Fråga: Ni som hade för tidig vattenavgång, kollade ni alla upp det.

Tyvärr var det ingen som trodde mig när jag sa att jag läcker vatten. De gjorde undersökningar (men ingen odling förrän efteråt) men av alla tre läkare så kunde ingen konstatera vattenläckage (förrän efteråt). När dottern föddes med akutsnitt v 34+0 hade jag nästan 40 graders feber och infektion i livmodern. Den läktes ut snabbt med medecin och dottern var aldrig smittad. Men vi mådde uselt dygnet innan förlossningen och under förlossningen.
Mitt vatten läckte verkligen. Värst var det när jag legat och sovit och reste mig upp. Då kom en skvätt. Sedan kunde det vara torrt hela dagen när dottern förmodligen täppte till hålet när jag var uppe och rörde mig. För att sedan skvätta igen om jag satt och tittade på tv och reste mig tex. Mitt vatten läckte åtminstone 2 veckor.

Åkte du in till förlossningen när du kände första gången att det läckte?

Ibland ser man ju att folk fått höra att om det verkligen var fv så skulle det läcka hela tiden, men min erfarenhet är ju precis som din att det läcker vid vissa tillfällen. Jag blev ju sängliggande en vecka innan det inte gick att stoppa längre och då var det ju uppenbart att det läckte när jag steg upp.

Gjorde de något snabbtest för fostervatten med teststicka på dig? Det var det enda som indikerade fostervatten för mig när de gjorde undersökningen. De var lite osäkra på det verkligen var så ändå, men jag skulle få stanna. Sedan kom det ju massor en halvtimme senare.

Jag påpekade det när vi var på tillväxtul första gången, en måndag. Då hade jag även hf och hepatos så läkaren sa att jag skulle komma tillbaka om det var något allra minsta lilla annorlunda.
På onsdagen var jag till bm och kollade blodtryck och urin.
På fredagen var jag tillbaka till samma läkare som på måndagen. Båda gångerna tittade hon bara. Hon kunde inte se något vatten. Någon sticka använde hon inte.
På söndagen var jag till förlossningen. Fortfarande kunde vatten inte ses. Ingen odling, ingen sticka.
På måndagen var jag på till läkare på tillväxtul och på torsdagen är dottern född. Värkarna satte igång själv.

Så nej någon sticka eller odling gjordes aldrig förrän efteråt. Jag har svårt att säga när läckaget började men den 3 januari var första gången jag påpekade det och jag jobbade mellan jul och nyår det året och då minns jag att jag läckte. Dottern är född 13 januari.

Mitt vatten gick i v.31+5 och det var då ingen tvekan om att det var vattnet som gick. Det forsade ur mig. Bsk som tog emot oss sa, när hon tog mitt stora genomvåta badlakan som jag hade mellan benen, att det var en tydlig vattenavgång. Efter en stunds väntan kom doktorn in och sa att det var vanligt att man kissar på sig när man väntar barn och att det troligtvis var det som hände. Läkaren gjorde sedan ett ul och hävdade fortfande att hon trodde det var kiss. Hon lyssnade inte alls på mig eller barnmorskan, och sa bara att hon kan inte se att det läcker vatten. Hon kunde se att det var lite vatten inne hos bebisen, men inte så lite så att det var något farligt. När jag så otroligt skamsen sätter mig upp i gynstolen så känner jag att det kommer mer vatten och säger till läkaren att "NU KOMMER DET!!!". Hon svarade då lite snorkigt att ja NU kommer det fostervatten... Otroligt jobbig historia.

Stå på er om ni tror att det är vatten som kommer!!!

Gul 13: besvärligt när det inte läcker just när de kollar, vilket det säkert sällan gör om man småläcker. Jag hade ju ingen infektion som de hittade med odling och jag blev inte heller sjuk. Hur mycket läckte det för dig (om man nu får fråga så indiskreta saker)

Hej å hopp: Irriterande när de inte tror en. Visst, jag kan förstå att vissa kvinnor inte tydligt känner vad som kommer varifrån, men för mig är det sällan någon tvekan. Jag skulle vilja veta om någon kvinna har så dålig känsla för vad som är vad att de kan kissa på sig så mycket utan känna skillnaden. Och visst är det konstigt att man ändå kan börja tvivla på sig själv när läkarna inte hittar tydliga tecken (vilket din läkare i och för sig faktiskt gjorde om man inkluderar ul-resultatet).

Tjockomammut: Jag lyckades nog inte ens få ur mig ordet fostervatten när jag ringde förlossningen v 26, men det hördes säkert på rösten att det var det. Blev ombedd om att komma in på en gång. Totalt sett har de varit väldig proffsiga här tycker jag. Jag tror att förlossningsavdelningar som tar emot tidigta förlossningar generellt sett är bättre. De är liksom mer medvetna om att barn kan födas så tidigt än de som bara får skicka dem vidare.

Julmust; jadå när man disskuterar så här viktiga saker räknas inte diskretion Kanske fläck stor som en femkrona eller två, så jag klarade mig med trosskydd. Jag hade dessutom extremt mycket vatten enl alla läkarna så trycket mot blåsan var ju väldigt stort men nog sjutton känner man om man kissar på sig eller ej. Mina skvättar påverkade alltså inte mängden fostervatten i magen eftersom jag hade så mycket vatten.
Jag frågade på efterkontrollen vad de gjort om de trott på mig tidigare. Jag hade blivit inlagd för observation. Läkaren den 3/1 ville lagt in mig ändå men jag fick bestämma själv eftersom jag inte hade barn sen tidigare och jag insåg nog inte allvaret riktigt. Men det var för det höga blodtrycket och att jag inte mådde så bra i övrigt.

Hejsan. Åkte in för vattenavgång i vecka 30, men hoppades själv att det var havsvatten då jag hade badat några timmar tidigare på kvällen. Läkaren gjorde UL och sa att det syntes att det var fostervatten som läckt ut. Innan vi åkte in trodde min pojkvän att jag bara kissat på mig. Men har man en binda så kan man ju faktiskt visa att det är helt genomskinligt till skillnad från urin.

Jag började läcka vatten i v.23+5, men trodde inte på det själv. Frågade sambon om han trodde att man kunde läcka vatten. Han trodde inte det, så jag gick och lade mig. 5min senare känner jag att det är något som inte står rätt till. Jag ställer mig upp och går in i badrummet, då säger det bara plask. Ingen tvekan om att det var vattnet som gick. Sängläge, kortison och några omgångar värkstoppande innan hon föddes 2 dygn senare.

Jag kollade upp det två gånger, men läkare och bm misstog sig båda gångerna. Den tredje gången jag kollade upp det var det för sent och dottern föddes efter några timmar. I efterhand har läkaren erkänt att hon gjorde en felbedömning och att jag troligen läckte 2,5 veckor innan förlossningen.