fick du beviljat snitt?

Kan tilläggas att jag INNAN vändningsförsöket var hysteriskt rädd och gick hos aurorabarnmorska. Så det var på nåt sätt bara tur (eller hur man nu ser det...)

okej.. jag vet dock redan att min bebis ligger med huvudet neråt.
men när ni pratade om det innan det visade sig att bebis låg i sätesbjudning. hur possetiva var dom till att ge dig snitt då?

Gumman!! Jag vet att du är rädd, alla är rädda alla har panik. Men vi är ju gjorda för det här. Och hur vet du att du inte skulle kunna föda normalt när du aldrig har gjort det tidigare. Ett snitt blir så tråkigt för mamman. OM ryggbedövningen tar så skiljs du från bebisen i minst 5 tim efter snittet, du har jätteont i snittet och mår sämre än efter en vanlig förlossning. Snälla försök att lita på förlossningspersonalen, de vet verkligen vad de gör!!
Lycka till på din förlossning!!

Kram

Jag vet vilken panik du har, för jag har haft samma här till dom gav ett snitt. Nu kan jag vara lugn och vänta på vår lilla plutt ska komma. Jag håller alla tummar för dig ska du veta. Lycka til........

Alltså... naturen har ju sin gång, det är ju svårt att knipa och säga "jag vägrar vaginalt".

Sitter själv i en sits där jag inte kommer skaffa fler barn om jag inte är garanterad ett snitt, pga min första förlossning.
Men det är en annan historia.

Hoppas att du TS kommer till någon som går igenom allt detta med dig ordentligt, och att du hinner få ett beslut.
Du ska inte behöva gå och vara så uppjagad, det är inte bra för vare sig dig eller din bebis. Håller tummarna för dig!

Jag gjorde ett snitt med min dotter, och jag mådde inte alls så dåligt eller hade ont efteråt. Jag kan ju inte jämföra med en vaginal förlossning, men å andra sidan, vem sjutton kan jämföra och säga det ena är bättre än den andra, när ALLA förlossningar ser olika ut och upplevs olika för alla kvinnor.

Hoppas du får ett lugn inför din förlossning, oavsett om den blir vaginal eller inte.
Jag var också väldigt väldigt uppstressad över en vaginal förlossning, men när tiden gick och ju närmre vi kom bf så kände jag att "jag fixar det här!" men var ju såklart nervös fortfarande. Nu hade vi aldrig något val, så det blev snitt till slut.

Vet mååånga som inte alls behövt vara ifrån sitt barn så länge efter ett snitt!
Många får ha sina barn hos sig på uppvaket, så det stämmer inte.

Jag hade inte jätteont i snittet, och dessutom så erbjuds man så bra smärtlindring, utan att för den delen gå och vara borta i huvudet för det!
Alla mår absolut inte sämre efter ett snitt i jämförelse med en vaginal.

Tycker inte att man ska uttala sig om detta om man inte vet att det är så för ALLA!

tack för alla era tankar och erfarenheter ni delar med er av. i morgon är det måndag och då tänkte jag ringa min bm och höra om hon har fått iväg remissen till aurorabarnmorskorna på bb. håll tummarna för mig att jag får ett snitt. tack allihopa..

Man kan väl inte ha barnet med sig på uppvaket.Om mamman blivit sövd så sover hon ju på uppvaket och vem ska då ta hand om bebisen? Har hon fått spinal etc är hon ju för det mesta på förlossningsavdelningen.
Förstår inte alls hur det går ihop

Jag fick spinal (kördes direkt till uppvaket trots spinal), men nu är inte jag ett bra exempel då min dotter bytte sjukhus nästan direkt då hon var jättesjuk.

Men visst får man ha barnet en stund på uppvaket, vet jag fler som haft.
Både de som har snittats och fått komplikationer efter en vaginal förlossning.
Nu är det ju inte så ofta man blir sövd vid ett planerat snitt, det undviks ju helst, men blir ju så ibland om det är väldigt bråttom tex. Då är det ju en annan sak.

Pappan brukar väl ta hand om barnet om inte mamman är där?
Eller någon annan närstående som man kanske har med sig.

Jag snittades för snart 4 veckor sen, ett planerat snitt (typ) p.g.a. förlossningsrädsla. Jag har gått hos Aurora och pratat och försökt att bearbeta min rädsla under 2 månader, men det gick bara inte, jag kunde inte se något possitivt med att föda vaginalt utan fick bara panik, svettades, hyperventilerade, dödsångest, yrsel m.m. bara av att prata med bm om förlossningen. Tyvärr så blev allt välldigt sent och jag fick inte tid till en läkare förrens 1 vecka innan bf. Hon tyckte att jag skulle prova att föda och sen att om det inte gick så bra så skulle de sätta in snitt tidigare än annars (d.v.s. jag skulle inte behöva ligga med värkar i flera dygn). När hon sa det så bröt jag bara ihop och började storgråta och snyfta så jag knappt kunde andas. Tillslut så kom hon fram till att det inte gick att "tvinga" mej att föda vaginalt, för att mamman måste vara med på förlossningsplanen, så kejsarsnitt bokades till 2 dagar senare. Allt gick jättebra, visst jag fick vara utan min söta dotter i ca 1 timme (då jag syddes i op sal och hon och min sambo var och vägde, mätte och kollade henne ordentligt) men sen kom både hon och sambon till uppvaket och vi fick mysa hela familjen i många timmar.

Är så nöjd med mitt snitt och så lycklig över att jag fick föda på det sätt som känns rätt för mej. När jag börjar fundera på att skaffa ett syskon till mitt barn så kommer jag ta kontakt med Aurora INNAN jag blir gravid för jag klarar inte att gå igenom den osäkerhet som hela min graviditet handlade om då jag var så rädd för att föda under hela tiden.

Jag hoppas att du får ett snitt om det är det som känns rätt för dej, ingen annan kan säga vad du mår bäst av. Du har rätt att vara med och besluta om hur ditt barn ska födas, låt dem bara få veta hur allvarligt du känner att det är och hur du mår. Lycka till med din förlossning och med ditt barn!