Han skall precis flytta från sambon - när är det okej att träffa hans son första gången?

?

du bör ju kunna "hälsa på" redan dag ett han flyttat in

en kopp kaffe, en fika eller nåt sånt...
(ta reda på vad fika sonen föredrar så har du bonuspoäng direkt)

man behöver itne göra det så stort och svårt
nog har väl pappan vänner som dyker in på fika, sporttittande osv
skippa övernattningarna, hångel, handhållning osv i början (finns tid när sonen sover eller är hos sin mamma)

som vän till pappa utgör du ju inget hot och får därmed bättre start än om sonen ska från första träffen se sin pappa pussa eller kela med en ny person, trots allt är det en helt ny situation som de ska lära sig leva med hela familjen

ju oftare ni träffas neutralt och i normala "kompissituationer" desto lättare blir det att ta det ett steg vidare så smidigt att barnet inte ser det som annat än naturligt
dvs skippa restaurang, häftiga utflykter för att "bonda" och onödigt fjäsk för att bli accepterad (ungar ser rakt genom allt sånt iaf)

hur fort det går att få till en fungerande relation beror väl på hur sonens personlighet och din är och hur pojkens mamma och pappa hanterar ditt intåg i deras familj.

*hukar å springer innan alla morsor slår mig*

Barn är smartare än vad man tror. Att för en 9-åring presentera dig som "vän" genomskådar dom. Ta det lugnt. Skaffa en ordenligt stabil relation först. Och vänta med att träffa sonen.

Haha, tror nog de flesta håller med dig ;).

Det är riktigt... vi kommer umgås normalt till en början (utan tafsande) ;)

kommer säkert funka finemang

du har ju grundtänket, dvs utgår från barnet.

hade gärna sett nått liknande om mina barn skulle få ny "mamma" hos pappa

Förhoppningsvis, lite nervös är man ju ändå. Det hade nog varit lättare om han hade varit yngre, men det beror på hur man gör det antar jag

Vill absolut inte fjäska in mig genom att köpa presenter, det känns inte äkta, men fika som du föreslog är ju helt okej!

Skall dessutom prata med M om deras regler och uppfostran (förutom det lilla vi har tagit upp redan), det är ju bra om vi kör på samma nivå så att jag inte kommer med pekpinne sen när vi bor ihop .

Håller delviss med Diwa... men som Kajee säger barn e smartare än man tror... Kommer själv från skilsmässofamilj där ungefär samma sak hände.... och som sagt barn förstår o ser mer än man tror

Jag känner ingen hets med att träffa honom så sett, han behöver vänja sig vid att föräldrarna inte är ihop längre först och främst.

Samtidigt vill jag och M inte vänta FÖR länge med att flytta ihop och jag vill att sonen lär känna mig och känner sig trygg med mig innan dess.

Beslutet om NÄR flytten blir av beror helt och hållet på hur pojken reagerar här framöver. Fram till dess tar vi det lugnt...

Jag kommer inte stå och knacka på dörren direkt alltså, frågan är ju vad som kan vara rimligt tidsmässigt att vänta med att träffa honom.

finns inga regler

men respekt, förståelse och vanligt hyfs kommer man långt med

skulle dock låtit bli fostringsbiten helt tills den dan ni bor ihop (ditt/ert hus era/dina regler)

kan vara rätt trevligt det också att slippa känna att man måste lära sig pappans regler för barnet.
Du har ju rätten att bara vara vuxen i pojkens blivande nätverk
njuuut

ska ni flytta ihop redan till sommaren har du kort tid på dig att etablera kontakt
och dessutom behöver både du, sonen och pappan (och sonens mamma) vänja sig vid dig i deras liv och alla vid varandra...
så vänta inte för länge med att "komma in" i deras liv

tror som sagt att barn vet mer än man tror och troligen så har sonen redan koll på att det finns en "ny", allra helst om mamman vet det  så som sagt låt dem komma in i sin nya lägenhet och dyk upp med en husvärmningspresent några dagar efter de kommit i ordning?
sånt gör man ju

sen tar man det därifrån

Finns väl inte så mycket o säga riktigt. Svår sits allt beror ju på hur 9 åringen tagit skilsmässan oxå. Önskar dig lycka till i erat förhållande och blivandet av en ny familj.

Med egen erfarenhet av att presentera en ny pojkvän försina barn så nära inpå en separation är inte att rekomedera och då inte ens som "bara vän" barn är mycket smartare än så och genomskådar er utan att ni vet, dom känner av vibbarna mellan er garanterat. råder dig till att låta dom få stabilisera sig ensamma förstoch sen efter några månader ev ses ute i en park å leka lite, fika på stan lite sådär neutralt innan ni ses i sonen och pappans borg ;)

Alla barn e ju olika och reagerar olika också så det är såklart bara en erfarenhets rekomendation.

Lycka till!!