Jag dricker av fel skäl...missbruk?

Du använder alkoholen som ångestdämpare och det är alltid fel hur lite man än dricker, been there done that. Har haft en långvarig depression och medicinerar ÄNTLIGEN, har INTE något behov av att döva ångesten med alkohol längre, kanske bör du söka psykologhjälp även du?

anonym (Minken): hm... ja ångestdämpare ja... Har ingen psykolog, men en "själavårdare" (präst) som jag pratar med. Jag är katolik och kyrkan är viktig.
Men just nu är livet bara FÖR jobbigt och inga samtal räcker.

För några år sen satt jag precis som du, drack när mannen var borta och dolde, ljög och mådde dåligt. Sedan dess har mycket hänt: jag har skilt mig, slutat dricka (har varit helnykter i snart fyra år) träffat en ny man och mår bra idag! Det är ju inte så att problemen försvinner när man slutar dricka, men man lär sig hantera dem på ett bättre sätt! Inte säkert att mediciner är lösningen! Vad orsakar din ångest? Har du nån aning?

Anonym (been there): Grattis! BRA att du tagit dig ur allt.

Min ångest handlar mycket om värdelöshetskänslor och mitt misslyckande som "kvinnan som inte kan ge min man ett barn och min svärför ett barnbarn". Men det handlar också om otäcka minnen som poppar upp ibland. Ensamhet och känslan av misslyckande är kvävande.
Jag kan inte prata med min man om allt, jag har INGEN som jag klarar av att prata med om allt

Dricker också när sambon är borta, iallafall när han jobbar helg. Dricker inte så jag blir jättefull, men hade jag inte haft barnen så hade jag nog gjort det.
Absolut så är det för att döva ångesten. Mår piss när sambon är borta. Går i terapi för att lära mig att ta hand om mig själv bättre. Men jag förstår fortfarande inte hur.

Anonym (Jagmed): Jag hoppas att du hittar en väg till att må bättre, för jag antar att du, precis som jag, inte blivit lyckligare av alkoholen.

Terapi är bra

Nej jag blir oftast tvärtom, får mer ångest. Men impulsiv är jag såklart, så jag dricker ändå.
Man är ju så jävla dum bara, eftersom man vet att det bara blir värre.

Anonym (Jagmed): Ja det är ju så. Det blir ju bara värre och ändå så upprepar man samma misstag om och om igen! Men då, för stunden, så känns livet lätt och då tänker man inte på det som kommer efter.

Kortsiktigt kan alkohol fungera lugnande, under en kris, men det är ju ingen lösning. Det gör dig inte till alkis - detta har människor gjort i alla tider. Problemen måste upp till ytan. En läkare kan ordinera andra droger än alkohol, men i slutändan måste man hantera varför den svåra situationen uppkom.

Så du tror att din medicin inte är en drog? 

Missbruk behöver du inte bekymra dig om, dricka en gång i månaden och må bra av det är inget missbruk, det är ett sunt konsumtion.
För att komma till diagnosen missbruk måste mycket negativt komma ut ur din konsumtion.

Alkohol är tyvärr en utsökt ångestlösare, baksidan är att ångesten kommer tillbaka i regel dubbelt upp i efterhand, med din blyga konsumtion är det visserligen inget du behöver tänka på men låter man depression gå obehandlat kan du i slutändan komma in i kronisk tillstånd där du kommer behöva medicin som får alkohol att framstå som en barnleksak.
Sök hjälp för ditt mående och eller åtgärda det som får dig att må dåligt.