Var inte rädd vi första men rädd för min andra förlossning

Jag höll också på i ett drygt dygn och sprack jättemycket, så mig drog de iväg till operation på en gång och sen låg jag på uppvaket och kunde inte röra mig och fattade inte riktigt vad som hänt. Min man fick göra allt det där med sonen, klä på, ta spruta etc. Så den där rosa bubblan fick vi liksom aldrig. Jag kunde inte gå ordentligt på flera månader och amningen funkade inte heller nåt vidare.

Egentligen är det ett under att man givit sig in på det här igen! Hittills har jag förträngt att jag ska igenom en förlossning till, men nu börjar det dyka upp tankar och oro. För att inte tala om hur man ska klara sömnbristen etc med en 2-åring hemma som också vill ha stimulans och uppmärksamhet... Jösses! Nu blev det tungt!