Rädd för klipp, kommer det förstöra mig livet ut?

Blev klippt med Texas då han fastnade med axlarna (han var stor, vägde 5035g) men jag kände varken av klippet eller har haft några som helst besvär efteråt. Som du själv säger, det är inte ens säkert att det är aktuellt i ditt fall.

Hur känner du inför själva förlossningen?

Klipp brukar de väl göra om de ser att det ändå kommer att spricka... Då klipper de för att kunna styra det åt rätt håll och så att man inte spricker mer än nödvändigt.

Sprack litegrann med 1:an, men det märkte jag aldrig. Sydde ett par stygn och det läkte fort...
Man blir så öm därnere ändå så man märker det knappt...

Det är naturligt att vara oroa sig för något som man inte vet hur det kommer att kännas eller bli. Ont gör det ju, inget snack om saken men det är otroligt hur mycket smärta man ändå tål och det är en häftig upplevelse. (Ingen gillar ju smärta men det är såå värt det)

Klarade mig med lustgas vid andra förlossningen, trodde jag inte att jag skulle göra innan (hade EDA vid första)
Klippet som jag fick var jättelitet, det är inget som syns eller känns idag, som sagt, jag kände inte ens av det efter förlossningen.
Ang de sk. skräckhistorierna...SLUTA lyssna/läs om sådant, alla förlossningar är olika, du kanske får den mest underbara upplevelsen du aldig hade kunnat föreställa dig

Det är ovanligt att man spricker mycket... Då brukar barnet vara stort...
Det finns bra bedövningar att få om man är rädd för smärtan...
Har du pratat med din barnmorska om hur du känner?
Och din partner...
Tala om för din partner hur du vill ha det under förlossningen, vilken typ av bedövning du vill ha och vilken du inte vill ha, om du har speciella önskemål om födselställning, bad, musik eller vad som helst annat...
Prata också med dem på förlossningen när du kommer dit om hur du känner. De finns där för att hjälpa dig...

Mina stygn sattes av en elev och de gick tyvärr upp efter ett par dagar... Har ett pyttelitet jack i ena blygisen men det är allt...
Första förlossningen hade jag ryggmärgsbedövning, spinal (ungefär samma som epidural fast man får en engångsspruta istället)
Andra förlossningen klarade jag helt utan bedövning, vi hann inte med den. Han var prematur och kom ut lite fortare än vad de trott...
Fick bara nåt litet skavsår, läkte på nån dag och märks inte efter det.

Om det nån gån blir ett till barn så tror jag att jag väljer bedövning igen... Men samtidigt känns det bra att faktiskt ha klarat av en förlossning helt utan bedövning också...

Jag kande precis som du. Var kanonradd over smartan och over att spricka mycket alt. bli klippt.
Var aven radd over att bli hysterisk pga smartan.

Jag visste att jag vantade ett stort barn, och mkt riktigt, jag behovde bli klippt for att fa ut honom. Jag visste dock inte om att jag hade spruckit och blivit klippt forran de skulle borja sy. Det var allts ainget jag markte av o.h.t. Man ar sa fokuserad pa att trycka ut sin babis att alla tankar och fokus ligger pa att andas och trycka.

Efterat stramade det ganska mycket i underlivet och kliade i arren, men efter en vecka sa var det bra mkt battre. Allt lakte fint och pa efterkontrollen kunde BM inte se att jag blivit klippt, man laker bra darnere!

Nar forlossningen val satter igang ar det en helt annan msarta an du kan tanka dig. Det tar ont, men den ar hanterbar och framforallt sa ar den overgaende.

Har försökt prata ,men tycker det är svårt att sätta ord på hur jag känner. Tycker det är mycket lättare att skriva t.ex., så han fick reda på det via ett SMS sen så pratade vi vidare efter han hade läst det.
Gällande bedövning och liknande; jag vill försöka föda så naturligt jag kan, eftersom det är min första förlossning vet jag ju inte alls hur det kommer kännas och hur ont det kommer göra, därför vill jag inte bestämma något på förhand, utan jag vill känna efter först. Men jag vill ju helst klara mig på andning, rispåse, massage, bad och sist lustgas, men vi får se hur det går..

Berättade för min barnmorska på MVC sist jag var där om hur jag kände, så nu väntar på tid hos en Aurora-barnmorska, och det känns bra att få komma till någon som verkligen vet vad de pratar om. Hoppas jag iaf.

Men om det är invändigt, får man inte liksom som en förhårdnad där det har blivit sytt? Jag föreställer mig att jag ko mmer bli helt vanställd i underlivet efter förlossning.
Jag kanske är jättedum, men jag är samtidigt jätterädd.

Toppen, då vet du hur du vill ha det.
Hoppas att du får träffa Aurora-barnmorskan snart...

Man läker väldigt bra därnere, så jag tror inte du behöver oroa dig allt för mycket över ärr...

Jag blev klippt, och fick nagra stygn. Jag kande inte av klippet, jag kande inte av stygnen, jag har inte kant nat nu i efterhand heller, och eftersom jag vantar tvaan nagra veckor innan dig sa har jag uppenbarligen inte fatt sana stora men att jag inte langre fungerar som jag ska!!

Jag har aldrig kant nagonting som skulle vara konstigt.

Jag blev klippt och sydd med nagra stygn for 4 veckor sedan. Jag kanner inget av det nu och antar att jag fungerar som vanligt.

om du får ryggbedövning och tar lustgas så önskar jag att du får samma förlossning som mig, smärtmässigt.

jag blev förvisso igångsatt och det var inte trevliga värkar, men anledningen till att jag tyckte det var jobbigt var att inte en jävel uppmuntrade mig, de skämtade bara om mig och sa att "pff, detta är ingenting"

när hon skulle ut så lovar jag att det inte kändes mer än att skita.
ryggbedövningen fick jag när jag var öppen typ 4 cm-
underbart!

jag sprack nästan inget, behövdes inte klippas.
dock kom inte moderkakan ut som den skiulle och de fick plocka ut den manuellt.

om du tänker föda utan bedövning så har jag inget att säga mer än att jag inte förstår att man kan välja att ha det så.
jag menar inget illa, men jag förstår inte varför? det är ju inte för alla som värkarna stannar av, och dte är ju en väldigt liten risk för barnet med.

om du är så rädd för smärta, välj då ryggbedövning!

Jag blev klippt/sydd väldigt mycket, läkaren "lagade mig i över en timma. Så efter jobbet var för mig värre än förlossningen. Jag hade det jobbigt i ett halv år efter ungefär.
Men!!!
Idag har jag inga men av det, allt är som vanligt därnere!! Det ända är att jag aldrig mer får föda normalt och att musklerna fortfarande inte är helt som vanligt men det lider jag inte av utan det ser ut och känns som innan där nere.

lycka till!

Jag var också livrädd för att bli klippt. När de sa att de antaglgen skulle bli tvugna att klippa började jag gråta. Men sen var det plötsligt klart och jag hade inte märkt när de gjorde det.

Det var så mycket annat som gjorde ont och jag var så koncentrerad på mig själv att allt det jag var rädd för innan förlossningen blev ganska oviktigt när jag väl var mitt i det.

Har inte heller haft några känningar eller men av klippet efteråt. Stygnen togs bort av min vanliga BM och inte heller det gjorde ont.

Jag var fruktansvärt rädd för att spricka mycket, och även för att bli klippt. Min förlossning fick avslutas med sugklocka och jag tror att det var därför som jag sprack så mycket som jag gjorde. Jag fick 3:e gradens bristning, en sfinkterruptur. Men det gjorde inte ett dugg ont, jag märkte ingenting!

Jag blev sydd ett par timmar (kände absolut ingenting då heller, jag fick mycket smärtlindring och lugnande, så jag sov faktiskt mig igenom det mesta). Efter att jag blivit sydd hade jag visserligen ganska ont, men fick då morfin och kunde sova hela natten (BM tog hand om min dotter). Efter ett par dagar kände jag nästan ingen smärta alls och när jag var på efterkontrollen hos min BM kunde hon överhuvudtaget inte se att jag fött barn. Det hade läkt så himla fint.

Så för mig har det gått väldigt bra och jag har bestämt mig för att föda vaginalt en andra gång.

Hoppas att allt går bra för dig!

/Elin

humle82 skrev 2009-01-11 02:49:06 följande: