Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Rebecca R: vilken fruktansvärd upplevelse! Förstår att det känns väldigt jobbig inför nästa förlossning. Eftersom du är omföderska ska en igångsättning vara mycket mer lättsam än vad det är för förstföderskor som ofta akutsnittas i och med misslyckade igångsättningar. Till mig har dom sagt att det ofta räcker att ta hål på hinnorna. I så fall behöver det ju inte heller göra mer ont, då det inte blir kemiska värkar utan kroppens spontana värkar som kommer igång pga vattenavgången.
Jag kommer troligtvis att välja det alternativet. Nu vet jag ju redan idag att det kommer att gå vägen, eftersom min tapp faktiskt redan är mogen och vad jag förstår så har den nu gått från normallängd till väldigt kort (är i början av v. 36). Men min aurora-bm sa som du själv trodde att här sätter dom inte igång om dom inte vet att tappen är mogen.

Jag tycker alltid att dom borde göra det som är bäst för den födande kvinnan i en sån här situation och särskilt med din historia. Fråga aurora-bm och be att få träffa läkaren för att få veta vad som är fördelar resp. nackdelar med en igångsättning vs. planerat snitt OM tappen inte skulle vara mogen. Det var en fråga jag hade tänkt ställa innan jag visste att min tapp nu faktiskt är mogen.

Skönt att din aurora-bm verkar vara ett bra stöd!

Kegge: jag tycker det värsta med snitt skulle vara att inte få ha mitt barn och pappan hos mig på en gång, för här får man vara själv på uppvaket vad jag har förstått. Det kändes väldigt jobbigt sist att bli lämnad ensam i tre timmar på förlossningssalen nrä dom skulle övervaka 4-åringen på barnavdelningen. Helst vill jag göra vad som helst för att bättra på chanserna att vi får vara hela familjen tillsammans på en gång. Det vore fint!

apan: lycka till med läkarbesöket! När ska du dit? Vilken vecka är du i nu igen? Jag tycker att det låter som en jättebra idé att skriva ihop det du tänker på coh dina frågor och känslor innan du går dit! Jag blir också sån där som glömmer vad jag ska säga, får tunghäfta elelr så blir jag sån att "vadå, nä jag har inga problem allt är sååå bra!" när jag träffar läkare. Dumt! Då verkar det ju jättesmart att redan innan ha formulerat sig oavsett om du väljer att skicka till läkaren i förväg eller ta med till samtalet. Håller tummarna!

apan: vad skönt att det gick så bra med mailet! Snart dags för dig nu då. Hoppas att du får bra information när du träffar läkaren. Visst får du göra besök på op också?

angelzezzan: skriv ner listan sen också och ta med för att diskutera med den bm du träffar. Det blir ju ett jättebra underlag för fortsatt planering inför förlossningen!

Inatt trodde jag att jag skulle föda barn igen. Var så nära att väcka sambon, ringa barnvakten och förlossningen. Är säker på att jag har öppningsvärkar, men det betyder ju inte att förlossningen ska dra igång dom närmaste veckorna. Det är så påfrestande att vänta och undra och oroa sig.

herbst: vad skönt att du har kommit fram till ett beslut och att det är klart med läkaren också! Hoppas att det ska göra att du känner dig trygg med en vaginal förlossning nästa gång.

Förstår verkligen att du inte litar på tekniken den här gången! Ett snitt tar ju också bara ett par minuter, så då får du ju ett väldigt snabbt besked om hur bebisen mår. Jag tycker det är det mest fascinerande med snittet att mammorna rullas in med magarna i vädret och när dom väl börjar karva så tar det mindre än 5 minuter innan bebisen ligger på bröstet.

Det kommer att gå bra med nålarna i ryggen! Smärta och att inte kunna gå efter förlossningen kan ju även drabba den som föder vaginalt, som för mig. En kompis uttryckte det så att det har ju fördelar och nackdelar med båda förlossningssätten, just med tanke på att hon slapp spricka i underlivet när det blev snitt.

Tyvärr får jag göra dig besviken och berätta att mina kompisar som snittats sagt att dom tyckt att det känns konstigt med sex även efter snitt. Sen har jag läst artiklar där det står att förändringar som uppstår i slidan under graviditet och amning är orsaken till detta. Fast det kan ju itne vara samma som när man är sydd och kanske att man kan slappna av mer och inte känna sig så nervös "första" gången.

Håller med, nu får det baske mig gå väldigt fort!

Den 1 december. Knappt 5 veckor kvar, men jag har ju redan såna hemska värkar hela nätterna och håller på att öppna mig. Så kan man ju gå i en mindre evighet som omföderska i och för sig...

Drottgirl: lycka till imorgon!
Ja min bebis snurrade runt som en galning också innand et var dags at fixera sig. Inte helt bekvämt! Dessutom är det ju bäst utrymme för en själv i magen när den ligger rätt.
Det jobbigaste med förvärkarna är alla tankar och känslor kring förlossningen som det drar igång. Jag kan få psykbryt!

0Love0: håller tummarna för att du lyckas få igång förlossningen snart på egen hand. Håller med HaJoMi om att det verkar urfånigt att vänta så länge med tillväxt-ul!

apan: vad skönt att du har förtroende för din mvc-bm. Då ska du ju helt klart fortsätta samtalen med henne istället!

Rebecca: det är väldigt skönt att komma fram till något som kan kännas som ett beslut (även om det kanske kan vara ruckbart). Jag gjorde det sist, nämligen vaginal förlossning om jag får igångsättning, och sen dess är det mycket lättare att jobba med alla känslor, tankar och praktisk planering.
När är det dags nu igen?
Kram på dig!