Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

milesdavis: säkert måste du vara beredd på att få ganska stark mensvärk av eftervärkarna också. Dom har man ju oasvett hur man föder. Jag hade panodil, diklofenak och värme / tens mot eftervärkarna. Det värsta är över inom en så där 5 dagar i alla fall. Tydligen (fast jag minns inte) är det lindrigare första gången man föder och blir värre som omföderska.
En bra grej med att skippa morfin är ju att bebisen kan bli lite slö och sugsvag av det. Fast jag skulle hellre ta det än att ha för ont, för det är ju inte farligt bara lite förslappande eller vad man ska säga.

milesdavis: eftervärkarna får man oftast lite extra just i samband med amningen, eftersom amningen frigör hormoner som hjälper till med sammandragningar. Fast man får det lite nu och då annars också så klart. TENS var en höjdare tyckte jag! Kolla om du kan låna en hos din bm, det borde räcka att ha en vecka efter förlossningen. Du kan ju alltid säga att det är för förvärkarna...

vanadiz: å, förstår att det känns lite extra läskigt att komma dit just då! Jag var på gynakuten dagen då min dotter fyllde 2 år och kom in EXAKT samma tid som hon föddes (18:36) och jag grät floder kan jag lova! Hade fått en liten cysta på äggstocken som gjorde ont och som jag åkte dit för att kolla upp (efter en dag på vanliga akuten). Säkert kommer mycket känslor när du kommer dit.
På mitt första aurorabesök pratade vi lite bakgrund och varför jag var orolig, men mest grät jag. Gången efter var lite lättare att prata och komma nån vart.

Krickeline: jag hade nog glömt att du hade fått en snittid. När är du beräknad nu igen? För mig var ju andra förlossningen en dröm. Samtidigt var jag väldigt orolig innan efetrsom det ju inte finns några garantier. Jag tror att man själv är bättre förberedd andra gången och därför har nån sorts beredskap i förväg. Nån sorts plan på hur man ska hantera förlossningen. Fast jag kommer inte ihåg exakt vad det är i din förra förlossning som du är orolig för och omd et är något som går att förebygga. Hade du något samtalsstöd?

Hur går det förresten med dagisstrulet? Kram!

vanadiz: bebisen är det inte synd om men dig är det verkligen synd om! Usch för att inte kunan äta som gravid och magsjuka är verkligen det sista som står på min önskelista. Brrrrr. Skönt att det är över nu, hoppas att övriga familjen klarar sig så att ni slipper smitta runt!

På bb kan du säkert få låna tens, dom har ju om inte annat på förlossningen. Fast dom kanske ska vara just på förlossningen. Vet inte så noga. Kanske värt att kolal upp i förväg, den hjälpte mig superbra! Värmekudde blir nog också skönt och en värmedyna under ryggen.

Krickeline: jag hade ju också sån ångest vid min första förlossning, men bara två timmar visserligen för sen tog epiduralen. Det kändes som evighetslånga timmar och var min största rädsla inför denna förlossning.

Min kompis fick inte epiduralen att funka första gången, emn andra satt den fint!
Själv hann jag ju inte med epidural den här gången under öppningsvärkarna. Trodde aldrig att jag skulle klara mig utan i förväg, men det bara blev ju så och det gick superbra. Var orolig innan eftersom jag kände som du att jag inte kan gå igenom samma sak som sist en gång till, men på något sätt så kände jag mig ändå så trygg när jag väl var där. Var lite orolig ett tag att ångesten höll på att komma när jag tappade hörseln, men sambon sa att barnmorskan hade pratat otroligt tyst, precis när jag sög lustgas och mitt i en värk, så knappt ens att sambon hörde vad han sa.

Oavsett vilket förlsosningssätt det blir så hoppas jag i alla fall verkligen att du har en bra förlossningsupplevelse framför dig!

Vanadiz: ja blurk! Man vill ju inte vara sjuk över jul, hoppas innerligt att ni båda är friska och inte hinner med några omtag innan dess!

Krickeline: vad kul om min förlossningsberättelse kan inspirera till att i alla fall fundera på en vaginal förlossning. Så funkade ju HaJoMi:s förlossningsberättelse för mig och man vill ju gärna "ge vidare" nåt sånt.
Jag ville ju bland annat ha vaginal förlossning eftersom det var risk för prematur förlossning och mitt kontrollbehov gjorde att jag kände att jag måste förbereda mig för att kunna föda vaginalt i så fall.
-----------------------------------------
Olle blev tyvärr sämre i måndags kväll och vi åkte in på barnaktuen igår förmiddag. Han var sämre än vi kunde anat coh blev inlagd på barnsjukhuset. Han och jag var kvar där tills idag coh han har andats adrenalin, koksaltlösning, röntgat lungorna, fått intravenös antibiotika, tagit RS-prov och varit uppkopplad nästan hela tiden för att hålla koll på syresättningen och pulsen. Det har verkligen varit skitjobbigt! Han har en rejäl urinvägsinfektion och ev. lunginflammation eller RS, så han ska få antibiotika i 10 dagar mot UVI och det blir en sort som även tar på lunginflammation om det skulle vara det. Om ca 4-6 veckor ska han göra ul på njurarna för att se att dom inte har skadats eller att det inte är njurfel som orsakat uvi:n. Pust, jag känner mig helt utmattad eftersom dom här dagarna!!

Tack för stödet! Det känns jättekämpigt och man blir så deppig för Olles skull att han har det jobbigt. Nu var andningen uppe i 90 andetag per minut (ska vara kring 40+) så jag är orolig att vi måste åka in igen. Får väl se och jag hoppas, hoppas INTE utan att vi får stanna hemma. Han är så glad att vi kommit hem äntligen, det är så skönt att se hur han kom till ro när han kände igen sig hemma.

Tack vad ni är bra!
Han fick komma hem igen strax före lunch idag och det rä skönt att veta att han är på bättringsvägen!

MammaMU: hur gick det idag?

MammaMu: bra att du fått första tiden! Till mig sa aurora-bm och psykologen att det är ju bra att kunna gråta och släppa fram dom här känslorna. Sen är det ju bra att kunna ha en fin jul, tänka på annat och bearbeta och släppa fram dom här känslorna lite pö om pö. Kram!

Angelzezzan: vad underbart att höra! Jag hade ju samma process, innan graviditeten var jag stensäker på snitt och sen kände jag att jag bara MÅSTE klara en vaginal förlossning eftersom jag var så rädd utifrån att ajg ahde hotande förtidsbörd. Liksom tvingade mig själv att få till det där jäklar anammat! Boken du läser tror jag är jättebra förberedelse. Jag hade inte just den innan min första förlossning, men en annan som också är bra, nämligen "Att föda" av Gudrun Abascal. Vad många än säger så tror jag stenhårt på att det åtminstone för mig och andra som känt rädsla inför förlsosningen är superbra att vara förbredd och att ladda mentalt. Pepp på dig!

Fru U: ring på måndag, tumhållning här!

vanadiz: förstår verkligen hur kluvet det känns! Hoppas att det går bra hos aurora, att du känner stöd där och får hjälp att hitta rätt!

fru u:som maddish skriver, det var därför jag valde vag.förlossning + att jag kände att det även i övrigt gav mig större möjlighet till egen kontroll.

Har du kontakt med någon psykolog via mvc? Det hade jag nämligen och det kändes jättebta! Fra fick jag hjälp att plocka fram och stuva undan tankarna vid rätt tillfällen. Idag hade jag uppföljning hos psykologen och det var så kul att få berätta om förlossningen

Jag tror att det skulle kunna vara bra för dig att prata med en psykolog utifrån det du beskriver. Själv tyckte jag att det var väldigt bra och jag hade sagt till min pappa långt upp i åldrarna att ajg aldrig i livet skulle föda barn, så jag känner igen lite i vad du säger. Finns det några psykologer kopplade till ditt mvc?

Bra att du frågar på lördag! Det kan ju antingen vara så att bm har lite svårt att förstå, eller inte har lust, eller du som varit otydlig. Det enda du kan göra i så fall är väl att försöka vara supertydlig och fråga om konkreta saker, typ psykolog och så. Lycka till!

Förlossningsbrev är ju jättesvåra när man aldrig har fött barn! Jag fick hjälp av min aurora-bm inför första förlossningen och sen tyckte jag att hon hade censurerat mig lite (i avsnittet där ajg sa att jag LJUGER för sjukvårdspersonal hade hon skrivit typ "svårt att uttrycka sina önskemål" ) så jag fyllde i lite själv i efterhand.

Om du vill kan du titta på mitt brev som finns i min blogg om förlossningsrädsla (nånstans där finns den). Fast det utgår ju mycket från min första förlossning.

Hörrni, den här tråden kommer att stängas om några dagar! Någon som har lust att fixa en fortsättningstråd?
Kram på er allihopa!