Hur mycket ansvar ska en bonusförälder ta?

Ärla Minou skrev 2008-05-05 13:30:24 följande:

Stackars ditt barn om du har den attityden gentemot ditt ex nya flickvän! Att få flytta mellan två "kärnfamiljer" är ju något positivt eftersom det innebär att barnet är en fullvärdig del av båda familjerna och på så sätt får känna sig helt hemma på båda ställena. Skulle det vara så att barnet inte trivs ihop med sin bonusmamma så är jag ganska tveksam till att bonusmamman skulle känna att det var ok att ha bonusbarnet hemma på dagarna, då hade man nog valt att ha barnet på dagis istället. Alltså borde man tolka det som att barnet trivs ihop med sin bonusmamma och det måste man som svartsjukt ex försöka acceptera!

Den enda som kommer att drabbas av den typ av känslor som du ger uttryck för i ditt inlägg är ditt barn. Om du inte accepterar ditt barns bonusmamma så kommer ditt barn att hamna i en mycket jobbig lojalitetskonflikt. Detta har jag tyvärr egen erfarenhet av då jag på nära håll fått se hur jobbigt det kan vara för barnet att få höra att bonusmamman (som barnet faktiskt trivs väldigt bra ihop med) är den värsta häxan i hela världen och att det är hon som är roten till allt ont.

Tyvärr är detta ingenting som du kan påverka. Du har ingenting att säga till om när det gäller hur ditt ex och hans sambo delar ansvaret för barnen i sin familj. Att du surar hjälper ingenting till heller tyvärr. Det enda du kan göra om du tycker att upplägget är så fel är att försöka att själv få vårdnaden om ditt barn. Kan du hävda att barnet ändå aldrig träffar sin pappa när det är "hans" vecka så kanske det funkar, vad vet jag...?

Men rent allmänt så tror jag att det vore bäst både för dig och för ditt barns skull att du försöker lägga dessa svartsjukekänslor åt sidan. Låt dem få sköta sitt liv bäst de vill så länge du inte märker att ditt barn mår dåligt av det och försök istället vara tacksam för att ditt barn har en bonusmamma som med all tydlighet visar att hon ser ditt barn som en del av sin familj.

Mina bonusbarn har också en mamma som med jämna mellanrum anklagar min man för att inte engagera sig i sina barn. (Ofta när jag och barnen har tillbringat tid tillsammans av någon anledning.) Tyvärr vet hon inte vad hon pratar om, men eftersom hon inte har en aning om hur livet i vår familj ser ut så är det lätt för henne att dra egna slutsatser grundade på sin egen svartsjuka och aviga inställning gentemot oss. Det enda hennes anklagelser leder till är dock att stämningen blir allt sämre mellan alla parter och även barnen mår dåligt av det eftersom de hamnar i en lojalitetskonflikt där de varken vill eller kan ta ställning för någon av sina föräldrar.

Tänk dig för innan du låter dina bittra känslor gentemot ditt ex gå ut över ditt barn. Är det så illa så att barnet mår dåligt av situationen så gör det enda möjliga - försök få enskild vårdnad, annars låt dem sköta sitt, oavsett hur fel du tycker att de gör! Du VET inte att ditt ex har valt att låta sin sambo ta hand om er dotter på dagarna på grund av ekonomiska skäl men du är väldigt snabb att anklaga honom för det. Hur tror du att den inställningen påverkar ditt barns syn på (och förtroende för) sin pappa? Barn märker mer än vad man tror, även om man som förälder tror att man är väldigt duktig på att lyckas dölja vad man egentligen tycker och tänker!