1 år i morgon och tårarna rinner
Exakt för ett år sedan hade jag nyss kommit in på förlossningen pga vattenavgång 30+6
Efter många försök att stoppa värkarna kom en liten prinsessa ut 04.39 och en prins 04.41
En lång resa på neonantal avd väntade och avlöstes av operationer på flickan, rädsla för att de skulle finnas kvar i våra liv och förtvivlan att de hade fått en sådan kämpig start i livet.
Prover och utredningar, liv eller död.
7 månader terapi och ändå kan man inte titta på bilderna när ens barn kom till världen.
Sorg över den där brickan man inte fick efter förlossningen eller små gulliga grattiskort.
Vet inte igentligen vad jag ville med detta inlägg och tycker väl mest att det är svammel.
Men vill stolt resa mig upp och skrika ut över hela världen att mina små älsklingar blir 1 år i morgon och är stora och starka och friska.
Livet finns, känslorna är utanpå kroppen men kärleken övervinner allt.
Sänder en styrkekram till alla er speciella mammor och pappor som sitter med er lilla kängurubebis just nu.