Mår kasst! Hur har ni mått psykiskt? Vad för hjälp har ni fått/sökt? HJÄLP!

Hej Felicia!

Du har haft det jättejobbigt på sistone och jag tycker inte att det är konstigt att du är ledsen och förvirrad. Jag tror att det är jätteviktigt att du släpper ut alla känslor och inte håller dom tillbaka för att du är rädd. Och sen att du blir irriterad för att du är ledsen gör det inte lättare att reda ut hur du känner efter allt som hänt! Jag tror också att du kan behöva prata med nån, och man kan ju alltid kontakta vårdcentral eller öppenpsykiatrin om du inte får hjälp på sjukhuset. Jag anar nån slags skuld- eller skamkänslor under allt som kanske också gör det hela värre. Tror det är jätteviktigt att du ger dig tillåtelse att känna allt du känner! Har du inte nån som kan avlasta dig lite och hitta på nåt med de andra barnen, och kanske hjälpa till med den nyfödda? Kanske din man kan ta lite ledigt från jobbet?

Du behöver inte vara en glad och positiv mamma nu! Tänk också på hormonomställningen efter förlossningen som gör sitt till. Jag tycker också att du ska berätta hur du känner för andra och be om hjälp!

Stor kram, Fia

Jag vet att när min mamma födde min lillebror 7 veckor för tidigt så hade hon det jättetufft att knyta an til honom och det tog tid att bearbeta att han faktiskt var född, men jag tror du ska prata med BVC för de flesta landsting har BVC en psykolog kopplad till sig för alla nyblivna föräldrar, tror det är jätteviktigt att få prata med nån snabbt och jag tror det är viktigt för dig att berätta för din man och nära familj vad du upplever, för det ni gått igenom är ju lite av ett trauma och då behöver man all stöd o hjälp man kan få!

tack för erat stöd!
Maken vet hur jag mår och även han har mycket känslor. Dock har han lite lättare att bearbeta det än jag har.

Tyvärr har maken inte möjlighet att ta mer ledigt just nu.. Ekonomiskt klarar vi oss inte om han inte jobbar extra nu. Vi har svårt att klara oss ekonomiskt just nu då jag inte tagit föräldrapenning då jag skulle ha rätt till vård av barn men då jag är studerande är det CSN som skall betala ut och inte försäkringskassan... CSN har nu sagt nej till vård av barn då det är i samband med barns födelse och struntar tydligen i att det är prematurfödelse... Så som det ser ut just nu får jag 0kr i januari och maken har varit ledig nu under de här veckorna och det kommer dröja med pengarna från Försäkringskassan och han får nästan igen lön heller.. tja ekonomin är på botten totalt just nu! Så tyvärr kommer inte pappan vara hemma något extra nu...

Det maken märkt är att jag är mycket mer överbeskyddande och mer "mammig" med dottern än jag var med de andra två. Med de andra lämnade jag gärna över allt som gick på honom när han kom hem och bara vilade nu vill jag göra allt själv typ.. Samma om vi har besök har jag jätte svårt för att låta någon annan hålla i min dotter...
Detta gör ju att jag egentligen själv ser till på sätt och vis att jag har mindre tid för de andra två..

Jag väntar på att de skall höra av sig från psykolog eller kurator som kuratorn på neonatalen skickade remiss till.. Men psykiatrin här är inte snabb! Hoppas de hör av sig snart.. ringde dit förut men var ingen som svarade så lämnade meddelande på telefonsvararen men vet inte om det var rätt person jag kom till ens...

Hej Felicia!

Jag vet inte var du bor, men i städer där psykologutbildningen finns tror jag det kan finnas en psykoterapimottagning där man ganska snabbt kan få hjälp av duktiga blivande psykologer med kompetent handledning. Ett bra alternativ till öppenpsykiatrin där det ofta är omänskligt långa väntetider. Sen om du är studerande kanske det finns nån slags "Studenthälsa" som man kan vända sig till? Med kuratorer eller psykologer? Men som Muskedalen sa så borde det också finnas psykologer på BVC där det inte borde vara så svårt att få någon att prata med snabbt tycker jag.

Du kanske också kan ringa igen och berätta hur dåligt du mår, det hjälper kanske att berätta om de mörkaste funderingarna för att de ska förstå allvaret.

Kram, Fia

De tankar du har är varken konstiga eller särskilt ovanliga, i alla fall inte som förälder till ett barn som haft en tuff start i livet. Självklart ska du få hjälp att bearbeta allt som hänt och det omgående. Om du har svårt att få kontakt med kuratorn på Neo så ring BVC som du ska gå till och be dem hjälpa dej. Och det är deras förbannade plikt att göra det, så om de trilskas, stå på dej, eller bryt ihop. Båda alternativen brukar funka

Jag har fått hjälp via bvc.. då jag fyllde i ett test när min flicka fick sin första vaccinering... frågorna visade på .. eller på väg till depression. Fick kontakt med kurator på vc och har träffat henne nu 1 gång, ska dit imorgon igen.. hon är jätte gullig. jag och sambon går varandrar på neverna när ajg är mer orolig än honom... så hoppas denna hjälp ska göra det enklare i vardagen.

Lilla Alva är här

Hej!
Jag har precis fått hem min plutt efter nästan 3 månader på sjukhus. Vår son föddes i v 27+6, så jag missade 3 månaders graviditet...

Jag har mått väldigt mycket upp och ner och förstår precis hur du känner dig. ena dagen mår han bra, nästa dag har han haft ett tillbud där han slutar att andas. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig och att barnet mår bra innebär inte att man kan slappna av...

Mitt råd är att prata prata prata!!! Prata framför allt med din sambo om hur du mår, och hur han mår. Och försök få en tid till at prata med någon "proffessionell". Sen kan det vara bra att prata med någon som varit med i hans vård, ex. en sjuksöterska. De vet ju precis vad som har hänt.

Du har väl rätt ill Tillfällig föräldrapenning?? Jag pluggade också, men har ändå rätt till TFP från den dagen han föddes och tills vi är helt utskrivna från sjukhuset. Även min sambo har rätt till det. Kolla upp det! =)

Skriv gärna om du undrar nåt eller bara vill prata av dig lite.=)
Och LYCKA TILL!!!