Nu får det vara nog!!!

Att vi har Bosse vet jag men inte att det gjordes mindre aborter.

Men jag kan berätta om min egen graviditet och hur jag först tänkte och hur jag sen tänkte.
Jag och min man försökte i 12 år att få barn och när jag äntligen fick strecket på provet så var jag 42 år. Det första jag tänkte på var DS och jag skulle göra FVP på grund av min höga ålder och då risken för DS, inga andra saker tänkte jag på.
När v 7 kom så fick vi reda på att det var två bebbar och jag skulle fortfarande göra FVP hade jag bestämt. När veckan kom för förstabesöket på MVC i Sth söder (tror jag de hette och låg då bredvid SöS) och min man och jag meddelade att vi skulle minsann göra FVP för jag var ju så gammal.
Barnmorskan tittade på mig och frågade varför? Ja jag förklarade igen och hon frågade vad jag skulle göra om det ena barnet då hade DS och inte de andra. Detta hade inte jag tänkt på innan, hon meddelade också lite om DS och berättade lite om DS och då i positiva ord. Min man och jag gick hem och började läsa lite om mer FVP, abort och också lite om DS. Efter en sen natt så beslutade vi att det blev inget FVP utan vi beslutade oss för att bara göra UL och sedan också ett utökat UL pga av att jag var gammal och att det var tvillingar och detta endast för att se att dom levde och hade det bra i magen, sedan var dom var för filurer det fick visa sig när de kom ut.
Så jag kan meddela att Linnéa och så klart Agnes finns idag på grund av min barnmorska och jag är mycket glad över vad hon gjorde för oss.  

Hoppas ni orkade läsa men det var min lilla historia.

Allt detta beror ju på Rädsla och okunskap. Jag var också rädd o okunnig för drygt ett årsen. I dag är jag klok . Jag har ju fått den bästa, jag har ju dragit den högsta vinsten, hon som kom o snurrade runt i mitt stela liv, den lilla skatten.

Jag kännde därför att de var viktigt att gå tillbaka till min barnmorska samt (fosterdiagnostik) Läkaren (vi fick  ju reda på xtra kromosomen i v 27). Vi var där i höstas lilla skatten o jag, o visade hur bra vi har de nu!
Min tanke var att alla dessa barnläkare eller ul/fosterdiagnostikläkare ser ju bara människor i kris, de lämnar ju ett besked som ingen räknat med som ställer hela livet upp o ner just den där sek. Sen träffas  man ju aldrig mer. De får ju aldrig se hur bra de blir när vi landat.
De var just de jag ville visa.
Alla fosterdiagnostik debatter udviker jag just nu jag blir bara så jävla skit arg.
Jag är lycklig, jag lever inte i okunskap längre, jag har ändrat mina värderingar, de räcker för mig sen kan resten få gå runt o vara inskränkta o tro att de kan bestämma över livet.
det finns en mening med allt, var så säker.

Well spoken, my dear! sara for president

Jag fick barn i våras och han har varken DS eller något annat funktionshinder (hoppas ingen reagerar på formuleringen, vet inte riktigt om DS kallas för funktionshinder). Vad jag vill säga iaf är att jag var inte ett dugg orolig för om mitt barn skulle ha DS eller inte, det hade absolut inte varit det värsta som kunde hända. Jag var lite orolig för att få ett mycket gravt handikappat barn (tex med tetraplegi eller outvecklade extremitieter) då jag har jobbat lite med det och tycker att det är ganska tungt mentalt, men ett barn med DS kändes inte som en jobbig tanke.

En bakant fick en son med DS för tre år sedan och jag minns inte att jag reagerade så mycket på det faktiskt. Han är en jättehärlig unge och det känns inte som att det skiljer så mycket på hennes föräldraskap gentemot mitt, förutom att de går på habiliteringen för olika sorters träning och så förstås.

Min dotter har ds men jag tänkte aldrig på att det kanske kunde bli så innan hon kom,var så glad att jag skulle få ett barn till"har alltid önskat mig tre".
När de sedan visade sig att hon hade det så kändes inte det heller som något så främmande,i början så var jag lite orolig för att jag inte hade så mycket kunnskap men det gick ju att lära sig (lär mig fortfarande).Någon sorg har jag inte heller direkt haft, har aldrig förstått riktigt vad jag ska sörja.
Om jag ororar mig för framtiden så är det inte för Lana utan för pojkarna,Lana har ju ett annat nätverk en vad dom har.
Jag läser artiklar men jag har inga direkta åsikter om det,tror starkt på att var och en gör det som är bäst för dom det som passar mig passar inte någon annan och så är det bara,visst kan man bli infomerad både negativt och positivt av människor men på slutändan kommer det ner till vad vi själva har för värderingar och principer och hur vi har valt att se på livet.
Jag umgås med människor som delar mina tankar på ett ungefär och lever med principerna som jag gör,resten dom repekterar jag för deras åsikter men jag kanske inte väljer att umgås med dom.
Jag har fått höra att jag både är naiv med mitt tankesätt och dummsnäll men det kan jag leva med,jag lever lyckligt och det är viktigast för mig.
Kram på alla glada där ute.Em

Vad händer då med den fria aborten?
Vill man ha en barn med DS, låt dem då behålla det.
Vill man inte, så fine.

Tycker om din inställning!
Hade också velat att tänka så!
Att inte oroa sig för vad alla andra säger osv.
Jag har stött på två människor i vår närhet som haft konstiga kommentarer och inställningar. Alla får tycka och göra precis som dom vill. Men tycker verkligen att man ska akta sin tunga. För det är ett känsligt ämne!!
Men en sak är skönt. Jag/vi har all rätt att välja vem jag/vi ska umgås med. Att man kan ta avstånd till människor som gör ens familj illa!! Och det har jag gjort!
Sållar ut bland ens närmsta!!!
Ha en skön lördag! //M

Och nu börjar vi närma oss etnisk rensning, när man kan välja och vraka vilka människor som ska få leva ibland oss. En mycket farlig inställning, anser jag. Och nej, inte "så fine". Inte ett dugg fine, faktiskt. Är det "fine" att abortera flickfoster för att man ju önskade sig en pojke? Eller är det en annan fråga, tycker du? Fri abort, ja, men inte på vilka grunder som helst, va?

Ja jag anser att fri abort skall vara just fri abort.
Sen är det en viss skillnad att få ett barn med DS, än att få en fullt frisk flicka eller pojke.
Etnisk resning är lite mer än bara abort -kanske dags att läsa på om det ämnet innan man skriver saker som inte riktigt stämmer..?

Jaha, men då har jag ju rätt i mitt antagande att du tycker att det är en helt annan fråga att abortera flickor för att de är flickor än frågan om att abortera ds-barn. javisst är det skillnad att få ett ds-barn jämfört med att få ett "fullt friskt barn" (som om det vore de två alternativ vi har). Det är också skillnad mellan att få en pojke och en flicka. Men inte så att det motiverar abort, sa du? Skillnaden ligger således i människovärdet och inte enbart i det faktum att man har olika förutsättningar i livet? Och DÄR tangerar du, återigen, tankegångarna bakom etnisk rensning, tjejen! Och nej, jag behöver inte läsa på, men tack för omtanken. Jag har nämligen forskat i ämnet. Nu läger jag ner min fria demokratiska röst i denna debatt och önskar samtliga debattörer en härlig jul!