (mannan) och berätta allt du fått höra.. så kan ju mannen sen själv begära om han vill ha rätt pappa på papperna eller nåt sånt.. då kan han sjlv pressa sin mamma.

Hans mamma gjorde kanske det smidigaste då.. men nu kanske sanningen måste fram.

Förklara oxå för mannen att det kanha mycket att göra med ens bioligiska gener.. sjukdommar som arv.
Tvinga intehan till det.. kanske mer om du ger han ditt stöd att ni kan komma på en bra lösning tillsammans.

Vi ville absolut inte tvinga han till något... Men min svärmor känner att det är så fel, hon har ett barnbarn enligt pappren som inte är hennes barnbarn (varken blodsband eller växt upp som ett barnbarn). Hon har varit i kontakt med mamman, men hon är ju inte alls intresserad av att ändra utan bara hänvisar till att hon hade det svårt då pojken föddes... Han står som arvinge till min svärmor och känns väl inte helt bra för henne...
Ska man ta kontakt med pojken? Vi är inte alls ute efter att såra någon...

Jo men han räknas ju som bröstarvinge. Son till hennes nu avlidne son... Så går inte att skriva bort... Finns inget att ärva egentligen så det spelar inte så stor roll. Hon vill mer att det ska vara rätt i registren, speciellt då "pappan" ville detta innan han avled...

Anonym ((((¨-,*#)) skrev 2009-02-11 13:00:15 följande:

Ska man ta kontakt med sonen? Hur gör man det på bästa sätt, känsligt ämne kanske (då vi inte vet vad hans mor berättat och inte) Detta är jättejobbigt för min svärmor. "Pappan", hennes son avled för två år sedan och hon vill inte såra pojken bara att få det rätt...

Anonym (me) skrev 2009-02-11 13:01:50 följande:

tycker iaf ni ska ta kontakt med mannen...
boka in en första träff och prata.

Han e ju vuxen å borde inte bli "sårad" på detta sättet utan kanske kan ta det som en vuxen numera.
Å kanske han numera vet å säta press på sin egna mamma om sanningen.. då kanske den kommer fram.

Kanske ska fråga en advokat oxå hur ni gör..

har pappan betalat underhåll för pojken under alla år?

men om "pappan"/han som tog på sig faderskapet nu är död så måste ju ändå "dsonen" ha fått en massa pengar när han dog

Pojken var myndig när det skedde och fanns inget att ärva, så nej han fick inga pengar då...

Om din mans bror ville stå som fader varför strunta i hans vilja nu?

klart ni ska berätta. pojken kanske har en rik farsa han kan ärva nu istället

Brodern ville ta på sig faderskapet. Varför inte hedra hans minne och låt hans vilja stå fast.

Låter väldigt onödigt att riva upp tillvaron för "barnet" bara för er egen egoism.

Det handlar inte om girighet, eftersom det inte finns något (iaf inget värdefullt) att ärva efter min svärmor! Hon känner helt enkelt att det är fel med ett barnbarn som INTE är hennes barnbarn varken i biologisk eller känslomässig menig. Detta då pojken aldrig träffat henne heller familjen och då hennes son (han som tog på sig faderskapet) inte fick träffa pojken efter att han var född. Så inget fråntagande av arv (då inga pengar finns) och inget fråntagande av far (då han alltid levt med bara mamman)... Mer en känsla av rätt i släktleden... Hon ville bara ha lite tips och råd, men har valt att skjuta kontakttagandet med pojken på framtiden då hon tycker det känns för jobbigt nu

jag vill bara säga jag kommer från en liten ort och där en liknade historia upp dagade sig oxå om att ärva och inte ärva.. efter pappan som stod på papprena dog så ville farmodern och övrig släkt berätta pojken visste inget har aldrig bott med pappan men blev jätte ledsen att det kommer främlingar som bara pratade om vem och vem det inte vara som var pappa och att det inte ville att han skulle ärva.. denna pojken tog livet av sig för det blev för mycket för han i avskeds brevet stod det.. nu kan ni vara lugna.. jag ärver inte någon av er när ni ser detta brev.. så jag säger var försiktiga