På dagen vecka 24+0 fick jag grymt ont i bröstet och kunde inte andas och fick åka in till akuten 4 dagar senare är vår son född. Idag blir han 1 vecka :) och han är sååå duktig.
Men nu skulle jag vilja ha kontakt med någon annan som också haft svår havandeskapsförgiftning, skulle vara skönt att få prata med någon som vart med om samma sak för ingen verkar förstå hur det verkligen känns.
hej
Här är en till med svår havandeskapsförg.
Min dotter är född v 27+3
Började med ont i magen, under brösten och vänster ut. Sedan en grym huvudvärk. 2 dagar sedan var det akut ambuland till Lund, där jag sedan fick ett krampanfall. Dottern måddeinte bra i magen, och jag var väldigt sjuk, så efter krampanfallet ca 25 senare var hon ute ur mig. jag har minnesluckor från den dagen och 1 dygn efter. Men jag tyckte ändå att jag repade mig fort, fick ligga tyst och mörkt 2 dygn efter krampen och fick inte träffa lillan. Men efter det mådde jag bättre ganska fort, förutom ett grymt snitt, fy vad ont jag ahde i flera veckor, dom har bara snittat och dragit ut henne fortast möjligt!
hur gick det för dej?
Sitter och ammar min lilla son som kom ut i 27+5 pga svår havandeskapsförgiftning.
Svullnad, högt blodtryck, ägvita, huvudvärk. Svullnaden lede till bla svårt att andas, kvällen innan jag blev inlagd skvalpade det på föterna när jag gick. Vad jag vet så gick jag ner 22kg på 1,5 vecka efter att hon kommit ut.
Tog mig en månad innan jag kände mig "normal" igen.
Kändes jättejobbigt att de andra mammorna på neo var så pigga och jag så slut...
Mitt började också med smärtor underbröstet som strålade ut mot högesida och svårt att andas så min sambo körde ill fart till sjukan med mig och där konstaterade dom att jag hade svår havandeskapsförgiftning... Och så här i efterhand så kanske jag började få varningssingaler 4 dagar tidigare då jag fick jätteont i axlar och rygg men jag trodde det berodde på att jag började få tunga byst men ikke...
Åkte in natten mellan fre och lör och då fick dom lite bukt på det men sen fick jag med en krampliknadeanfall och fick snittas snabbt men dom visste sen lördagen att jag var på gång så dom hade förberätt allt till mig... Idag är det 1 vecka sedan dom gjorde det och idag känner jag mig frisk har inte direkt någon smärta där dom snittade heller men dessto mer där jag fick sprutorna mot blodpropp där jag är alldeles blå och stenhård, det är ungefär som ett bälte runt magen... jag fick inte heller träffa sonen på 2 dygn och det var jobbigt, sambon fick springa fram och tillbaka och uppdatera och så...
Stora var er små? Och hur snabbt repade dom sig?
min tös var 34 lång och vägde 840 gr. Hon tog ganska lite i början, hon hade problem med att syresätta sig, för ett kärl i hjärtat var deffekt, så hon är även hjärtopererad. Men efter ca 3-4 mån började hon ta sig snabbt i vikt. dagen innan vi skulle få åka hem på hemsjukvård fick hon ljumskbråck, så det blev en ytterliggare Operartion, men även det har blivit bra från. Syrgas behovet försvann efter ungefär detsamma 3-4 mån, vi hade syrgas hemma oxå. Idag är hon 3 år fyllde och över kurvan för "normala" barn. Vi korrigerar inte längre. Allt har vi gjort 3 mån senare, ex med smakportioner, det gjorde vi då i 6 mån ålder kan man säga. Hon har alltid varit väldigt envis, säkert därför hon klarat sig bra. Första året på dagis, hon började när hon var 1 1/2 år har varit ganska jobbigt, mkt förkyldningar o sånt. Men annars är hon superfin, och jätteduktig på allt!
Okej, vår pojk är 29 cm lång och väger ungfär 500 gram, och han är bara pendlar mellan det och 460 och vill verkligen se att han ökar... han ligger bara i cepap och har gjort det ovanligt länge för att vara så liten säger läkarna så jag hoppas att han är stark nog att klara sig bra ur det här... Har ju bara vart mitt upp i allt det här i 8 dagar än så länge så jag vet ju inte så mycket om hur det kommer se ut sen.
Bodde ni på sån sammvårdsavdelning? Hur funkar det egentligen?
Det är ju bra att han har bara c-pap och inte behöver repirator. Vår tös hade Cpapen länge, 2-3 mån och syrgas grimman är hon var ute hos oss.
De första 3 veckorna var vi inte på vårt hemma sjukhus, då bodde vi på deras patienthotell. När vi kom hem till vårt sjukhus bodde vi hemma och pendlade in till sjukhuset. Men när hon blev starkare och kunde vara utan cpapen fick bo i ett rum där, det var mysigt, då kunde hon vara med oss i vårt rum, men det tog nog 2 mån innan den dagen kom. Allt är ju så olika på de här så, så individuellt. Att han är så lite och inte har respirator ska du vara glad över! Det är jätteduktigt!
Vägen är lång, men man kommer ur det en dag, jag minns fortfarande ofta tillbaka på vår tid, speciellt vid hennes födelsedagar. Jag är gravis igen, och har precis passerat hennes födelsevecka, vilket känns skönt! Varje dag är bonus nu!
Jag var på vanlig kontroll hos bm en fredan.. hade över 200 i blodtryck och äggvita i urinen.. hon tyckte det var konstigt att jag inte mådde dåligt..
blev inlaggd.., men på mitt sjukhus kunde dem inte ta bebisar så tidigt.. var i vecka 25+..
blev att jag fick åka ner till köpenhamn med ambulans
natten mellan måndagen opch tisdagen började jag kräka.. ha tryck för bröstet.. kramper i magen.. se flimmer.. huvudet var tungt som bly..
tisdagen gick.. jag åkte ner på ultraljud för att se hur bebisen mådde.. han mådde bra.. Men senare tisdagkväll så kom en sköterska in o skulle ta mitt tryck.. då var jag avtuppad.. blodtryck på 240/140..
blir ILFART ner till förlossningen..
Gabriel kom ut i v 25+5 30cm lång o 648g
denna förgiftningen jag hade e mycket ovanlig.. hander runt7% av ALLA gravida i världen..
Gabriel e morgon 4 månader..
BebisVagga- Precis samma sak hände mig, hade med så där högt tryck, men jag bor i Uppsala och här kunde dom snitta på plats så jag behövde aldrig åka iväg någonstans vilket kändes väldigt bra... Vår lilla son är född vecka 24+4 men han klarar sig bra hittentills, han blir 9 dagar idag =) Har ni fått komma hem eller???
Pritt- Grattis till graviditeten, har du hört någe om att det skulle vara vanligare för dig att råka ut för det igen? Till mig har dom sagt att jag kommer få det nästa gång med men att dom kan bromsa upp det i tid och dra ut på det längre, men det känns ju inget vidare kul att veta.
Jag är jättestolt över att han bara behöver Cepap men det kan ju vara så att han hamnar i resperator igen om han blir trött, men än så länge så funkarcepapen bra och jag hoppas på att det fortsätter så... Igår vägde han för första gången mer än han gjorde när han föddes och det kändes bra måste jag säga så jag hoppas han inte gått ner så mycket inatt...
KramKram