Att spricka nedåt.....

Ytterligare en mamma som sprack hela vägen här.. Jag tyckte det var mest synd för att jag inte fick vara med bebisen timmarna närmast förlossningen.. Pappa fick dock tid att bonda och det är ju bra!
Jag är helt återställd och hoppas klara mig bättre denna gång (bf 17/6).

Jag tänkte aldrig på att själva sprickningen gjorde ont, ej heller dagarna efter, man får ju smärtstillande..
Har oxå fått hjälp att bearbeta allt det negativa..

Jag smörjde med någon fin slidolja som jag köpte på profylaxkursen innan... det har jag småskrattat åt själv efteråt för att det kändes lika meningslöst som att försöka sopa upp all sand i Sahara med en pensel..

Detta är dock inte menat som något taskigt, jag tror på tankens kraft och om man tror sig kunna påverka förloppet innan kanske det i allefall stärker ens självförtroende inför förlossningen..