Tårar,glädje...

Har visserligen inte gått två år för mig, utan min prins är dryga 5 månader och vi är precis påväg att skrivas ut från hemsjukvården och vi kom hem från neo för bara ett par månader sedan, men jag kommer alltid att förknippa sjukhus med neotiden, allt som kunde gått snett, som ändå gick så bra.

Att känna smärta är naturligt, men det går också att göra något bra av den, man måste någon gång gå vidare, man kan inte stå med ena foten i neonataltiden och andra hemma, man måste kunna vara hemma på heltid, måste kunna se bortom den tiden, inse att allt gick bra och nu går livet vidare. Detta för att kunna ge allt till sina barn, kunna finnas där i alla situationer, även de som för dig är smärtsamma.

Självklart sörjer man det som skulle varit och att allt blev så jobbigt, men det finns en morgondag med.

Lycka till.

Det är klart att sådant sätter spår, jag har också varit i den situationen där både jag och lillen kunde dött, självklart kommer det att bubbla upp till ytan då och då, men försök då tänka på hur bra det gick!!! Det är väldigt härligt att det kan gå så bra, när starten blir så fel!!