Sonen inte "godkänd" på 18-månaderskontroll - absurt möte med bvc
Vi var på bvc idag med sonen, för 1,5-årskontroll (18 månader). Det var en helt bisarr upplevelse, som fick mig att bli nåde arg och ledsen. Sonen är sen med att prata, men är annars glad, social, förstår vad vi säger, är duktig på att bygga med klossar, Duplo, undersöker allt, älskar att leka i sandlådan, härma allt vi gör osv - ja en vanlig 1,5-åring. Han har bra motorik och är duktig på att klura ut hur saker fungerar (öppna lådor, dörrar, haspar, osv)
Nu till bvc-kontrollen. Det är semestertider och vi får gå till en bvc-sköterska som vi aldrig träffat. Vi kommer in i hennes rum och sonen är som vanligt nyfiken på allt nytt, samtidigt som han är lite osäker inför denna helt nya person. Sköterskan börjar genast försöka få hionom att stapla klossar, men han är mer intresserad av alla spännande saker på hennes skrivbord. Till sist staplar han klossarna i alla fall. Sen vill hon få honom att rita genom att säga till honom att han ska rita, vilket han inte gör ? enligt min uppfattning gör inte 1,5-åringar som man säger åt dem. När hon istället visar och ritar själv gör han genast som hon ? sonen är ju i den åldern då han härmar allt vi gör. Sen börjar hon säga ?var är klockan?, ?var är pappas näsa? (!) osv, men sonen är mest intresserad av hennes dator och vill leka med tangentbordet. Han är inte van vid henne, verkar inte så förtjust i henne och ignorerar henne följaktligen. Efter sammanlagt ca fem minuters ?testande? i rummet säger hon att sonen ?inte klarat 18-månaderstestet?.
Hur kan man göra ett test under så kort tid, hur kan man underlåta att fråga föräldrarna vad barnet kan, hur kan man säga att sonen ?inte klarat? testet??? Visst är han sen med att prata, men alla 1,5-åringar kan inte prata ? vissa barn har ju precis lärt sig gå i den åldern, utan att det anses vara kontigt. Inte ett ord om att inte alla barn pratar i den åldern, istället säger hon att hon kan boka in ett särskilt test för sonen när han är två, för att se att allt är ok. För att han inte direkt gjorde det som han ville att han skulle göra. Vi vet ju att han kan, men att han sällan gör saker på befallning. Var ?pappas näsa? är vet han kanske inte ? den leken har vi inte kört med honom...
Jag har aldrig för en sekund varit orolig för sonen och hans utveckling, men med de här orden fick hon mig gråtfärdig (jag brjade faktiskt gråta där inne, men det låtsades hon inte om) samtidigt som jag blev så arg. Hur kan man göra ett test på de här premisserna? Det hade ju räckt med att hon hade låtit sonen leka i väntrummet en stund, så hade hon sett vilka färdigheter han har. Nu efteråt känner jag mig nästan kränkt.
Ville bara skriva av mig lite och göra om det kanske finns fler med liknande erfarenheter.