EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 13

Full av förhoppning skrev 2009-02-01 19:01:59 följande:

ush jag vågar inte lägga mig. Vågar inte hoppas. Är livrädd att dom ska ringa och säga att dom fått intubera igen. Han har bra syrabas svar och bra tryck. Men. Han har en del syrgas (50% efter måltid) jag blir så rädd. Han vill kanske mer än hans kropp klarar? Sitter här och stirrar, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till:( hans små lungor som fortfarande inte är riktigt bra. Lilla gubben..

Fick någon timme sömn, men en hel del mjölk istället *småler* Det är det lilla som gör så mycket. Jag ska träffa psykologen imorgon. Ser faktiskt fram emot det, känns som om det är lite dags att försöka bearbeta de senaste tre veckorna. Jag har iaf bestämt mig för att inte pressa mig mer med pumpningen. Jag kör på som vanligt, än är det absolut ingen kris med matbrist åt honom.

När jag kom idag så hade han haft det lite knackligt inatt. Ledsen - magknip - mer syrgas. Men efter tarmsond och varma tröjor blev det bättre. Nu låg han och tittade med stora ögon på mig genom hela måltiden med ett väldigt smaskande på nappen.
har börjat sjunka liite i syrgasbehov.
Inga undersökningar idag enligt läkaren, han vill inte störa Vincent för mycket utan låter honom vila.

Jag har faktiskt inte delat sal med fullgångna barn. Har först delat med Vincents kuvöstvilling (lång historia) och med två andra extremt för tidigt födda.
Jag har inte mycket erfarenhet att ta på men jag som mamma känner att Vincent behöver lugn och ro. Inte stress. Vet i tusan om jag tror på att såpass mycket ljud skulle "stimulera" men jag kanske har fel?

Yay :) krya på er.. och försök vila du också!

Känguru är fantastiskt enligt mig. I helsingborg la dom ner mycket tid och arbete på den metoden och jag längtar tills Vincent är så stabil igen så vi kan fortsätta där vi avslutade.
Hade idag ett snabbt läkarsamtal och fick beskedet att han är bättre, men han har en lång väg tillbaka. Dom kommer inte släppa oss i första taget så det blir nog en del veckor här innan Helsingborg och eftervård.

För din fråga Spicy Woman så fick jag en son den 10 jan (urakut snitt) i vecka 27 +3. till viss del tillväxthämmad (798 gram) och han har haft en tuff tid då han låg torrt vid förlossning.
Högfrekvensrespirator och sedan CPAP.
Jag har precis börjat smälta senaste bakslaget då vi hade fått komma till vårt hemsjukhus i Helsingborg för att påbörja eftervård när han blev akut dålig. Tillbaka till lund då han behövde respiratorvård igen.

Här finns enormt många underbara människor här i forumet med alla olika historier om hur det har gått. Vissa av oss är mitt uppe i sjukhustiden vissa har fått komma hem och vissa är idag friskförklarade.

meh.. det sista i min text föll bort.. elaka familjeliv.

men i det stora hela skrev jag nog att det är här jag hittat det stöd jag behövt för att orka mig igenom de hårda nätterna..

Träffade psykologen idag. Jag är förvånad hur mycket hon visste genom bara att titta på mig. Jag gillar henne redan.

Fick iaf rådet att på grund av mina extrema sömnproblem ska jag vända på det... Sova på dagen istället. Funderar på att prova till helgen och se om jag faktiskt lyckas sova ordentligt då.
Fick i hemläxa iaf att försöka ta hand om mig själv nu, och inte alla runt omkring mig. Jag är tydligen på gränsen till utmattad helt, vilket jag själv faktiskt missat.

Men vem tänker på sig själv i dessa lägen? ;)

Får man all syrgas från apoteket?

Full av förhoppning skrev 2009-02-04 11:47:26 följande:

Är det nu i Feb som RS-virusperioden är som värst? Eller är jag helt ute och reser?