Bra att du tar upp det med bvc. Min bvc-sköterska sist (har slutat, snyft!) var jättestöttande. Hon försökte verkligen övertala mig att ge mer ersättning och envisas mindre, men jag hade fastnat i nån sorts prestigefälla från alla hemskheter man får läsa om hur värdelös man är här på nätet. Hade dessutom förlossningsdepression så jag sög åt mig som en svamp!
Hoppas att du har en bra bvc-sköterska och frå bra stöd från henne!
Kattöga: fasen vad trist! Hur nära är du nu? Usch, det är så tråkigt att det blir så där. Försök att tänka mer aktivt på förlossningen och det som oroar dig på dagtid så kanske det går att undvika. Vet att det är svårt och att man gärna plockar fram det på nätterna när man ligger och bearbetar i sömnen eller är avslappnad. Håller tummarna för att det blir bättre igen!
Nu sista dagarna förstår jag ju att jag inte kan sova och att ajg gruvar mig, men jag har haft tur att slippa mycket sånt där på nätterna senaste tiden. Enstaka drömmar ibland och svårt att somna om, men inte så som det varit under stora delar av graviditeten.
Love: härligt att ni har bra kontakt och att du får bra stöd!
Låter som om hjärnan funkar! 
Jo, för mig har det nästan alltid varit så där 1-2 nätter innan besöket på auroramottagningen eller sånt.
Jag tycker verkligen att du borde få igångsättning så kan dom göra som för mig, EDA för att dämpa det hela och sen så har du läget mer under kontroll. Om du nu inte har något emot eda så klart, men då är det ju skönt att vara inne ändå när det väl drar igång. Hoppas att du får bra besked hos läkaren imorgon!
Vi hade också lite så där jobbigt ett tag att jag kände att det var så ledsamt att min sambo inte stöttade mig när jag mådde dåligt över förlossningen och att en gång bara vände han ryggen till coh gick ut ur rummet när jag ville prata. Jobbigt när det är så!
Skickar en extra kram!
FÖr mig var det så med EDA:n. Jag blev så avslappnad så ett par timmar efter att dom lagt den drog det igång rejält att bebisen började tryckas neråt. Så det känns verkligen som om det ligger mycket i att den kan vara till hjälp för förlossningsarbetet.
Hoppas att det ska gå bra hos kuratorn!
Love: wow! Jag är lika impad som dom andra. 
Inte dåligt med 500 g på en vecka. Han måste växa så det knakar om det!
Iiiiik vad jag är nervös inför imorgon! Jag är så rädd att bli hemskickad, tiotusen gånger mer rädd för det än att föda! Antagligen för att jag inte skulle palla påfrestningen att ladda inför förlossning en till (och kanske en till coh en till) gång! Gah, 1,5 timme kvar tills det är Desperate Houswives och jag vet inte vad jag ska hitta på att fördriva tiden med.
Tack, behövde just en extrastor kram! 
Tack för tumhållningarna! :-P
Vi blev hemskickade vid 15-tiden utan bebis. Tur att jag redan tagit ut besvikelsen i förväg med mina tappundersökningar! Det konstiga var att det inte var tappen som var boven i dramat, utan bebisen själv! Bebisen ville helt enkelt INTE födas idag, utan har tagit sig från fixering (för 5 veckor sen) till att sitta helt fast men ruckbar (för 2 veckor sen) till att idag vara helt rörlig. Att ta hinnorna med en rörlig bebis innebär ju risk för en urakut situation då navelsträngen kan fastna mellan bebisens huvud och utgången.
Vi diskuterade en del med läkaren och han sa att det som kan göra är att sätta en låg dos dropp för att se om värkarna trycker ner bebisen i förlossningskanalen. Hahaha, Eriks min när jag i sort sett bönade och bad om droppet var obetalbar! Det står ju i hela mitt förlossningsbrev under flera punkter att jag är rädd för droppet och INTE vill ha det, så han blev rätt förskräckt över min desperation att föda barn.
Hur som helst kopplade dom på droppet och efter en så där 20 minuter började värkarna att göra ont. Fick sedan kraftiga sammandragningar som gjorde ont, 3 st per 10 minuter. KÄnde att jag behövde tensen för att klara mig och fick tillslut kopplas loss från ctg:n. Sen gick vi ut och käkade lunch coh kollade på Våra bästa år, samt promenerade massor i korridoren. Gissa om jag var besviken när jag märkte att värkarna genast avtog både i styrka och frekvens!
Vid sista undersökningen sa läkaren att bebis visserligen letat sig ner i bäckenet med huvudet, men var fortfarande fullt rörlig och det gick att peta upp hela bebisen med pekfingret. 
Vi blev hemskickade och fick en ny tid för bedömning efter helgen.
Jag var så klart vansinnigt besviken och förvånad också! Det var ju tappen som skulle vara problemet, men läkaren hade inte tvekat att ta hål på hinnorna trots att den bara var 1,5-2 cm öppen och nästan 3 cm lång. Utan bebis busiga inställning till livet utanför magen var avgörande.
Nu när värsta besvikelsen har lagt sig fokuserar vi om tills på måndag och ser fram emot att tillbringa dom närmaste 4 dagarna med mina föräldrar som kommer på långväga besök. Känner mig supertrött efter dagen (och natten, sov illa dom stackars timmar jag sov!) och vi har laddat med chirre, cola och hyrfilm tills ikväll.
cedergren: usch, vilket jobbig upplevelse! Jag tror att du har goda möjligheter att få bli igångsatt faktiskt! Jag har ju själv planerad igångsättning för att få en bättre förlossningsupplevelse även om det nu inte gick vägen idag. Boka tid med en aurora-bm så fort som möjligt för att prata igenom detta, eller en läkare på spec-mvc. Klart att du inte ska behöva gå och oroa dig utan få den hjälp du behöver!!!
Kattöga: hoppas att det har gått bra idag! Har dom möjligen klippt cerklaget redan nu?? DU kanske blir mamma igen idag! 
Tack för kramarna!
Haha, ja jag måste vara världsgosig, höll på att slå ner sambon när han sa att jag var för mysig för att vilja födas.
Känner att jag laddat om nu och ser fram emot föräldrarnas besök. Kommer ju att distrahera mig lagom inför måndagen också, jättebra!
apan: ja, det är just det med graviditeter och förlossning. Just det här var jag verkligen inte beredd på då han legat fixerad för 5 veckor sen!
Jag känner redan att jag är på bättre humör i alla fall och hoppas på måndag om inte förr!
En sak som var bra var att det kändes som om jag var superladdad hela tiden på förlossningen! Det var viktigt för mig att veta att jag kunde reagera så lugnt och fokuserat i "skarpt läge" faktiskt. Ävne om nu värkarna gav med sig...