8åringen klarar inte att sova på rummet när storasyster sover hos kompis!!

Pappan kanske kan sova i storasysters säng dom nätterna det händer tills hon vågar sova själv.

Detb är bara att vara bestämd.Sitt hos henne tills hon somnat i sitt egna rum.Jag förstår att du inte vill ha henne i sängen med er.

Om ni inte får plats kanske mannen kan sova på soffan? Låter som om tjejen är mörkrädd!

Lägg en madrass på golvet i ert rum till tjejen som inte vågar sova ensam.
Alt. kan ju du gå och lägger dig i hennes säng...

Är man van vid att sova tillsammans med någon kan det ju vara jätteläskigt att sova ensam...

inget av era förslag är något alternativ.

min man är bestämt med att hon inte ska ligga i vår säng.

och om jag skulle lägga mig nån annanstans hade han förmodligen blivit väldigt irriterad på sin dotter.

vardagsrummet var tänt, vår sovrumsdörr var öppen och efter många om o men somnade hon..

hon jagar upp sig själv, trots att min man sitter i fotöljen bredvid och kollar på film, så hon egentligen hinner somna innan han går o lägger sig..

Det är inte så då att 12-åringen och 9-åringen är väldigt tajta då?
För det är min 9-åring och 13-åring. Dom sover gärna i samma rum o hänger väldigt mycket ihop. Klart då hon blir lite orolig om den ena halvan inte är där. Kanske känner sig ensam.

jag lägger mig inte någon annanstans, har redan svårt o sova pg.a magen.

att hon sover på soffan utanför sovrummet är ju ingen fara, när den stora inte är hemma, och det är nästan lika långt ifrån varann som dom ligger i sitt rum till vårt sovrum.

som någon skrev, dom är tajta, men nu börjar 12åringen slå sig fri lite, börjar ju bli stor, och vill inte "leka" lika mycket, men självklart förstår man att det är läskigt när man är van vid att sova i samma rum.

jo, men det är lite hjärtskärande att se henne jaga upp sig själv så mycket.

problemet är ju att det blir tjat varje gång, trots att hon ligger tre meter från oss...men inte i vårt rum, trots att det är öppet..

Men då är det väl så här nu när den stora börjar göra sig fri. Då är det nog en övergående period som man får låte den lilla vänja sig vid att det inte är likadant längre.

Hejsan!
Vi har haft lite samma problem, fast h*n är snart 13 år nu... Hos oss har det handlat ganska mkt om kontroll över pappan - att bestämma var, när och hur pappa ska sova (och vart jag inte ska sova). Särskillt jobbig var det nar jag var gravid med vårt gemensamma barn, då liknande situationer utspelades hela tiden. Det har även varit så att så fort jag är borta ska barnen (nu 12 o 13) sova inne hos pappa, med resultatet att vår lilla unge har svårt att få plats när h*n kommer.

Jag tyckte det kändes obehagligt att de sov i "min" säng när jag var borta och har haft svårt att sätta fingret på varför, tänkte att det handlar om svartsjuka från min sida osv. Men efter lite funderingar så har jag kommit fram till att det handlar lite grand om tydlighet inför barnen - jag finns, jag sover med pappa, det är inget som kommer att ändras. Sovrummet är vårat rum - inte deras som jag disponerar när jag är hemma och då "kör ut dem" ur deras sovrum.

Jag och min sambo har pratat om detta och bestämt att barnen inte sover inne i vårt sovrum, om de ska sova ihop så kan han sova hos barnen alternativt så bäddar vi i vardagsrummet för det "ensamma" barnet. Jag tycker det blivit lugnare hemma sedan vi införde detta, det har blivit en annan tydlighet på något sätt och jag behöver inte känna mig illa till mods över att sova i ett rum som bara betraktas som mitt "till låns"... Lite virrigt kanske, men sånt är livet just nu

Lycka till med graviditeten - hoppas du får sova ordentligt innan förlossningen!