LillaD - jag kommer sakna dig
Men jag förstår precis hur du känner, ibland tänker jag tanken att jag behöver en paus, men jag kan inte slita mig... Stor kram!
Visst finns det bra läkare inom landstinget också, nackdelen är väl att man väldigt sällan har speciellt mycket att säga till om själv. Man vet inte heller alltid vem man kommer att träffa och telefon är ofta inte ens att tänka på.
Den bästa vården vi har fått är på onkologen och urologen på södertälje och sös. Till båda hade vi direktnummer till ansvarig sjuksköterska som ofta ringde upp inom några minuter även under sin lunchrast. Det fanns tid för samtal och man pratade väldigt mycket och var väldigt måna även om vår mentala hälsa.
Den värsta vården har vi fått på kvinnoklinikerna på huddinge, sös och danderyd. Inkompetenta läkare, på sös hittade de inte min livmoder alls med VUL. På Huddinge fick jag en praktikant som inte lyckades få in VUL doppler i slidan utan tryckte hårt utanför tills jag skrek, då fanns det dock en back-up som hjälpte till. På danderyd fanns det inget nummer att ringa om man hade frågor och det gick inte att boka en tid, man fick även med remiss snällt dyka upp på akuten och vänta. De kunde inte ge en tid för skrapning och förbjöd mig att använda värktabletter. Men värst var nog att på ingen av dessa ställen så fanns det någon som visade någon som helst empati eller frågade hur vi mådde. Varför verkar de värsta hamna just där? Eller har vi haft oändlig otur?
Nu önskar jag mig bara en läkare som jag kan betala för att få de prover jag vill ha samt de recept jag ev kommer behöva. Jag orkar inte ringa runt och böna och be och utsätta mig själv för läkare som kanske inte förstår hur det känns (eller ens är intresserade) eller som inte har en aning om den forskning som faktiskt finns. Men det fick vi ju även upplysa vår privata IVF läkare om så det behöver ju inte ha något med landstinget att göra...