• litenskatt

    liiivräääädd! råd?

    Jag har tänkt mer och mer på förlossningen, är i vecka 28 nu och är LIIIVRÄÄÄDD!!! Det är inte smärtan jag är rädd för utan att vi ska förlora detta barnet också! Vi miste vår tös i magen i v 33, det hade inte med förlossningen att göra men jag är ändå livrädd att gå över tiden & vi ska mista denna bebisen också!! Vet inte om jag ska ta upp detta med BM eller inte.. Jag är nog bara löjlig. Tror ni jag kommer bli beviljad igångsättning/kejsarsnitt?

  • Svar på tråden liiivräääädd! råd?
  • Annasmamma

    Jag tycker att du absolut ska prata med BM om detta, det är ju jätteviktigt för dig att vara lugn nu när bebis ligger i dig och växer.
    Lycka till

  • Aamamman

    Jag tycker att du ska ta upp det med din bm. Rädslor är inte löjliga, din rädsla är ju högst verkklig för dig. Om du blir beviljad igångsättning eller kejsarsnittvågar jag inte uttala mig om.

    Lycka till.

    o

  • litenskatt

    Tack tjejer! Ska till BM på torsdag.. Får se vad hon säger.. :(

  • Busan77

    Hej!
    Har ungefär samma historia som du, vi förlorade vår lilla tös i magen i v.37+2 och genomgick en vaginal förlossning med vetskapen om att vår lilla prinsessa inte levde längre. Är nu gravid igen i vecka 14. Har sammma barnmorska som i förra graviditeten vilket är en trygghet för mig då hon vet hela historien. Går även på spec.mvc hos en läkaren 1 gång/månad för ultraljud. Förstår så väl din rädsla då jag själv känner samma oresonliga skräck för förlossningen. Har tagit upp detta med både barnmorska och läkare och båda har gett samma svar, jag kommer inte att få gå tiden ut utan kommer att sättas igång/snittas i vecka 37 eller 38. Har även fått en remiss till aurorasamtal för att försöka bearbeta min rädsla, efter det tar jag (tillsammans med min man) beslutet om vi vill försöka oss på en vaginal förossning till eller om vi vill ha ett snitt. Alternativet är att pröva en vaginal förlossning men att om det blir för påfrestade psykiskt/fysiskt kunna avbryta för snitt. Med detta vill jag säga att du ABSOLUT INTE är löjlig, din rädsla är helt befogad, vi har ju bar 100% dåliga erfarenheter. Är säker på att både din bm och läkare kommer att förstå din oro och ta den på allvar. Jag har bara blivit väl bemött av sjukvården och hoppas att du får samma bemötande.

    Inboxa mig gärna om du vill prata mer.
    Kram!

Svar på tråden liiivräääädd! råd?