Igår morse ville lille John inte längre stanna kvar i min mage och nog lyckades han smita ut. Han föddes i vecka 29+5 och hans storstilade (och extremt snabba) entré gjorde att jag bara hann få en kortisonspruta (som inte hann verka riktigt) för att motverka omogna lungor.
Han ligger nu i kuvös och verkar må finfint i övrigt, men vi undrar förstås när han kan tänkas få lämna kuvösen.
Någon med liknande erfarenhet av just omogna lungor?
Grattis till sonen. När han kan lämna kuvösen beror när han kan hålla sin temperatur vanligen ska värmen sänkas till 29grader och luftenfuktigheten till 40-50% Då får han komma över i värmesäng.
Har han någon andningshjälp nu?
Då har han en CPAP då som hjälper honom att hålla lungorna öppna så att de inte faller ihop när han andas ut. Jag skulle gissa på att han kommer ur kuvösen om 1 dryg vecka.
Vade väger han? det är också lite avgörande för hur han kan hålla temperaturen.
Har han en kateter/slang i naveln?
Oj, det var stort! Min son kom i vecka 30+1 och vägde 1500 gram, 40 cm lång.
Stort grattis till sonen!!! 
Katetern i naveln är för att de ska slippa sticka honom i t ex armen eller handen. På det här sättet är det mycket lättare att få in alla mediciner direkt.
Katetern i navel går in i ett stort centralt kärl ven eller artär nästan till hjärtat och den gör att man kan ta prover utan att behöva sticka barnet och man kan ge vätska/näring till barnet utan att belasta de tunnare kärlen på händerna som annars är de kärl som först sätter infarteri. De stora katetrarna i naveln är bra men samtidigt är det farligt om den skulle åka ut därför brukar man inte få ha barnen i famnen när de finns kvar de brukar tas ut efter 3-7 dagar. När den är ute så kommer ni att kunna sitta med honom hud-mot-hud eller kängru som det också kallas.
Han var en stor kille 
Det brukar de väga när de är nästan 32 veckor
Åh, det har gått superbra! Han är nästan 15 månader nu och har inte ett spår kvar av prematurtiden... det hade jag aldrig trott när han låg på neo, iallafall inte i början...
Föddes en torsdag, jag fick inte träffa honom förrän på fredagen då jag var "gisslan" på uppvaket (hade havandeskapsförgiftning). På lördagen skulle jag få hålla honom för första gången men då blev han mycket sämre och fick flyttas från DS till KS och läggas i respirator (jag trodde han skulle dö!). Han blev dock bättre väldigt snabbt och mindre än ett dygn senare fick han komma ut ur respiratorn. På måndagen fick nattsköterskorna veta att jag ännu inte hade fått hålla honom pga navelkatetern och då blev de jätteledsna för min skull så sent sent på kvällen fick jag äntligen hålla min son! Vi var jätteförsiktiga för att inte nålen skulle åka ur naveln... Blir tårögd vid minnet, det var så underbart och jag älskar de där sköterskorna för att de hjälpte mig.
Iallafall, Leon behövde ha c-pap i ungefär en vecka och sen lite syrgas i ett par veckor. Sen klarade hans lungor sig själva. Ända sen dess ger Leon oss dagligen bevis på sina starka lungor, hehe, den ungen kan skrika argt alltså! 