Min mor är heeelt galen-måste man ha kontakt med mormor för barnens skull????

Svårt, men det finns faktiskt människor som har sjukhusfobi, nålfobi, läkarfobi etc med allt vad det innebär. Om du fick panikångest av att känna sjukhuslukt t ex, så kanske du ville att dina vänner som just blivit föräldrar skulle ha förståelse för det?

En annan sak är dödsångest som många människor drabbas av lite då och då i livet, och hon kanske tror att det här lilla barnet kan riskera att må dåligt när hon är där och känner att hon inte klarar av det, att hon är orolig för er?

Hon har skickat blommior, alltså bryr hon ju sig eller hur? Men hon bor ganska långt bort och hon kanske bara inte tror sig om att klara ett besök just nu?

Bara ett försök till förklaring. Om du inte hade skrivit det där om elak etc och det var en helt "vanlig" mänska så känns det som en mycket rimlig förklaring.

Jag tycker inte att man måste ha kontakt för barnens skull. Är det en person som bara gör barnen/familjen besviken och sårade är det bara mer destruktivt att hålla kontakten.

Man kommer ju till en punkt när man känner att man gjort allt i ens makt för att få en bra situation och då är det bättre att backa undan ett tag.

Lycka till

oj, det e inte bara min mamma som e lite körd i huvudet.. Personligen tycker jag att man har inte den rätten som föräldrer att välja bort mor/far föräldrar åt ett barn, om personen inte i fråga skadar barnet. Men sen har jag gjort så att jag ringer aldrig min mamma, berättar aldrig vad som hänt med barnet osv.. utan jag gör mig så osynlig som möjligt. Mer eller mindre skiter i henne, men att iom mina barn vill ha kontakt med henne så får de jättegärna ha det, men jag behöver inte behålla kontakt med henne, utan vill hon ha kontakt med barnen så får hon se till att sköta det själv. Men gör det som känns bäst för dig o din familj.

När min farmor var döende och låg på sjukhus var jag och hälsade på EN gång och då gick jag snabbt därifrån och bara grät. Jag klarade helt enkelt inte av det. Jag hade dåligt samvete över att jag inte klarade av det men jag bröt helt enkelt ihop.
Alla är vi olika och jag tror att hon minsann bryr sig iallafall, såvida hon inte sagt något annat. Hon har ju skickat blommor. Sedan vet jag ju inte om det ligger annat bakom det hela som du inte berättat, jag vet ju inte hur hon är.

Jag har inte kontakt med mina föräldrar, så nej det behöver man inte!
Du väljer själv!

Jag tycker inte heller att man måste ha kontakt med sina föräldrar bara för barnens skull. Jag tror faktiskt inte att en relation med en mormor, morfar, farmor eller farfar som bara gör ens föräldrar ledsen är så himla mycket att hänga i julgranen. Jag har tyvärr en väldigt dålig relation med min pappa idag vilket med största sannolikhet kommer att resultera i att min dotter kommer att ha liten kontakt med sin morfar. Men när inte intresset finns från hans sida och man bara känner sig ledsen och upprörd efter varje kontakt, så känns det inte som så mycket att kämpa för. Jag skulle gärna önska min dotter en morfar som var närvarande och bryr sig, men det kommer min pappa aldrig att vara och det är inget jag kan göra något åt.

Hmmm... din mamma är inte ung längre. 75 mil är långt att resa, och det är jobbigt att resa. Hur många barnbarn har hon? Och faktum är att hon kanske verkligen känner sig skräckslagen att se en liten plutt full med slangar? Hur kommer det sig att det är så jätteviktigt att just din mamma kommer dit? För om hon nu alltid varit en elak person som du faktiskt skriver, så skulle ju inte jag vilja ha henne i närheten av mitt barn. Det är lite dubbla budskap i din TS.

Tack för era vettiga och snabba synpunkter.
Apropå döds/sjukdoms skräck så ligger det nog en del i det. Min pappa avled väldigt hastigt för 4 år sen- bara 58 år gammal, så det har nog satt en del spår. Men när det gäller blommorna så gör hon ALLTID så- skickar en blomma till jul eller när något annat är riktigt illa. Inga telefonsamtal, ord till tröst etc.
Hon vägrade vara med på lillens dop eftersom hon är ovän med vår präst (min fars bästa vän sen 30 år!!!) och hans fru (min mors fd bästa vän sen 30 år!!!). Och jag som tyckte att den dagen handlade om Lillen och dopet!
Det var fantastiskt fint, men lite konstigt med en levande mormor som valde bort en sån stor och för oss oerhört rörande dag, vilken vi aldrig trodde vi skulle få uppleva!
Dessutom har hon lyckats få min lillebror att inte ha ngn kontakt med mig och andra människor hon inte gillar.
Hon blir ovän med precis alla hon lär känna. De är hur bra som helst ett tag (kan vara från några dagar uppemot flera år) men sen tröttnar hon. Hon har brutit kontakten med alla mina släktingar och det är först i vuxen ålder jag vågat ta kontakt med dem själv, något hon då hånat mig för.
"Vad skall du ha kontakt med såna korkade människor, för?"
Mina två äldsta barn har lite kontakt med mor-mor, mest för att få julklappar och födelsedags-presenter. (Ja, jag har uppfostrat dem bättre än så, men men...)
Den näst yngste skickar hon inte ens kort till när han fyller år!
Och minstingen nu, som hon tycker är så sööööt på korten jag skickar, men hon vill inte höra talas om något som rör hans sjukdom! Aaaaargggh!
Jag blir tokig på människan-jag vill så gärna bryta- har lyckats hålla mig borta i 4 år som mest, men så när min pappa dog blev det så mkt konstigt....

Hon låter som min mormor, hon blev oxå osams med folk till höger o vänster, men aldrig att det var hennes fel, alltid alla andras .
Bara med tanke på hennes sätt att styra världen på det sättet .
Känn efter själv, vill du själv ha kvar kontakten med henne, mår du bra av kontakten eller tror du att du skulle må bättre om du inte hade den?

Jo, men det är ju det som är så svårt-dubbla lojaliteter. Hon är min enda mamma!!!Och barnens mormor. Dessutom reser hon till Egypten, Cypern, Turkiet mm med mina syskon flera gånger om året-hon är bara 64, så man kan inte skylla på sviktande hälsa och krumma ben!
Förra veckan skickade jag en bunte foton från dopet, som hon ville ha.Jag visste att det skulle innebära någon slags kontakt, och hade mentalt förberett mig...

Idag ringde hon min man i tvättstugan (detta är typiskt) och sa att jag inte svarade på telefon. Jag hade varit inne hela fm- ingen har ringt. Så jag ringde bävande upp henne. Ja, då visar det sig att hon bara har numret till vår sommarstuga!!!Vi har haft samma nummer hem i 5 år!!
Vi pratade om ditt och datt en stund, men hela samtalet gick mest ut på vilka fula kläder vissa dopgäster hade, om de var överviktiga eller såg gamla ut för sin ålder...ständigt denna människosyn.
Till slut försökte jag avsluta lite snyggt genom att berätta som det var" Idag var vi inne på neo klockan 7 för att lillens apparat som mäter hans syresättning gått sönder".
Hennes svar; Neo vet jag inte vad det betyder, men jag lever ju inte heller på att älta sjukdomar hela tiden!!!!
Han opererades för en vecka sen- hon ringde inte ens- och nu vet hon inte vad neo betyder....blev så ledsen att jag startade denna tråd!