Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Jo vi har bett att få se operationssalen så det blir väl antagligen av snart. Idag på mötet hos vanliga MVC så berätta min BM att hon varit med på många kejsarsnitt, så vi kunde peppra henne med frågor om vi ville. Det känns bra för jag gillar henne mer än BM på Aurora.

crex - lycka till imorgon!

Jag och sambon ska till Aurora-BM på onsdag, hon ska då berätta om kejsarsnitt och förhoppningsvis får vi se operationssal som vi bett om. Sist vi träffade henne stämde inte personkemin så jag hoppas att det blir lite bättre nu när hon vet att vi ska få kejsarsnitt (så att hon inte babblar på om hur NATURLIGT det är att föda vaginalt).

Ena stunden känner jag mig lugn inför förlossningen och andra stunden blir jag helt kallsvettig när jag tänker på att dom ska skära i mig. Herregud kan man inte få slippa allt det här?!!!
Det är bara ca. 4 veckor kvar nu! GAAAAAH!!!

0Love0 - jisses vad spännande att du kanske föder snart! Herregud, snart är du ute på andra sidan och det jobbiga är över. Jag vill också vara där :)

Grattis 0Love0!!! Hoppas det blev en bra upplevelse :)

0Love0 - grattis att det gick så bra! Det låter som en drömförlossning i mina öron, fantastiskt! Åh så avundsjuk jag är att du är "ute på andra sidan" nu ;)

Intressant det några av er skriver om att inte känna nåt för sitt barn i början. Det är bra att läsa det så man är förberedd på att det kan hända. Kan tänka mig att det känns lite förbjudet att prata om.

Ja jag skrev en lista med för och nackdelar för att få struktur på det och se vilken av förlossningssätten som hade flest minus enligt mig. Jag var nervös när jag skulle träffa Aurora-läkaren för jag hade hört att det var så svårt att få snitt, så jag tänkte att om jag säger att jag inte vet vad jag vill (som ju var sanningen) så skulle det vara helt kört att få snitt sen. Hon ville såklart rikta in sig på vaginalt så vi gjorde det och träffades 4 gånger för att prata. Tyvärr tyckte jag inte att det hände nåt, jag tror personkemin inte stämde riktigt. Jag kände mig inte hjälpt och var fortfarande lika rädd. Började luta åt snitt i alla fall och när jag sa det till henne sa hon okej. Känns skönt. Träffade även en Aurora-BM två gånger men jag gillade inte henne heller. Jag har bollat mina tankar mest med min sambo, som delar min oro inför förlossningen.
Jag kommer nog inte känna mig 100% säker på att jag valt rätt, om inte kejsarsnittet går helt strålande bra förstås. Det är så svårt att veta om man gör rätt eftersom man aldrig kan jämföra i efterhand, man gör ju bara EN förlossning så att säga.

Menar ni en tidigare tid för just själva snittet? Till mig sa dom att det brukar göras ca. en vecka innan BF, alltså vecka 39. Men är det annorlunda när man väntar barn nummer 2 kanske?

Aha! Sorry! :)

Jag har inte GJORT mitt snitt än men anledningen till att jag väljer det förlossningssättet är främst att vaginal förlossning känns så kaosartat och läskigt. Och ALLA säger ju att det gör så ont, det är ett faktum liksom. Jag är jätterädd för smärtan, och rädd för att spricka. Och eftersom jag är rädd känns det som att det finns stor risk att min förlossning skulle bli jobbig och utdragen för att jag då skulle vara spänd och nervös. Snitt tänker jag är mer kontrollerat och att smärtan efteråt känns på ett annat sätt än värkar, mer molande kanske. Jag vet inte. Jag är skiträdd för snitt också men av två onda ting så...
ÅÅÅÅÅÅH vad jag önskade att jag var en lugn och harmonisk människa som bara "äsch föda barn, det är nog spännande och kul, det kommer jag klara galant, hej hopp!" ;)