Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Angelzezzan: när har du nästa tid hos bm som du pratar med inför förlossningen? Har ni pratat om att du ska göra klart listorna innan dess och diskutera igenom punkterna, eller gör du dom mer för din egen skull? Hoppas att du ska kunna skingra tankarna från förlossningen en del och koncentrera dig på annat som känns roligare i varje fall periodvis. Fast det är självklart viktigt att tänka på förlossningen så länge det inte tar över. Så blev det för mig under en period tyvärr. Kram på dig!

pulmones: jag grinar inte heller när jag ser andra gravida längre. Det var bara första året efter förlossningen och så när vi började tänka på syskon också.
Men nåt facit lär du nog inte få.

Love: vad coolt att du redan är öppen så mycket utan ont! Jag har så ont i tappen att igår kunde jag knappt gå alls. Hoppas att det faktiskt betyder att det händer nåt. Blir sååå knäckt om jag inte får min igångsättning om två veckor!
Jättestort lycka till nu och hoppas att du kommer att få en fin förlossning!!!

Krickelina: skönt att du kunde känna lite inspiration av DrottGirls bra erfarenheter. Tråkigt att höra att det är så himla länge kvar tills du får träffa Aurora-bm. Jag tycker bara att få det där första samtalet var så otroligt skönt, veta att man kommer att få hjälp och så.

Kattöga: jag har haft mina förvärkar sen v. 23-24 nånting så som tur är har jag vant mig litegrann nu. Och samtidigt inte, för nu har jag ju mest blivit rädd att livmodern inte ska orka med riktiga förlossningsvärkar så jag blir värksvag igen + att ajg oroar mig hela tiden för att det ska dra igång på allvar nu. Psykologen sa att det kallas "förväntansoro" och att det troligtvis gör mig mer orolig nu i förhand än vad det kommer att göra när det väl är förlossningsdags. Hoppas att hon har rätt!
Jag försöker öva jättemycket på att slappna av och inte tänka mellan förvärkarna när dom kommer tätt. Tänker på det som nån sorts mental träning inför förlossningen. Vissa gånger funkar det och andra gånger är man ju spänd från topp till tå så det känns som om man måste bända isär käkmusklerna om man skulle vilja öppna munnen.

Angelzezzan: precis så sa mvc-psykologen igår också. När jag väl är på förlossningen så kommer jag nog att fokusera precis som en som sportar.

Hej, hinner inte läsa ikapp. Jag lånar dator när jag är och besöker kompis och bebis. Vårt internet la ner för ett par dagar sen coh kommer att ligga nere i varje fall till slutet av nästa vecka tror dom. Så himla typiskt! KÄnner enorm abstinens får jag lov att säga och saknar er (och ert fantastiska stöd) massor!
Kram på er alla!

Love: GRATTIS, vad underbart att du har fött barn nu! Lät som om det gick rätt fort, kände du att du hängde med ordentligt? Skönt att du inte sprack. Hoppas att du mår bra!

Love: kan tänka mig det!

DrottGirl: grattis till beslutet! Det måste kännas otroligt skönt att ha landat i hur du vill ha din förlossning. Hur känns det med oro inför snittet? Elelr känner du mer lättnad över att ha valt nu? Har du fått snittid?
---------------------------------------------------
Jag är jätteorolig för värksvaghet utifrån min konstant sammandragna livmoder. Men den har ju vilat en vecka från i förra söndagen tills i måndags (nåja, men väldigt lite hård jämfört med vanligt) så jag hoppas att det ska göra susen. Annars är jag rädd för just det, att den inte ska orka den här gången heller!

Till mig sa dom att jag inte får extra ul för att kolla navelsträngen eftersom det ändå inte är någon fara att den snurrar in sig i den. Min bebis hade den ju två varv runt förra gången, men det tror dom inte var skälet till att hon hade hotande syrebrist. Själv tror jag att det var droppet hon mådde dåligt av (värkstimulerande) och är så rädd  att få det igen.
Nu har jag börjat ligga vaken på nätterna igen pga oron inför förlossningen. Kunde inte somna inatt och när jag vaknade kunde jag absolut inte somna om. Imorgon ska jag till mvc-läkaren och hoppas på att få insomningstabletter nu inför igångsättningen nästa vecka. Känns jättenervöst att tänka på hur det kan bli! Hoppas att jag ska få hjälp att somna i alla fall så att man är så kroppsligt pigg det bara går nrä det är dags!

Kattöga: jag ahr ju haft tur som fått sova så bra en vecka utan förvärkar!

Jag är mest orolig över en riktigt snabb förlossning, att inte hänga med osv. Min superlånga flerdygnsförlossning slutade ju extremt snabbt tyckte jag. Jag fattade ingenting och det var jobbigt att gå från "vi måste snitta det händer inget" till att föda på så otroligt kort tid! Det jobbigaste är ju att man var så utmattad efter så lång förlossning och precis som du var jag både chockad och apatisk efteråt. Just då tänkte jag knappt på att jag inte ens hade barnet hos mig. Orkade inte bry mig då i stunden, det kom senare.

Håller tummarna för att du får bra kontakt med kuratorn och att det är en person som kan hjläpa dig med förlossningsrädslan!

Kanske kan du önska den lösningen? Alltså kanske kan du få en igångsättning i samband med att cerklaget tas, elelr att du får stanna inne ett par timmar för att se vad som händer när dom tar det?

Angående glada mammorna, så tyckte jag att de flesta i den där norska förlossningsserien såg mer eller mindre utmattade ut när dom fick barnet på bröstet. Papporna såg desto lyckligare ut. Det var rätt befriande att se det tyckte jag.

DrottGirl: låter som mina värkar. Ont så jag fick panik av dom men inget hände! Svaga och verkningslösa med andra ord. Fast kraftiga när det gällde själva smärtan om man så säger...

Ja, det är jättetråkigt att man inte kan ta till sig sitt barn. Jag kände som att bebisen var en parasit nästan så dåligt som jag mådde redan i graviditeten. Tog några vändor med bvc-psykolgoen att bearbeta detta coh jag har även gått till mvc-psykologen den hrä gången för att ajg känner såna skuldkänslor gentemot 4-åringen, hur det var när jag väntade henne och hur hemsk jag uppelver hennes förlossning!

Skönt att höra att du känner dig nöjd över ditt beslut och du verkar vara rätt trygg i det beslutet också? Spännande att höra när det är dags sen!

Kattöga: vad roligt att det kändes bra med kuratorn!
Är det 1-2 veckor kvar innan cerklaget ska tas bort nu? Eller så har jag lite dålig koll på tiden.
Jo, det gick jättebra hos läkaren! Fick med mig svaga insomningstabletter hem och om det inte fungerar med en så får jag ta två åt gången. Har även köpt hallonbladste för att sammandragningarna ska bli mer kraftfulla. Hm, dom känns ju rejält nu, men jag hopaps att det menas att dom ska göra lite verkan. Ska visst vara bra inför förlossningen och även för eftervärkarna.

Angelzezzan: undrar också hur det har gått med förlossningsvisningen idag? Hoppas att det kändes bra!

Kattöga: å fy, hoppas verkligen att dom ska hinna klippa cerklaget! Hade ingen aning om att det kunde bli så illa som livmoderruptur!
Min insomningstablett heter Flunitrazepam 0,5 mg. Funkade utmärkt! Jag har sovit sååå gott inatt och inte ens alla tankar som snurrar runt kring förlossningen inför igångsättnignen kunde hålla mig vaken.

Vanadiz: jag har fått hjälp att sortera mina tankar hos en aurora-bm och hos mvc-psykologen. Samt bollat massor på nätet så klart! Jag trodde inte heller att det skulle bli ett andra barn både pga gravidietetn, förlossnignen och förlossningsdepressionen, men nu närmar sig igångsättningen (21/11) med stormsteg!

Jättetråkigt att höra att din bm inte tar dig på allvar! Jag blir så ledsen för din skull när jag hör det. Hoppas att du får bättre kontakt med din aurora-bm. Min har varit otroligt bra! Hon träffade mig också före och efter min förra förlossning, så en fördel den här gången har väl så klart varit att vi kände varandra och att jag redan hade fått gå igenom min förra förlossning flera gången innan det var dags att träffas den här gången. Det första jag fick veta var att det är upp till mig om jag vill föda vaginalt eller ha planerat snitt. Jag är rädd för båda alternativen, men det kändes ändå bra att få den hjälpen.
En av gångerna vi träffades tog hon upp igångsättnign som alternativ. Jag var helt emot från början, men sen bara lossnade det och jag känner att det är rätt alternativ för mig.

Både aurora-bm och mvc-psykologen peppade mig att försöka tänka på förlossningen vissa tider, bestämma mig att nu ska jag tänka konkret på förlossningen och släppa fram alla jobbiga känslor kring det. Det enda som fungerade för mig för att inte bara paniktänka på förlossningen och slå det ifrån mig, stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting / gråta hejdlöst utan att tänka några riktiga tankar var att jag kollade på den där norska förlossningsserien på nätet.

Första steget är väl att du får prata med någon som kan ta dig på allvar. Jag tyckte att det var en lättnad efter första samtalet att veta att jag kommer att få hjälp att hantera mina tankar och känslor inför min kommande förlossning och för min förra.

När har du fått tid hos Aurora-bm?