Adopterade koreaner

Du sa det och så blev det hehe... =)

När kom han? Hur går det, är han "snäll" eller är det en liten skrikis?

Han kom i tisdags kl 9:43 och allt gick så snabbt men väldigt smidigt =) Han är hur snäll som helst... skriker knappt å älskar att få massor med pussar heh =)

grattis minsi:-d

Tackar så mycket

Hej, här är en till. Jag är 38 år och adopterad fr Seoul. Har två tjejer, 2 och 4 år - världens sötaste såklart! Stora tjejen har pappas svenska drag men mina färger, den lilla har mina drag och pappas ljusa färger! Så nog är de blandbarn!
Grattis till bebben, TS!

Hej! Kanske svarar på ditt inlägg. Jag är också adopterad från Korea och från staden Kwangju. MVH Annsofi

Jag är 35 och kom till Sverige när jag var 1.5 år. Har två döttrar på 6 månader och 4 år. Äldsta dotterna har mina färger och en hel del av makens drag i ansiktet medan yngsta mer har pappans färger medan ansiktdragen är mer mina. Tänkte när jag var gravid med äldsta dottern att mina barn kommer att avvika mycket från andra men nu ser jag "halvasiater" överallt :) . Det är väl alla oss som kom på 70-talet som får våra barn nu. Jag har varit tillbaka till Korea två gånger men nu får nästa resa dröja tills barnen är lite större. 

Grattis, vad spännande att du ska bli mamma! Jag är också adopterad från Korea och har en son som är 5 nu. Var dock betydligt äldre än du, 39 när jag fick honom. Men jag är så tacksam att han kom! När jag såg och förstod hur enormt viktig jag är för honom fick jag också tillgång till min egen barndom, den jag upplevde innan jag kom till Sverige. Jag tänkte att hur skulle det vara för min son om jag och hans pappa inte kunde ta hand om honom och var tvungna att lämna bort honom? Jag insåg att det skulle vara en outhärdlig sorg för honom, hur förtvivlad han skulle bli. Det hjälpte mig att förstå min egen sorg och förtvivlan på ett djupare plan. Det har varit tufft förstås att få kontakt med alla känslor av sorg och smärta som jag kände i separationen med min biofamilj och mitt födelseland. Samtidigt så läkande och befriande! Har också tänkt mycket på hur det måste ha känts för min mamma att inte kunna ta hand om mig. Först när jag blev mamma kunde jag riktigt förstå vilken smärta det innebär för en mamma att behöva skiljas från sitt barn. Att få barn är ett av livets största under och för mig har det varit en fantastisk möjlighet till läkning och försoning med det som har  varit.  Läs gärna min blogg där jag skriver om dessa saker. http://mindlemothers.blogspot.com/ Vet inte om du känner till Adopterade Koreaners Förening http://akf.nu/ Där finns det många medlemmar med barn.
Önskar dig en fantastisk resa för dig och din familj, och den lilla eller lille som snart kommer!

Oj, såg först nu att detta var en mycket gammal diskussion! :) Hoppas ni fortfarande mår bra att han fortfarande får många pussar!

Jag är född i Seoul också! =)

Kom hit när jag var 9 månader, är snart 26 år men har inga barn än =)

Men snart hoppas jag!