Alkoholism ÄR en sjukdom.

Nej, det stämmer inte. Jag är inte en alkoholist, men min pappa är.

Jag har växt upp med hans drickande, och trodde äntligen vändpunkten kommit för drygt ett år sedan då jag fann honom efter ett misslyckat självmordsförsök. Han har fått behandling, och vi trodde allt var på bättringsvägen. Idag fick jag reda på att han tog sig ett återfall i förmiddags.

Kul att du skrattar, men trots att det är svårt att inte lägga all skuld på honom så har jag insett att detta är en sjukdom, för min pappa skulle aldrig göra såhär mot mig annars. Aldrig. Han föddes inte med detta, men han föddes med en benägenhet att falla dit. Liksom att jag, eftersom jag är hans dotter, har större risk än andra att också drabbas. Idag känns det omöjligt, för varför skulle jag "välja" att ta till flaskan? Men jag vet att det finns saker som kan driva en människa dit, och det enda som är sorgligare än det är väl i så fall att folk tänker som du gör. 

Vad tråkigt för er, jag förstår att det gjorde ont att komma till den sanningen. 

Jag ser inte riktigt det på samma sätt, men förstår dig. Jag har också genomgått terapi, men jag kom ut med en annan sanning. Min pappa är sjuk, men han försöker bli frisk. Han har tidigare försökt begå självmord 3 gånger, varav den sista gången (för drygt ett år) sedan så kom han mycket nära att lyckas. Han har kämpat nu, för att ta tag i sitt liv och försöka leva igen. Han har en ny lägenhet, ett nytt jobb, han har ändrat på mycket. Men så gjorde han det igen. Varför skulle han göra det valet? Om han är helt frisk i huvudet, så varför kasta bort allt? 

Visst är det så. Var likadan själv, fast jag valde min familj och de förlät mig. Var helt ensam och övergiven under hela avvänjningstiden dock, vilket såhär i efterhand var helt korrekt. Ärvde mitt missbruk hemifrån och idag har jag brutit helt med min mamma som tyvärr inte gjorde samma val som jag själv. Kan inte vara arg på henne eftersom jag varit där själv, men klart man är ledsen att barnen inte kommer först för alla föräldrar. Det blir så lätt att det hamnar på barnen som sedan får ett likadant liv och det ville jag inte ge mitt eget barn. Nånstans måste man bryta ett dåligt mönster.