Vill gjärna ha positiva berättelser om eran förlossning, dom som har gått bra. Jag är så fruktansvärt rädd för förlossningen som kommer snart! och det är många som skriver här på FL om att dom har haft en jobbig förlossning. Och istället för att inte läsa om dom hämska förlossningarna så gör jag det endå. Kram!
Min förlossning var underbar. Helt klart den häftigaste upplevelsen i mitt liv.
Vad e d du e rädd för? D e lättare att hjälpa om du vet vad som gör dig rädd.. 
Jag tycker att det är så otroligt häftigt att föda barn! Funderar på en trea mycket pga att jag vill uppleva en till förlossning *L*
Den första var iof lååång, men jag tycker inte smärtan är så himla farlig. Visst gör det skitont, men inte hela tiden.
Den andra gick superfort.
Har inga barn men jag hittade denna tråd av en slump för ett tag sen och den är MYCKET läsvärd :D
www.familjeliv.se/Forum-2-13/m26556018-36.html
Har gått igenom det tre gånger och det var helt enkelt urhäftigt! Vi är ganska nöjda med 3 barn, annars skulle jag gärna göra det igen! 
Bäst är förstås när bebisen och du får mötas första gången. Finns inget som slår det! Visst kan själva förloppet upplevas läskigt, det gör ju ont och det går ju inte direkt att säga att man har ångrat sig och vill gå hem (tanken slår en, men då brukar det vara nästan över)...
Har du en bra relation till din barnmorska? Det här ska hon kunna hjälpa dig med! Kram - och lycka till på ditt livs häftigaste resa!
Tyvärr är dte ju så att många skriver om sina jobbiga förlossningar för att få skriva av sej, få trevliga kommentarer, blir uppmuntrad osv.
Inte ofta det skrivs om positiva saker.
Mina två förlossningar var perfekt i stort sett.
Visst, mina förlossingsvärkar gjorde att det kändes som om jag var i helvetet, men så är mina vanliga mensvärkar också.
Ja mildare då, men gör satans ont ändå.
Själva förlossningen gick jätte bra.
Men det var tack vare att jag tog EDA.
Den tog bort mina värkar och det enda jag käne var att magen spände sej när jag fick en värk.
Krystvärkarna kändes mer som ett tryck nedåt, som att göra nr2 ungefär, men gjorde inte ont.
Bortsett från när huvudet skulle ut, då sved det pga att jag sprack lite, men den smärtan försvann så fort huvudet hade kommit ut
Båda mina förlossningar tog jag EDA, och i genomsnitt så kom de ut efter 1 timma.
(Tyvärr så hjälper inte EDA på några få personer)
Det var som att komma från helvetet till himmelen ungefär 
Själva krystandet tog 9 minuter med första barnet.
Med andra barnet tog det ca en kvart för jag var så trött, men jag käpade på ändå för jag ville ju se det underbara liv jag burit i mej.
Och just den känslan och tankarna hjälpe mej igenom förlossningsarbetet
(2006) Värkarna satte igång kvällen den 20 sep men hon tittade inte ut förrän 02.23 morgonen den 23 sep.
Hade BF den 15 så hon kom på BF+8
(2008) Värkarna satte igång kvällen den 31 augusti. 09.08 den 1 september tittade jäntan ut. Hon kom på BF-2
Min förlossning gick väldigt bra. Var öppen sju centimeter när vi kom in. Låg i ett varmt bad i några timmar och drack goda "drinkar". Sedan tog de hål på hinnorna och ca två timmar senare var lillan ute. Hade föreställt mig mycket värre smärta och trodde (liktsom min sambo) att jag hade en låg smärttröskel men jag skrek aldrig ens. Det gjorde ont men smärtan höll i sig i knappt en minut och sedan var det flera minuter utan smärta alls så det var bara att härda ut en liten stund då det gjorde ont. irekt efteråt tänkte jag att det här var ju inte så farligt! :) Lycka till! Även om det kommer att göra ont för dig så är det ju en positiv smärta, det kommer ju ut något fantastiskt sen!
Min förlossning var helt okej. Det är ingen promenad i parken att kläcka ur sig en unge men det är en kick utan dess like! Jag kan inte säga något som det liknar eller känns som för det är obeskrivligt. Den här gången ser jag fram emot det, verkligen.
Skulle kunna föda 100 barn om alla förlossningar var som den senaste (sista?)!
Det var verkligen lätt-som-en-plätt!
Kände av magen (inte ont, mer kände av magen) när stora tjejen skulle till skolan, ringde in till förlossningen eftersom vi hade igångsättningsdatum samma dag. Kom in när ni är klara fick vi till svar, helst före 9,30. Lugnt tänkte jag och strosade runt hemma. Fick "förvärkar" som inte var några förvärkar men det molvärkte mer än gjorde ont. I bilen in så sa min make till mig att jag andades speciellt. Vi parkerade, gick bort till förlossningen och väl inne så behövde jag gå på toaletten, typ verkligen gå på toa. Då ropar en BM, här kommer ett barn. In på akutrummet och så plopp var hon ute!
Vi var helt euforiska, kändes nästan som om vi hade "fuskat" eftersom det gick så lätt!
Lycka till!
Jag är rädd för smärtan Och att veta att det kommer göra SKIT ONT att föda barn gör att jag oxå är rädd att tappa kontrollen helt och få panik under förlossningen. Och jag tänker mkt på när huvet ska ut hur ont gör det? Ussh Jag är så rädd för smärtan!!!
Bra att veta är att en värk i regel är ca 60-90 sekunder lång och däremellan har man inte ont alls. Min mans jobb var att klocka värkarna. När jag hörde att hans sade 45-60... då visste jag att det vände och att jag skulle få vila lite igen. Gick bra att jobba sig igenom värkarna då.