Hej!
Har under en längre tid funderat på varför min kille kom i v 35 +3. Det fanns inga tecken på infektioner eller så.
Var i Ullared veckan innan och fem dagar innan sprang jag som en tok för att möta ambulansen som skulle köra mamma till akuten. Kan det ha med saken att göra?
Vad tror ni?
Jag har också undrat! Min dotter kom i vecka 34 och hela veckan innan hade jag jättemycket sammandragningar och det kändes hela tiden som det var på gång. Frågade min barnmorska på torsdagen och hon sa att det var normalt.
På helgen krattade jag löv och var väldigt fysisk hela helgen. Påå söndagen fick jag så mycket sammandragningar att jag var tvungen att lägga mig och vila på eftermiddagen. Då gick även slemproppen fast det fattade jag inte då. Måndag morgon kom hon.
Undrar mycket om jag kunde ha undvikit förlossningen genom att ha tagit det lugnare och vilat istället för att köra på i princip som vanligt.
Hade dessutom avslutat en väldigt hektisk period på jobbet med mycket stress och övertid under ett par veckors tid och jag skulle bara jobba min sista vecka och sen vara ledig i drygt en månad innan då hon beräknades komma.
Det känns som vi har samma tanke. Kan våra fysiska aktiviteter ligga bakom?
min son föddes v. 24, jag hade inga problem under graviditeten, mådde jättebra. har ingen aning om varför det satte igång, var hemma och vilade och tog det lungt bara.
Hej!
Jag har hört/läst att stor psykisk stress kan sätta i gång en förlossning men däremot inte fysisk aktivitet. Jag vet inte. Min lillkille kom helt oväntat i v. 27. Min farfar gick bort två veckor tidigare och jag var oerhört ledsen och chockad. Men läkarna kunde inte svara på varför det blev som det blev. Alltså jag hade inga infektioner eller liknande.
I början funderade jag jättemycket på om jag hade gjort något "fel" och på så sätt satt i gång förlossningen. Läkarna sa till mig att bara släppa de tankarna. Ibland vill barnen ut tidigare och det finns inte en förklaring till allt.
Misilo Hur gick det med din lille, v27 är ju mycket tidigare?
Tack för era svar!!
Hej!
Fick också barn för tidigt, i v32, mådde också ganska dåligt psykiskt och var stressad (inre stress) och tog upp det med läkaren om det kunde ha varit en bidragande orsak till min akuta förlossning då de inte hittade nått annat fel men enligt han så orsakar inte psykiskstress en prematurfödsel utan att lillkillen helt enkelt ville ut.
Jag har också hört att det egentligen inte finns några förklaringar utan vill de ut tidigare så kommer de! Men man kan ju inte låta bli att undra!
Jag hade samma funderingar som ni efter min första graviditet som slutade med att tjejen kom i v 33. Fick också höra av läkare att den stress jag upplevt inte spelade någonroll, hon hade kommit tidigare ändå. Jag trodde inte helt på det så andra graviditeten lovade jag mej själv att ta det lugnt, inte stressa, äta bra, sova bra osv. Det hjälpte inte, han ville ut ändå, kom i v 29.
Har återigen diskuterat saken med flera läkare och de säger, att den stress som kan påverka är STOR stress. Exempelvis att man lever i en krigshärd eller liknande traumatiska händelser/tillstånd.
Annars så kommer dom när dom vill komma.
Tack för svar. Det är ju inte annat att man tänker att man skulle gjort annorlunda.
min lille kille kom när han kände sig redo för världen i v34+1 hade en super bra graviditet, gjorde inget ansträngande eller var psykiskt stressad vag jag tänkte på. men ut kom en pigg liten pojk.
Tänkte på vad "knäppisen" sa om att flera läkare som konstaterat att endast STOR STRESS som krig och trauma o.dyl kan framkalla tidigare förlossning.
Men människor har väl olika tolleransnivå när det kommer till stress (pappa tex blev yr och fick näsblod när han inte hittade nyckeln till stugan..)
Vi har ju inte haft krig här på bra länge tack och lov men kroppen reagerar ju likadant vid stress!
Jag menar att det är samma symtom även om
en kvinna i ett flyktingläger i Kongo skulle tycka det var förhållandevis "avslappnande" att jobba på Cafè
mitt i ett köpcenter i jultid med tokhög julmusik och galna människor och skrikande barn
så betyder det inte att JAG tycker att det är SKITSTRESSIGT
och min kropp/knopp har aldrig varit i närheten av Krig
och har inte "vant sig" vid så höga stressnivåer att
min kropp reagerar instingtivt likadant som kvinnan i flyktinglägret som fruktar för sitt liv varje sekund
Slutsats:
Jag tror visst att stress kan påverka fostret
att komma ut i förväg och innan jag fått ta del av
ordentlig och GEDIGEN forskning inom detta område som med säkerhet säger motsattsen
så kan inget övertyga mig om motsattsen
Kram Sarah
Tänkvärt, Nyckelpigan!