Alkoholism ÄR en sjukdom.
Människan gör allt för att slippa ha ont och konfrontera sina egna bekymmer. Tyvärr hjälper andra gärna till genom att sjukdomsförklara, offerrolls-skyllande och förnekande. Tänk om folk bara kunde ta att sluta ljuga, både för andra men allra helst för sig själva. Att alla tar ansvar över sina egna handlingar om inte så tar man konsekvenserna utan att gnälla. Det bästa är i längden att bita i det sura äpplet med en gång, ingen säger att det kommer att bli lätt, men det är ej heller meningen om man vill bli fri från sitt beroende. Grunden till alkoholismen ligger inte i själva spriten utan bottnar i känslor, konflikter eller trauman tidigare i livet. Ligger sådant kvar och gror blir man aldrig fri vare sig med eller utan sprit. Man får komma underfund med exakt vad det är som stör en och så får man bryta helt med det. Man måste förlåta och/men gå vidare.
Har själv flera beroenden bakom mig (alkohol, antidepressiva, cigg) så jag vet hur jobbigt det kan vara. Att andra dömer gör inte saken lättare, inte heller det motsatta, att de stöttar genom att gå på det ofta manipulerande "det är så synd om mig beteende" en missbrukare ofta kör med. Ett missbruk är något man måste ta sig ur själv, finns inte en kotte som kan göra det åt dig!
Inte att förglömma kan man missbruka det mesta, allt som går till överdrift, får en själv eller de man har omkring sig att ta skada. Låter kanske hårt att säga, men ultimatum är det enda som funkar här. Kort och gott- Kämpa för livet eller lägg dig ner och dö i din ensamhet, valet är ditt eget!