För oss vars barn är lite sena i utvecklingen!

Hej allihopa har också en dotter som är lite sen med vissa grejer. Jag skulle dock vilja säga till alla att inte vara så negativa till om bvc kollar upp saker lite extra, var glada för det i stället, är det något, måste man ju veta för att kunna hantera det och få rätt stöd och hjälp. Jag har nog varit lite tvärtemot och nästan tjatat på bvc om att de ska kolla saker jag tyckt varit märkligt. Självklart utvecklas alla barn olika osv, men det är ingen förolämpning att bvc gör en utredning eller extra koll, tvärtom!!! Däremot ska de kanske vara mer försiktiga i sina kommentarer, "om att ja det här var ju märkligt..." osv när det ändå inte är något de tänker kolla vidare. Och så måste vi föräldrar försöka sluta jämföra barnen, men oj vad svårt med alla dessa skryttrådar runt omkring oss... Våra barn är ju de underbaraste och finaste som finns. Tidiga eller sena, med diagnoser eller utan:)

Smuliz skrev 2009-02-04 21:03:51 följande:

Åh vad tråkigt att höra. Det är precis det som är en fara. Jag har jobbat mycket med barn med olika svårigheter, och det absolut värsta är när det på något sätt förmedlas att det är föräldrarnas fel, när det är något genetiskt, biologiskt osv som inte alls föräldrarna kan påverka. Jag har träffat många föräldrar som varit alldeles trasiga då de fått höra att de gjort massa fel som resulterat i att deras barn är som de är. När sedan utredningar gjorts, har det bl.a visat på ad/hd eller autism (klassiska skylla-på-föräldrarna-diagnoser) men som inte föräldrarna kan påverka. Jag hoppas att du inte tagit allt för illa vid dig av bvc:s beskyllningar, utan vet att du gör det som är bäst för din dotter. Jag har även i min ursprungsfamilj en liknande historia med min lillebror som har diagnosen add, mina föräldrar fick slita som djur för att han skulle få diagnos och därmed rätt hjälp. (Detta var dock i mitten utav 90-talet, och add var inte alls lika uppmärksammat då som nu, jag hoppas att det fungerar bättre i dagsläget) Jag hoppas verkligen att din dotter ska få den hjälp hon behöver och att även du som mamma ska få det stöd du behöver.

Smuliz skrev 2009-02-04 21:08:34 följande:

Jag skrev om liknande sak i din tråd för ett tag sen. Min dotter slutade helt plötsligt att vinka. Vilket kändes precis som du säger, som hon backade i utvecklingen. Jag vet verkligen inte, igår vinkade hon ialla fall hur fint som helst till sin farmor, men till mig - nähä, då skakar hon bara på huvudet. Skumt.
Just det där med att kasta sig bakåt... hon är inte arg eller så när hon gör det. Min skruttis slänger sig bakåt som en galning när hon är arg. Eller så bara testar hon vad som händer... Jag vet ju inte men lite gissningar kan jag bjuda på.

CEC1L1A skrev 2009-02-10 15:44:35 följande:

Hej!
Åh nu måste jag få skryta lite om lillskrutt! Idag 13,5 månader gammal har hon tagit sina första steg utan hjälp. Hon har gått med våra händer länge, länge men balansen har varit lite sisådär och allra mest är det nog modet som inte har hållt. Men idag gick hon till mig från stolen hon höll i, 3 steg! Återstår att se om det är någonting hon tänker göra om, men stolt som en tupp det är denna mamma i alla fall! Hoppas att ni mår bra alla där ute!

Kul att höra! Duktig tjej du har:) Min dotter var i samma ålder som din när hon började rulla runt lite oftare, hon var tvungen att lära sig krypa först för att förstå vitsen med att rulla runt! Men precis som din var hon tidig med pincettgreppet! Som sagt olika vad de fokuserar på.

Vi har inte fått någon bok från BVC????

Vad roligt! Vår pojke gjorde samma bedrift idag. Tog två långsamma steg mot mig från stolen han stod vid, sedan svek balansen och han satte sig på knä. Blev hysteriskt arg-ledsen och efter det var han ledsen i si sådär en timme. Han har inte mycket tålamod för misslyckanden vår lill-groda. Antar att vi får vänta länge nu tills nästa djärva försök. Väntar väl tills han är fullständigt säker på att han enkelt kan spatsera genom hela lägenheten obehindrat .Fast roligt var det att se...hans två första stegÅh vad kul! De verkar följas åt ganska lika de där två! Igår vägrade hon att gå ett enda steg hur mycket vi än lockade och pockade. Hon satte sig direkt och kröp sen till mig varje gång, jaja de allra första stegen är i alla fall gådda, och resten kommer väl så småningom. Men visst kan man längta lite efter att se dem spatsera omkring själva. (Speciellt min rygg kan längta, då Donnan vill spatsera hela dagarna men med föräldrarnas händer i tryggt förvar i sina: )

s v e a skrev 2009-04-20 12:01:57 följande:

Hej! Min dotter med (Precis sådär som din, men hon föredrar att springa på sina knän)

Grattis till våra bästa barn