Min mor är heeelt galen-måste man ha kontakt med mormor för barnens skull????

Jag ahr bara läst här och där i tråden och det jag kom att tänka på att du borde hitta en "ny" mamma som kan bli en bra mormor till dina barn. Sen såg jag att du redan har fått det rådet.
annars har jag inget bra att komma med, mer än en stor kram till dig.

hej! jag har inte läst tråden. men nej det behöver du inte!!! omge dig med människor som får dig och din familj att må bra och bryr sig om er.
vi har ett liknande problem men med farmor och vi har inte slutat att höra av oss eller att hålla henne uppdaterad. Men vi har slutat vilja att hon ska bry sig mer och vara mer intresserad, tex så föreslår vi inte längre att hon ska komma(har gjort det många gånger men det blr alltid ett nej)
Vi har en mormor som är helt underbar och lika så faster som alltid ställer upp och många andra som älskar våran dotter över allt

Ibland så räker det med att släppa taget, sluta önska att ens mamma var en annan person, eller försöka förändra någon, förstår du hur jag menar? Livet blir mycket lättare
Hoppas att det löser sig för er

Har inte läst hela tråden!
Men vi har det likadant här, fast med sonens farmor. Allt har resulterat i att vi inte har ngn kontakt med farmor och faster nu (farfar och farmor är skilda, så honom har vi kontakt med).
Men att folk inte har pli på sig själv att hålla sina knepiga tankar för sig själv förstår jag inte.
Sonen har en underbar mormor och morfar, som insett att det är kärlek det handlar om, inte en massa pengar som farmor tror osv..

Ville väl egentligen säga att du behöver inte ha ngn kontakt med henne för barnena skull! Mår inte du bra i relationen till henne så känner ju barnet det på sig. KRAM

Oj, har jag också samma mor som er? Min ringer var tredje månad kanske och har inte hälsat på mig på tio år - inte förrän vi köpte biljetter hit! Då kom hon och var glad. Sen dess har hon knappt hörts av.

Nej, det behöver du inte. Jag har INTE kontakt med min mamma sedan julen 2006. Eftersom hon är som hon är helt enkelt. För våran skull så har jag valt detta pga att hon inte accepterar min son som han handikapp och funktionshinder.

På något sätt känns det skönt att man inte är ensam!

Det är min första tanke när jag läser den här tråden

Jag har själv en krånglig relation med min mamma. Den har inte varit bra sedan hon födde min halvsyster när jag var 21 år. Innan dess var den väl sådär, men efter min halvsysters födelse försämrades allt. I sexton år har jag inte haft en mamma som bryr sig helt enkelt!

Nu är det förmodligen slut på kontakt mellan oss verkar det som. Egentligen började det väl på allvar när jag och min man flyttade med våra då 2 söner 40 mil bort från henne. Innan hade vi bott (och även jobbat) på samma ställe. Inte för att vi hade mycket kontakt direkt! Dom bjöd aldrig på middag, ville aldrig umgås.

På 2,5 år har dom inte hälsat på någon gång! Min mamma har ringt 3 gånger. Mailat ca 5 gånger och det är allt. Och då har vi även fått en tredje efterlängtad liten pojke. Hon kom inte på dopet kan jag väl nämna. Skyllde på att min halvsyster hade mycket med skolan.

Nu när 5-åringen fyllde år så skickade hon ett brev med lite pengar i. Dom kom dagen innan födelsedagen. Eftersom barnens kusin föddes ett par dagar innan dess och jag då passat barnens 3-åriga kusiner (tvillingar) ganska mycket så var jag lite stressad. Speciellt som jag blev dyngförkyld och ändå skulle ordna 2 kalas till helgen PLUS att mannen jobbade kväll!

Så jag la undan det till dagen efter då sonen fyllde år. Det var en fredag så det var full fart med jobb, förkylning, dagis, skola, bebis fira 5-åring etc. På kvällen fick jag meddelande på MSN från min syster där hon skällde ut mig för att jag inte kontaktat vår mamma och talat om att brevet kommit fram. Jag blev något irriterad och meddelade min mamma per mail att brevet kommit fram, men att jag inte hade någon lust att bli utskälld för att jag inte kontaktat dom sama dag brevet kommit. Dom har aldrig krävt detta innan så jag förstod inte varför det skulle vara så nu. Jag försökte sedan ringa på söndagen, men ingen svarade och ingen har svarat på mitt lämnade meddelande heller. Det verkar som om dom helt brytit kontakten med mig nu...

Är inte förvånad direkt, snarast lite lättad. Har funderat så många gånger på at bryta helt. Nu verkar det gjort.

Och barnen vet ju inte ens vem som är mormor. Inte ens 7-åringen vet vem som är mormor! Det säger väl en hel del! Det enda som jag tycker är synd är att jag förlorar kontakten med min lillasyster, men hon har valt mammas sida.

Så lite svar på TS: mår du dåligt av kontakten med din mamma, mår barnen verkligen bra av den då?