Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 7

a80: jag tyckte aldrig jag kunde känna livmodern sådär tydligt. Förstår att du letar alla möjliga tecken vännen, är inte maken hemma än?

Hella: Skönt att graviditeten fortsätter bra, och bra med spec MVC så de har koll på dig
Trist att du mått dåligt, men tyvärr ngt vi i denna tråd får räkna med. Illamåendet borde avta så sakteliga. v14 för mig och klar koppling till Progesteronet.

Oj, vad lugnt det är i tråden! Verkar som många - med rätta - är lite deppiga och inte orkar vara här nu.

a80: hur går det idag, har det blivit bättre med blödningen? Sambon hemma än? Att känna på livmodern har jag aldrig blivit klokare av, nu är du ju iofs läkare, men är det inte svårt att göra en korrekt bedömning på sig själv?

hella: skoj att se dig här, grattis till att graviditeten verkar gå bra! Hur lyckades du bli inskriven på spec-mvc, var det din vanliga mvc som remitterade dig dit, eller ringde du dit själv?

Idun: hur går det för dig? Fortfarande symtom för fullt?

Cia: allt väl med lille Alvin, amning och annat?

DND: visst var det idag du skulle till DrB? Lycka till!

LillaD: hur mår du och din svärfar? Kram!

Bling och mwb icke att förglömma: hur är det med er? Var ju ett tag sedan ni var inne.

Haha Poppy, jo det är skitsvårt... Särskilt sk bimanuell palpation (där man som på gyn håller i livmodertappen med ena handen och känner på magen med andra) men det har jag inte försökt många gånger, för det går helt enkelt inte att nå

Nu har jag iaf tagit mig samman och insett att jag kommer inte bli lugn av att vänta så jag ringde KK igen och fick den här gången prata med en BRA sköterska som efter bara en kort beskrivning av min situation spontant sa att "då vill du väl komma in för en kontroll" och gav mig en tid i eftermiddag kl 15.

Och bara för det så blöder jag nästan inget nu... Och är istället TOKnervös förstås för vad vi ska få se.

Dessutom är han som är jour en kille som hörde till de "snygga killarna i slutet av utbildningen" när jag var i början... Hoppas bara att han inte känner igen mig. Man vill ju helst få bara vara den hysteriskt oroliga patient man är i såna här lägen.

a80 - hua för att få snyggot som man dessutom har gått i skolan med som läkare i en sån situation. Men jag håller tummarna för att allt ser bra ut med lilla räkan! Kram

Poppy - det är ok, lite deppig fortfarande men mest stressad för jag har så mycket på jobbet just nu. Själv så skippade jag teorikursen när jag tog mitt körkort, just för att slippa alla tonåringar. Fick en jättebra cd av en kompis istället med fåniga filmer och en massa kontrollfrågor. Läste aldrig boken men hade alla rätt på provet.

Hella - grattis till v12 och en fint UL. Hoppas du mår lite bättre snart!

LillaD - hur är det med svärfar?

Ego - jag är så glad, min pappa har haft parkinsons i 5 år och varit jättedålig de senaste två åren. Sjukdomen har gått mycket fortare än normalt och har på sista tiden även börjat påverka huvudet (en form av demens). Men i veckan så träffade han på en läkare på en föreläsning som forskar just på Parkinsons. Han tyckte att pappa verkade vara helt felmedicinerad och har nu fått in honom i en ny forskningsstudie. Han hade även gott hopp om att vi skulle se en markant förbättring redan nu med justerade mediciner.

Bling; åh, vad bra att din pappa får prova nåt nytt. Hoppas det hjälper. Och att du får det lite mindre stressigt på jobbet snart.

Hella; kul att höra från dig och grattis till 12 veckor!! Men det låter som om du har det jobbigt, vad bra att du blev sjuksriven så du får ta det lugnt iaf. Jag undrar oxå hur du hamnat på spec-MVC?

a80, hoppas verkligen att det ser bra ut i em. Jag tror det.

Jag hade jättesvårt att känna min livmoder och kanten på den. Kunde först göra det när jag började få mina sammandragningar.

Bling, vad positivt med din pappa! Måste kännas jätteskönt.

Grattis Hella! Underbart att du kommit så långt.

Poppy, hur mår du? Fortfarande symptomlös?

LillaD, förbaskat att mensen kom.  

En fråga till er med barn.

Min dotter knäckte mig fullständigt igår. För det första så hade hon inte sovit på två nätter vilken gjorde mig ganska så labil. Sen så totalvägrade hon bröstet!  Hon var lite kinkig med det ett par kvällar innan gårdagen men så igår började hon gråta så fort hon såg det. Vi utkämpade hårda strider igår, hon och jag, och grät ikapp. VARFÖR???? Hon har aldrig nekat tutte! Idag har det gått bra hittills även om hon var lite skeptisk senaste gången, men jag är livrädd att nästa gång ska bli skit igen. Orkar inte.  Känner ni igen det här?

Finesssan:
Jag känner inte igen det. Ingrid har varit matglad från första stund. Och det håller i sig nu när hon äter vanlig mat och bara 1-2 ggr bröst/dygn. Jobbigt för dig! Jag håller tummarna för att et kommer att fungera nästa gång.

a80:
Lycka till vännen! Väntar med spänning på att höra av dig.

a80: vad bra att du ska på kontroll! Jag hoppas och tror att allt är väl därinne. Genant med snyggläkaren, men han är väl förhoppningsvis professionell. Du får tänka på min mamma som har en gammal (manlig) klasskamrat till gynekolog , det funkar jättebra tycker hon

Bling: vad spännande med studien din pappa ska vara med i! Och upprörande att din pappa kanske blivit felmedicinerad. Har du läst artikelserien i DN om hur dementa (fel)medicinerats med mediciner som används mot psykoser? Hårresande berättelser om anhöriga som fått nonchalant behandling av de dementas läkare.

Finesssan: ja, jag är mer eller mindre symtomlös. Får lite känningar i magen ibland direkt efter det att jag tagit prog, men det är allt. Inte en tillstymmelse till illamående! Men om det nu ändå ska bli mf vilket jag är smått inställd på är det ju lika bra att slippa symtom - finns ju gott om folk som haft massor av symtom och sedan fått mf iallafall

Astrid vägrade också bröstet ibland. Skitjobbigt och psykande! Men det gick alltid över till slut. De har ju perioder, de små liven. Även nu matvägrar hon helt vissa dagar bara för att äta allt nästa dag.

Om Vida varit kinkig de senaste dagarna kanske hon bara var less, helt enkelt? Bebisar kan ju också bli det. Och så kanske hon upplevde det som ett tvång att äta, och ville inte ställa upp på det? Har hon varit sjuk eller lite krasslig kan ju det också vara en förklaring. Mitt råd är att inte försöka stressa henne, utan att ta det lugnt och försöka tänka i ett längre perspektiv. Hon kommer inte att dö om hon äter mindre någon-några dagar, men det är klart, fortsätter det länge är det ju inte så bra. Men i regel går sådant där över, lovar!

Tänker särskilt på dig a80!

pops: det där med symptom är så överdrivet, jag känner verkligen flera som inte haft några symptom alls! inga konstigheter tror jag.

bling: så skönt med din pappa vännen!

BP: skönt att det känns bättre med din dr vännen!

Hmm... jag undrar hur det går för Franka, hon hade BIM före mig... hoppas hennes frånvaro är ett gott tecken!

Tack för frågor om svärfar, det verkar inte vara ngn stroke men han är fortfarande lite yr och framförallt desorienterad (vet ej vilken månad det är, och inte riktigt var han var, men annat har han stenkoll på; typ hur mkt pengar han hade på kontot och vad han hade ätit till lunch). Nu ska de göra fler prover så vi får se hur det går...

ja, jag är också ledsen för mensen (även om det överskuggas av svärfar såklart), och nu är pergotiden över så jag vet inte vad som händer, om jag får ngn egen ÄL eller ej... den som lever för väl se.