ska jag ligga ned o skrika?
Jag hade också läst hur mycket böcker som helst innan, tränat avslappning, andning, hyrt TENS mm. När jag väl var på förlossningen sket jag fullständigt i allt det där(TENSEN var ett skämt enligt mig).. för jag hade så ont! Jag gick också på klarasamtal.. en gång i veckan från v. 30 pga. min förlossningsskräck, detta var nog mest tack vare min barnmorska som låg på för dessa samtal.. hon t.o.m ringde upp till klarabarnmorskan och berättade hur jag mådde och vilken panik jag kände inför förlossningen.. för precis som du blev jag "blockerad" varje gång jag var där och kände att hon inte tog min rädsla på allvar! Så kanske du kan få mer stöd från din barnmorska? eller sätt mannen på att förmedla dina känslor.
Jag hoppas verkligen det löser sig för dig, jag VET hur det är att vara såå rädd för förlossningen och smärtan.
Min strid slutade dock bra, alla var medvetna om min skräck då min barnmorska hjälpte mig att skriva ett brev som fanns på förlossningen. Jag hade full uppbackning av personal hela tiden, så fort dom såg att jag redo för EDA kom narkosläkaren (som redan blivit förvarnad), Jag fick även gå före andra i dusch, bad etc.
Så mitt råd är STÅ PÅ DIG!.. kämpa för att du ska känna dig trygg när du kommer till förlossningen så att det kan bli en bra upplevelse, för det är sååå häftigt att föda barn!
Styrkekramar!