ENDAST för oss som valt/vill ha kejsarsnitt som förlossningsmetod.

Idag fick jag min snittdatum  Så den 12 maj blir jag mamma!!

Hej alla!Jag har inte varit härinne på ett tag, har inte haft tid. Men igår var jag på en anställningsintervju, dom ville träffa mig, trots att dom vet att jag ska ha barn i sept. Imorgon får jag veta om jag får jobbet.För min del spelar det ingen roll faktiskt, jag är bara glad att dom hade mig i åtanke. Det var ju bara 3 personer som var kallad till intervju, jag en av dom Nu har jag gjort halva graviditeten... Känner mig både nervös och lugn inför kommande snittet... Måste bero på anledningen till varför jag tog ett. Tycker det är obehagligt att veta att några/någon annan kommer att ta på mig därnere *ryser*... men men... bebisen måste komma ut på ngt sätt. Själv ska jag säga till att jag vill ha självupplösande stygn. Har haft klamrar en gång och det vill jag aldrig ha mera.Hoppas alla mår bra idag, hemma hos mig har vi fint väder idag

siamusen:BF datumet är satt till 19 sept. Men eftersom det kommer att bli kejsarsnitt blir det 7-10 dagar före. Som jag förstod på läkaren.Vad trevligt, hur många barn har du sedan tidigare?Nja jag tror jag klarar mig från 2 åringen med sömnproblem. Har svårt nog att sova själv om nätterna

siamusen:Okej. Jo jag har hört att snitten läggs väl tidigare om man har blivit snittad förut. Det blir väl lite krångligare för varje gång som jag har förstått eftersom det blir ärrvävnad och sånt.Fast jag tycker det är lång väntan till september.

Siamusen:Då hänger jag med.Ja detta är mitt första barn och kommer troligtvis bli det enda.

siamusen:Det har med mitt övergrepp att göra. Jag rädslar inför det kommande kejarsnittet men vet oxå att det är det enda sättet för mig att få ut bebisen.Att veta att det kommer vara personer som tar på mig därnere, att dom ser mitt underliv osv.... är inget jag vill uppleva igen.Dessutom mår inte min astma så bra när jag är gravid, inte mina refluxbesvär, kroppen börjar lägga av... har fibromyalgi och en svår migrän. Så det känns som att 1 barn är bättre än inget.

Måste bara skriva av mej en graj. Läste nåra av inläggen här.. o förstår vissa av oss som säger att detta troligtvis blir de enda barnet. Har inte haft en direkt normal graviditet, o bråkar nu som attan me läkarna för att få mitt snitt. men orkaen börjar ta slut.Är det egoistiskt av mig att säga redan nu att mitt bran inte kommer få syskon?Jag känner mig oerhört dum när ja säger o tänker så.. men orkar verligen inte en till.

men de känns typ som...Jag är själv en sladdis me bara äldre syskon.. minst 10 års åldersskillnad. o ja var alltid ensam typ.Nu känner jag att jag vill ha minst 2 för att dom ska ha varandra mm men mitt psyke säger nej.jag kan idag säga att att de aldrig kommer bli fler, men får sånna skuldkänslor. många har sagt att:-man ska aldrig säga aldrig.men ja vette fan 

jo jag vet... men som idag så satt jag o fundera på de pga av alla sjukhus resor mm som ja har vart iväg på denna grav.Hm ja vi får se. Vill bara att veckorna ska gå FORT nu så våran liam kan ploppa ut till oss