Min mor är heeelt galen-måste man ha kontakt med mormor för barnens skull????

Hmmm... din mamma är inte ung längre. 75 mil är långt att resa, och det är jobbigt att resa. Hur många barnbarn har hon? Och faktum är att hon kanske verkligen känner sig skräckslagen att se en liten plutt full med slangar? Hur kommer det sig att det är så jätteviktigt att just din mamma kommer dit? För om hon nu alltid varit en elak person som du faktiskt skriver, så skulle ju inte jag vilja ha henne i närheten av mitt barn. Det är lite dubbla budskap i din TS.

Hon låter som min mormor, hon blev oxå osams med folk till höger o vänster, men aldrig att det var hennes fel, alltid alla andras .Bara med tanke på hennes sätt att styra världen på det sättet .Känn efter själv, vill du själv ha kvar kontakten med henne, mår du bra av kontakten eller tror du att du skulle må bättre om du inte hade den?

Oj, jobbigt. Är det så att allt alltid ska handla om henne?Min mamma kan vara så ibland och det är jättejobbigt. Kan inte visa empati alls. Om jag är ledsen har hon det värre. Ex. Nu när jag kommer att bli arbetslös småbarnsmamma pratar hon bara om hur dåligt hon mår av det osv, kan inte se bortom sig själv.När min syster mådde dåligt i skolan och fick hjälp av skolsyster tyckte mamma att HON blivit förråd av min syster....tyvärr väljer man ju inte sina föräldrar....... Är på väg tvärtom med min far som jag inte träffat sedan 1994 så man kan ju återknyta kontakten också.Kram

Molly i Skåne skrev 2008-09-09 13:55:07 följande: Först vill jag säga att jag är 51 med trasiga höfter, reumatiker och dåliga njurar. Förutom detta bär jag på den trevliga sjukdomen SLE. Sviktande hälsa har INTE med åldern att göra. Jag reser inte gärna med tåg och buss i fem-sex timmar för då kommer jag inte ur sängen på två dygn.Men åter till dig. Det låter onekligen som om din mor inte är speciellt intresserad. Jag hade nog låtit henne ta kontakten i fortsättningen och hållit dörren öppen om hon så vill. Men jag hade INTE försökt ta kontakt själv. Och jag hade heller inte försökt pracka på henne barnbarn som hon uppenbarligen inte känner att hon vill bekanta sig med. Punkt slut. Släpp det. Jag hade faktiskt inte brytt mig. jag förstod av din TS att ni inte haft bra kontakt under hela din uppväxt och att hon inte varit en speciellt trevlig mamma. Hade du verkligen förväntat dig att hon skulle förändras med åldern? Vi brukar bli lite grinigare med åldern har jag för mig, inte tvärtom. Jag förstår att du är besviken, men hade jag varit som du hade jag umgåtts med den släkt jag själv känt att de kan ge nånting i familjerelationen. Resten hade jag skitit i.

Var glad att du inte bor i Ryssland... där har far/morföräldrarna lagstadgad rätt att träffa sina barnbarn!!!

Jag tycker inte heller att man måste ha kontakt med sina föräldrar bara för barnens skull. Jag tror faktiskt inte att en relation med en mormor, morfar, farmor eller farfar som bara gör ens föräldrar ledsen är så himla mycket att hänga i julgranen. Jag har tyvärr en väldigt dålig relation med min pappa idag vilket med största sannolikhet kommer att resultera i att min dotter kommer att ha liten kontakt med sin morfar. Men när inte intresset finns från hans sida och man bara känner sig ledsen och upprörd efter varje kontakt, så känns det inte som så mycket att kämpa för. Jag skulle gärna önska min dotter en morfar som var närvarande och bryr sig, men det kommer min pappa aldrig att vara och det är inget jag kan göra något åt.

Molly i Skåne skrev 2008-09-09 13:58:43 följande: Jag är ledsen att jag måste svara ärligt på din fråga, för sanningen är att jag verkligen hatade min mormor, värre människa än hon är svårt att råka ut för!När det handlar om din mamma, jag vet att det inte är lätt att bryta, men många av anledningarna man har till att bryta avgör oftast det bästa med det.Om jag ställer några frågor, så får du lite att fundera på, brukar vara ett sätt att hitta sin "egen" sanning och därmed ta sitt eget rätta beslut .Hur mår du "efter" ett samtal med din mor?Hur mår du då du ska träffa din mor?Hur mår du då du åker ifrån?Hur rättvis mot alla dina barn är hon?Hur behandlar hon barnen som har kontakt med henne?Hur mår dina barn, då mormor kommer på tal?Vad säger dina barn om sin mormor?Hur mycket anser DU att hon bryr sig om dina barn?Anser DU att hon ger dina barn något positivt, eller känner du ett behov av att skydda dom?Många fler frågor kan man ställa, men detta är något för dig att fundera på, beroende av dina svar, så har du ditt svar, på vad som är bäst att göra, ha kvar kontakten eller bryta?!

Molly i Skåne skrev 2008-09-09 14:04:18 följande: Men då får du nog skaffa en ny. För har din mamma inte ändrat sig än så lär hon aldrig göra det. Det finns tyvärr människor som inte ser längre än till sig själv. Hon kommer sitta i sin bitterhet ensam och tycka att hela världen hatar henne, fast hon är så snäll så snäll.Du skall bara umgås med människor du själv mår bra av. Annonsera efter en "mormor"! Det finns massor av äldre människor som inte har barn och barnbarn, och dina barn behöver kontakten med äldre. Och du kan få en äldre människa att relatera till, någon som bryr sig om dig bara för att du är du. Vi kan alla bli less på människor i närheten. Familj, barn, föräldrar osv osv. Men vi är inte elaka, och vår trötthet på våra nära och kära brukar ju inte hålla i sig så länge. Man håller kontakten och man gör det gärna för det mesta. Din mamma är en typisk energislukare, och inte behöver du en sån just nu när du har det så oroligt med din son? Ge energin till honom och till din familj, istället för att ödsla den på någon som inte ger ett vitten för dig.Kramar!

Molly i Skåne skrev 2008-09-09 14:15:52 följande: Har du någon aning om hur läskigt "vanligt" det är att man inte har kontakt med sina mor/ farföräldrar, pga all skit dom ger en?!Fler än man skulle önska!Jag önskar mig föräldrar som ställer upp, som stödjer en, finns där som mormor och morfar för mina barn osv, men jag har kommit till insikt att dom föräldrarna bara finns i mina drömmar och att föräldrarna jag har, bara borde få finnas i mina mardrömmar !!

Molly i Skåne skrev 2008-09-09 14:36:32 följande: Jag tycker det är ett barns rättighet att växa upp med föräldrar som bryr sig. Och sen att barnen växer upp till både 30-, 40- och 50-åringar spelar ju ingen roll. Ungarna behöver en ändå. Min son har flyttat 28 mil ifrån mig. Han har jobb, sambo, lägenhet och underbara svärföräldrar. Jag tänkte att jag tar det lugnt, inte ringa ner hans telefon, inte tjata om att jag saknar honom.... Vill inte störa i hans nya liv för mycket. Men, nu klagar han över att jag ringer alldeles för sällan, att jag aldrig hälsar på osv osv. Själv kände jag att jag inte vill störa för mycket. Så nu har jag förstått. Jag orkar inte åka upp för tillfället, men jag försöker ringa en gång i veckan. Och nu kommer han och hans sambo och hälsar på över helgen. Och jag är själaglad. Det blir trångt med fyra vuxna, stor vovve och två katter i en liten trea, men oj var roligt att få rå om dom! Nu slipper de laga mat och diska en hel helg och jag får bara njuta. Tänk... jag trodde att han lagt gamla morsan på hyllan eftersom han flyttade så långt bort... men det gjorde han inte. Tack gode gud för det!

Jag ahr bara läst här och där i tråden och det jag kom att tänka på att du borde hitta en "ny" mamma som kan bli en bra mormor till dina barn. Sen såg jag att du redan har fått det rådet. annars har jag inget bra att komma med, mer än en stor kram till dig.

hej! jag har inte läst tråden. men nej det behöver du inte!!! omge dig med människor som får dig och din familj att må bra och bryr sig om er. vi har ett liknande problem men med farmor och vi har inte slutat att höra av oss eller att hålla henne uppdaterad. Men vi har slutat vilja att hon ska bry sig mer och vara mer intresserad, tex så föreslår vi inte längre att hon ska komma(har gjort det många gånger men det blr alltid ett nej) Vi har en mormor som är helt underbar och lika så faster som alltid ställer upp och många andra som älskar våran dotter över allt Ibland så räker det med att släppa taget, sluta önska att ens mamma var en annan person, eller försöka förändra någon, förstår du hur jag menar? Livet blir mycket lättare Hoppas att det löser sig för er

På något sätt känns det skönt att man inte är ensam!Det är min första tanke när jag läser den här trådenJag har själv en krånglig relation med min mamma. Den har inte varit bra sedan hon födde min halvsyster när jag var 21 år. Innan dess var den väl sådär, men efter min halvsysters födelse försämrades allt. I sexton år har jag inte haft en mamma som bryr sig helt enkelt! Nu är det förmodligen slut på kontakt mellan oss verkar det som. Egentligen började det väl på allvar när jag och min man flyttade med våra då 2 söner 40 mil bort från henne. Innan hade vi bott (och även jobbat) på samma ställe. Inte för att vi hade mycket kontakt direkt! Dom bjöd aldrig på middag, ville aldrig umgås.På 2,5 år har dom inte hälsat på någon gång! Min mamma har ringt 3 gånger. Mailat ca 5 gånger och det är allt. Och då har vi även fått en tredje efterlängtad liten pojke. Hon kom inte på dopet kan jag väl nämna. Skyllde på att min halvsyster hade mycket med skolan.Nu när 5-åringen fyllde år så skickade hon ett brev med lite pengar i. Dom kom dagen innan födelsedagen. Eftersom barnens kusin föddes ett par dagar innan dess och jag då passat barnens 3-åriga kusiner (tvillingar) ganska mycket så var jag lite stressad. Speciellt som jag blev dyngförkyld och ändå skulle ordna 2 kalas till helgen PLUS att mannen jobbade kväll!Så jag la undan det till dagen efter då sonen fyllde år. Det var en fredag så det var full fart med jobb, förkylning, dagis, skola, bebis fira 5-åring etc. På kvällen fick jag meddelande på MSN från min syster där hon skällde ut mig för att jag inte kontaktat vår mamma och talat om att brevet kommit fram. Jag blev något irriterad och meddelade min mamma per mail att brevet kommit fram, men att jag inte hade någon lust att bli utskälld för att jag inte kontaktat dom sama dag brevet kommit. Dom har aldrig krävt detta innan så jag förstod inte varför det skulle vara så nu. Jag försökte sedan ringa på söndagen, men ingen svarade och ingen har svarat på mitt lämnade meddelande heller. Det verkar som om dom helt brytit kontakten med mig nu...Är inte förvånad direkt, snarast lite lättad. Har funderat så många gånger på at bryta helt. Nu verkar det gjort.Och barnen vet ju inte ens vem som är mormor. Inte ens 7-åringen vet vem som är mormor! Det säger väl en hel del! Det enda som jag tycker är synd är att jag förlorar kontakten med min lillasyster, men hon har valt mammas sida.Så lite svar på TS: mår du dåligt av kontakten med din mamma, mår barnen verkligen bra av den då?

Har bara läst Ts, men klart ud inte behöver ha kontkt med henneMin mamma har inte träffat nåt av mina barn, 2.5 och snrt 2 mån.Hon slängde ut mig mars 04, då var jag 16. har pratat ned henne EN gång sen dess och det var sommare 04, sen har hon inte ens hälsat på mig, inte för att jag klagar..Hon är som hon är och jag vill inte ha kontakt med henne. Hör hon av sig när hon är normal i skallen kan hon få träffa mig först, inte barnen...Inte samma problem som dig men en till som inte har kontakt med sin mamma..

Molly i Skåne skrev 2008-09-18 18:23:42 följande: Vad skönt! Jo, jag tror man måste ta såna här beslut ibland, även om det kan vara tufft. Och självklart skall det vara på era villkor. Det är "bara" att vara bestämd. Du är stor nu, vuxen, med egen familj, och ingen jäkel skall komma och tramsa, inte ens din mor. Lycka till med jakten tjejen!