Särbegåvade barn
Jag får väl antagligen räknas som att jag var särbegåvad när jag var barn då. Pratade flytande och tydligt när jag var lite mer än ett år, kunde läsa och skriva när jag var mellan 3 och 4 år. Minns att jag fick sitta och läsa för dom andra barnen på lekis för dom kunde ju inte. Har också alltid varit en tänkare som funderat mycket över meningen med allt tid och sånt. Har alltid haft det lätt för mig, men ju äldre jag blev desto mindre intressant blev skolan. Klarade gymnasiet med betyg som var över medel i det mesta. Språk har jag alltid vart bra på, men det är nog för att jag tycker det är roligt. Min lärare på högstadiet sa att jag har möjlighet att bli precis vad jag vill om jag bara orkar ge det en chans. Orkade tyvärr inte så nu sitter jag i kassan på gekås. Men jag är nöjd ändå=)
När jag gick på lågstadiet hade skolan samtal med mina föräldrar om att flytta upp mig en klass eftersom jag redan kunde allt, men jag valde själv att gå kvar i den klassen som jag redan hade börjat i. Ville gå kvar med mina kompisar och så fick det bli.
Nu räknar jag mig som normalbegåvad, men det hade vart kul att veta hur hög iq man har. Har gjort några småtester och enligt dom flesta sånna ligger jag på ett iq mellan 117 och 122... Vet inte om det är över medel eller helt normalt?
Är fortfarande en tänkare. Men idag kan jag släppa det och gå vidare. Under skoltiden hade jag jobbiga perioder som kunde vara ett halvår då jag bara funderade och höll mig mycket inne. Skrev dikter bara för att få ur mig det för det blev för stort för hjärnan att koppla alla tankar...