Snitt var mitt mardrömsscenario, men blev min räddning. Dock tog det flera veckor att bearbeta händelserna och jag är nog inte helt klar än.
Jag tycker det låter lite som att du inte har fått arbeta igenom din förra upplevelse. Kanske skulle du ta kontakt med specialistmödravården och få samtal mot förlossningsrädsla? Det kommer jag göra inför nästa.
Usch, låter asjobbigt! Jag hoppas du får en bra människa att snacka med som kan hjälpa dig.
En kompis till mig var jätterädd inför sin andra förlossning, för hon hade haft ett jäkla head case till barnmorska på första, som vid efterkollen, när min kompis hade helvetisk förlossningsdepression, hade mage att säga "Jag tycker du ska vara glad att du lever, tänk på alla som föder i Afrika. Nu tycker jag du ska åka hem till din dotter och vara glad.". Hon fick samtal inför andra med en jättebra specialistbarnmorska och det hjälpte henne jättemycket och hon fick en kanonförlossning. Jag håller tummarna att du får en lika bra!
Jag var ju helt sövd pga katastrofsnitt, så jag slapp lixom märka att de "snodde" bebisen från mig, när jag vaknade låg hon ju där i makens famn och allt var klart.
Å andra sidan "missade" jag ju min dotters födelse (känns faktiskt helt okej, vi hade varit igång i 60 timmar (utan annat än lustgas, för jag kunde inte få epidural) när det beslutades om snitt, så det kom som en fantastisk räddning mitt i smärthavet). Fast blir nästa oxå snitt hoppas jag det beslutas om tidigare, så jag kan vara vaken.