Grym rädsla för förlossningen..

Ta kontakt med "auroragruppen" det hjälper en bit!
Att jag säger att "du klarar det" kanske inte hjälper men så är det oftast!!
Håller alla mina tummar för dig o hoppas det går bra!

Toddes mamma : Tack för tipset & dina tummar :)

Föstår hur du känner det, jag var likadan under en period i min graviditet.. Men jag gav mig bara faan på att barnet skulle komma ut normalt, försökte tänka på att det är bäst för både barn och mamma om det kommer den naturliga vägen (kejsarsnitt har man ju hört ska vara mycket smärtsammare).. Försökte också tänka på vilken häftig upplevelse det är! Man är ju helt ensam om hur man upplever det..
Och så kan man pika karln lite om han gnyr över något efter förlossningen ;)
Sen kan jag säga att öppningsarbetet gör förbannat ont, men det finns (som tur är!) epidural.. Den hade jag aldrig överlevt utan.. Och när krystvärkarna kommer är man bara glad.. Det är så oerhört skönt att krysta när man har legat och inte kunnat göra något åt saken..
Efter förlossningen är allt som bortblåst.. All smärta man har kännt har man helt glömt bort..
Försök att inte tänka på det för mycket bara, då blir du bara mer "nipprig".. Och prata med din BM om det.. Dom hjälper mycket!
Lycka till! =)

Tycker precis som toddes mamma att du ska ta kontakt med någon du kan prata med.
Det är ju jättevanligt att känna MER eller mindre rädsla inför förlossningen.

Själv var jag jätterädd under min första graviditet men ju längre in i graviditeten jag kom desto mer släppte rädslan - de sista veckorna tänkte jag knappt på det alls & när värkarna startade kände jag mig jättelugn.
Andra barnet kom rädslan smygande igen - fick prata med en psykolog men det var inget för mig. Det blev dock samma denna gången med veckorna klingade rädslan av & när vattnet gick talade jag lugnt om för dottern att nu måste vi ta på oss kläder & åka till dagis, sedan ringde jag sambon samtidigt som jag packade väskan.

Födde vaginalt första gången, med tvåan blev det kejsarsnitt.
Trots Utdragen & mycket smärtsam första förlossning tyckte jag att smärtan vid kejsarsnitt var värre eftersom det var så fruktansvärt jobbigt efter förlossningen så jag skulle inte vilja rekommendera kejsarsnitt framför vanlig förlossning om man är mest rädd för smärtan..

Hoppas du får den hjälp du behöver & att rädslan lägger sig innan det är dags!

De är säkert vanligt att man går runt och är lite små nervös inför förlossningen. Men en positiv känsla är iaf att man verkligen vill föda mot slutet. För då är allt så tungt och jobbigt. Så var det för mig iaf.

Jag var aldrig speciellt nervös inför förlossningen. Tänkte bara att allt skulle gå bra!

Jag blev igång satt. (Vissa jag pratat med) Säger att en förlossningen som man startar är mycket jobbigare än en som startar av sig själv. De ska bero på att det bli mer intensivt när man blir igång satt.

Jag tog epiduralbedövning, den gjorde verkligen susen! Plus att jag hade lustgas. Så under den tiden då jag hade som starkast värkar kände jag nästan inget alls :) Men mot slutet kändes de ju. De va även tanken. För man måste ändå ha en viss känsel så man inte trycker för hårt (eller hur jag ska förklara)

Hur som helst klarar alla av förlossningen. När du är där så tar du en värk åt gången. De kommer att gå så bra så :)

Lycka till när de väl är dax :)

att föda barn är det mest fantastiska jag varit med om. Har två pojkar och skulle gärna föda barn igen och så har jag känt även omedelbart efter förlossningarna (är dock nöjd med mina två pojkar och vill definitivt aldrig mer vara gravid, det var skitjobbigt för mig). Under förlossning får man en sån kraft tycker jag. Visst gör det ont, men en värk i taget. Dessutom finns det ju bra smärtlindring

Jag har 2 barn, ska ha 3:e vilken dag som helst, hoppas bara att förlossningen vill sätta igång nu, går bara o väntar o längtar!!
Visst gör det satans ont med värkar!! Men det finns mycket smärtlindring. Under min första förlossning fick jag lite olika typer av smärtlindring, den tog lite tid, andra gången hann jag bara med lustgas, o hade inte behövt nåt annat heller.
När du väl ligger där o ska föda så tar kroppen över, man får sådana krafter så man fattar inte efteråt att man faktiskt har dessa krafter inom sig, kroppen bara tar över, man fixar det hur bra som helst! så häftigt är det!
Som jag brukar säga till kompisar som varit rädda att föda, låter kanske lite dumt, men det är ju sant :P
Tänk dig vilken bra sjukvård vi har här i sverige, med bedövningar o allt, tänk dig då dom som föder i andra länder kanske helt själva, de mammor som fött barn HELT ensamma!! utan någon bedövning, utan lustgas, utan hjälp av nån. Då kan jag garantera att DU klarar detta utan problem =)
Jag själv försökte tänka i dom banorna första gången jag skulle föda.
Som sagt, ont gör det, men man får krafter man inte visste att man hade, man får hjälp med hur man ska andas o sådant av barnmorskan, osv osv..
När man väl krystar så är det så skönt att veta att snart har man sin lill* älskling hos sig, o då är smärtan över, som bortblåst! O man glömmer smärtan på en gång i stort sätt :P

jag har all förståelse om man såklart är rädd o allt innan en förlossning, själv är jag nog mest nervös för om något går fel. Men endå liiiite nervös inför smärtan, men som sagt den går över :) o jag vill ha ONT NU!! (3 dagar kvar till bf)
Hade aldrig valt att skaffa 3 barn om det vore hemskt att föda barn :)

Det är det bästa jag varit med om i hela mitt liv, finns inget bättre än att föda barn! En fantastiskt häftig upplevelse!!

Du kommer klara det jätte bra ska du se!!=)o efter 9 månaders väntan o längtan så kommer du bli glad när det sätter igång, o när du väl ska föda så kommer du vara så inne o fokuserad på det du gör så jag tror inte du tänker på rädslan då o sådär! LYCKA TILL!!

Jag väntar mitt första barn i april/maj. Och jag tänker att förlossnigen är något tillfälligt. Och att man sedan får belöningen för mödan :) Det gör att jag inte utvecklar någon direkt oro, utan mer en spänning över att få se det lilla livet som har växt inuti mej :)

Tack alla för era uppmuntrande svar! Jag ska använda mig av era tips och försöka tuffa till mig lite :)
Roligt att flera av er inte tycker förlossningen är så hemsk, det känns lugnande att höra.. Blir spännande och se hur man uppfattar det sen... jag menar, ut ska den ju på nåt sätt iallafall:)

Ett bra råd brukar vara att läsa på så mycket som möjligt. Jag kan rekommendera boken "Att föda som en man", den visar hur lätt det kan vara att föda barn.

Jag tänkte knappt på förlossningen, förrens häromdagen. Har BF imorgon. Fick lite små panik, det är tillåfrån. Kom helt plötsligt å tänka på att jag kan inte avsäga mig förlossningen. Det är juh ett faktum. Hehe.. Panik!
Men jag jagar inte upp mig då jag EG inte vet vad som väntar.

Den dagen kommer, varesig du vill eller inte. Så försök att låta bli å tänka på själva förlossningen och lev som vanligt, planera allt runt om kring ist.

födde en son för 6 veckor sedan, en cool underbar upplevelse! Innan förlossningen sa en kompis till mig "lyllo dig som har ditt kvar" (hon födde en son i våras) Både hon å jag var nöjda med vår förlossning! Men jag hade inte klarat det utan epudralen... Innan var det rätt jobbigt.. men sen kunde jag käka ostmackor å kolla på värkarna på skärmen. Min kompis tog en tupplur, en annan spelade kort med sin kille under tiden hon öppnades!

Jag vet precis hur du känner!!!! Jag var så jäkla rädd att jag försökte få ett ks (fick så klart inte det) istället, ville verkligen inte göra detta!!!
Meeen, så kom dagen då mina värkar satte igång och poff så va rädslan borta!
Jisses vad det va häftigt att föda barn... Jag älskar det, hur sjukt det än må låta

När du väl fött ditt barn så kommer du uppleva ett rus i kroppen utan dess like, och du kommer va så jäkla impad av dig själv
Jag sa tilloch med till min bm när hon sydde mig att detta skulle jag göra om!!

Och nu väntar jag itt 3dje barn, så med andra ord kommer jag ha fött 3barn på 3½år... som jag sa, det är super häftigt att föda barn!

Jag ska va ärligt, det gör ont, man kan inte fatta hur ont det gör!! Men man fokuserar så otroligt på sin kropp att man bara flyter med, man har liksom nåt inbyggt säkerhets system som typ tar över när det är dags... det går inte beskriva hur det känns.
Jag är vanligtvis en redig fjant när det gäller smärta... men förlossningen fick verkligen mig att tuffna till

Du fixar detta galant när din bebis vill komma ut!

OJ ja, den ska ut också. Men jag försöker inte tänka på de än, har ju 10veckor kvar. Men om de var så hemskt som vissa säger, så skulle ingen ha mer än 1 barn. De försöker jag trösta mig med.

Hej!
Jag förberedde mig genom att läsa på om förlossningar, rädslan kom och gick under hela graviditeten. Islutet var jag säklart nervös men ville mest ha ut bebisen och vara mamma istället för gravid.
När det äntligen var dags gick allt jättebra. Förlossningen är det häftigaste jag varit med om. Såklart det kändes men så himla farligt var det inte och det resulterade ju i ett barn! Min egen lilla underbara bebis.
Under förlossningen använde jag lustgas, profylaxandades och fick lite bedövning innan de sydde ett fåtal stygn därnere. Tycker helt klart att det är urhäftigt att föda barn! (Hatade att vara gravid däremot).

Det kommer nog gå jättebra när det är dags för dig, försök att förbereda dig innan, läs på och prata med din bm.

För mig hjälpte det att fokusera att ha något totalt ostressande och avslappnande att tänka på när jag blev rädd. Jag räknade även under värkarna för att hjälpa mig att koncentrera mig på att slappna av. Värkarna har ju en början och ett slut.

Det var verkligen inte hemskt alls.
Jag var skiträdd hela graviditeten och fick inte den där längtan på slutet att föda, utan tackade gud för varje dag jag gick över.
Men sen kom då dagen, och det gick på ca 2 timmar och var som sagt hur lätt som helst.

Öppningsvärkarna gjorde ont, men inte sådär att jag ville gå hem, inte trodde jag skulle klara det osv.
Utdrivningen gjorde inte ont alls. Det var bara skönt att ta i.

Jag fick en EDA (för jag trodde det skulle bli värre, vilket det inte blev) men den hann inte verka.

Läs på ordentligt om smärtlindring, så du vet vad du vill ha, själv låg jag i ett par timmar o tänkte på epidural, jag skulle ju ha sagt till direkt, när jag fick för ont. Bad till slut om epidural och den hjälpte bra. Min manliga BM hade gett ganska dålig info. om smärtlindring. Jag fick för mig att jag skulle vara duktig, det var populärt att föda utan smärtlindring för 12 år sedan. Jag menar inte att du skall ta allt som finns på en gång, men det är bra attt veta vad man vill ha om man behöver.

Jag fick epiduralbedövning!!
Funkade kanon.. var en väldig lättnad!! Minns att jag tänkte under tiden att konstigt att inte alla som föder tar denna bedövning ha ha
Är nog bra att ha den i åtankte om du är rädd för smärtan!
Bra att skriva ner sin oro i ganska kort brev som man ger sköterskan på förlossningen!
Och ev smärtlindring osv..

Fast förstår endå din rädsla jag väntar nr 2 nu och känner mej nervös.. Men sa direkt efter förlossning av nr 1 att detta ska jag göra igen!!?
Normalt att känna sig nervös.. svårt att planera en födsel till punkt o pricka ju!

jag mins kanppt ngt ja.. va helt borta på lustgas... så jag "smet" väl från smärtan kan man väl säga :S
Såhär iefterhand hade jag velat gå på ngn kurs om förlossingen..
Prova de.. jag tror iaf att de kunde hjälpt mig.

det är inte hemskt. det gjorde ont en stund, men inte så ont som man hade föreställt sig innan. Ingen "jag trodde jag skulle dö"-känsla alls. Nu går jag och längtar till nästa förlossning. 19 dagar kvar.