Myran 08 skrev 2007-12-11 23:39:55 följande:
Okej, det låter inte bra. Får man fråga vad ni gjorde för val?
Hon gav oss ett råd (som de ofta tyvärr gör utan att blinka) att följa den NATURLIGA gången i livet och föda vaginalt så som alla barn förtjänar (som hon uttryckte det).
Jag var orolig eftersom min första son kom ut med ett 4 cm stort hål i huvudet, men det lyssnade hon inte på tillräckligt mycket utan avfärdade som något som "bara kan ske".
Hon hade heller inte läst förlossningsjournalen från den första förlossningen och gav oss en ren känsla av skam att ens överväga ett kejsarsnitt.
Så, jag tuffade till mig och vi födde vaginalt och min andra son hade hjärtstillestånd i över en minut på grund av att mitt bäcken var för trångt och vägen ut hade varit för svår för honom. Det var den längsta minuten i mitt liv och efter det har vi valt att inte lyssna på någon annan än oss själva när det kommer till barnafödande. ÄVEN om nu min lilla Michel är idag frisk och helt ok så skakar det en i grunden att behöva anta det värsta i en sådan situation.
I dag är det 6 dygn kvar till vårat andra snitt (alltså tredje barn) och i dagsläget (efter vad jag anser var en onödig traumatisk händelse för oss alla) kommer vi att bli snittade i god tid innan beräknat datum.
Om värkarna kommer igång tidigare kommer de vara förberedda och vi har även fått bekräftelse från läkare att en mycket dålig utredning skedde vid barn nr 2.
Men även om det nu är en otäck historia skulle jag inte råda någon att hoppa upp på operationsbordet bara för det.
MEN ta inte allt alla säger på helt allvar om faktiskt hjärtat säger något helt annat är mitt råd. Jag litar på min kvinnliga intuition från och med nu, och inget annat. DET är naturligt för mig.